Smiter ifrån det jag egentligen ska jobba med på datorn en stund..hade helt förträngt att det var utbildning på jobbet idag, hur jag nu kunde ha glömt det. Jobbar till 20 med att sitta framför datorn och föra in en massa uppgifter i en elevdatabas. Helt nödvändiga grejor, men jobbigt med så många timmar såklart. Så idag blir det bara en snabb sväng förbi stallet på hemvägen för att kolla läget, och den underbart snälla Patricia tar hand om honom idag...hoppas verkligen att han sköter sig! Jag håller tummarna och återkommer med rapport i morgon, måste jobba vidare nu..längtar efter stallet, frisk luft och motion, i stället får jag bara ont i rumpan av att sitta på denna hårda stol...stirra in i en dataskärm i sju timmar vs. ett ridpass, hmmm...vad tror ni tar hem matchen? Suck.

Trots ledig dag idag utnyttjade jag inte det fina vädret utan var inne och slappade (mest framför datorn) ända till halv tre innan jag tog mig ut till stallet...jag som gnällt så på vädret! Det var väldigt lugnt och fridfullt i stallet idag, lugnare än det brukar vara. Skönt. Jag var själv i över en timme innan någon annan dök upp. Tog det lugnt, mockade och fixade med mat och vatten i lugn och ro, stod och kelade en lång stund i hagen med min älskade gamla shettis och så Esto också som var på riktigt kramgott humör. Tog in honom och masserade honom i en halvtimme och sen tog jag på reflexer och gick ut på promenad i den friska, kalla luften i en halvtimme, och hade faktiskt inget emot att det var lite kallt, det var så mysigt att gå runt med varma Esto. Idag var han sådär lugn och fin som han oftast är när man är ute och går med honom, han gillar verkligen det. Vi gick där bredvid varandra och det kändes som om vi var helt ensamma i världen! Men när vi kom tillbaka blev jag lite paff. Trots att jag stått och masserat innan promenaden hade jag inte upptäckt att han tappat en framsko! Förbaskat också! Har bokat hovslagaretill den 27:e så nu får han faktiskt vara utan ena framskon tills dess, hoppas vid gud att eventuella hovbölder håller sig borta...tusan också, jag har inte råd att boka en extra tid och så sedering ovanpå det...nej det blir inget förrän den 27:e, får rida försiktigt och kolla hoven noga. Nu ska jag sova, har varit uppe alldeles för länge...

20 jobbdagar kvar till jullov!

Kram till alla!

Efter ett ganska dramatiskt ridår fick vi i alla fall avsluta på ett bra sätt med felfri ritt på FRIS Clear Round 70 cm. Dock blev fotografen (syrran) lite exalterad och råkade ställa om fokus precis innan filmningen...vilket gör att filmen är av USEL kvalitet och hur suddig som helst eftersom fokus ligger ungefär en dec. framför kameran (kul med dina kommentarer i bakgrunden syster yster..."kolla vad suddigt det är", "jag har förstört filmningen, vad suddigt det är!" Ha ha), tur det kanske eftersom min nervositet gjorde att jag inte rider särskilt snyggt, ha ha, jag blev lite överrumplad av att det blev trav inför näst sista hindret, ha ha, vad jag ser rolig ut! Men lilla gubben skötte sig bra...

Bara snälla kommentarer publiceras! =) Jag vet mycket väl vad jag måste jobba på i min ridning...

...från framridningen inför Clear Rounden den 1/11 -08. Tyvärr bara några sekunders filmning..jag strulade till det med tekniken (den gången också...) så detta är allt jag har av Patricias ridning den dagen...=(

Idag på min lediga dag försöker jag att bli invigd i den digitala teknikens värld..inte helt lätt! Men nu tror jag att jag lyckats lägga upp en film här på bloggen! Fick lov att ta det via YouTube tyvärr (Patricia, jag har ju frågat dig om bilder förut, om detta inte känns okej så hojta så tar jag bort den. Ville så gärna prova om det fungerade nu såhär på stört eftersom det har önskats både fler foton och film till bloggen. Har inga filmer där jag rider själv tyvärr förutom Clear Rounden men den vet jag inte om jag vågar lägga upp...min ridstil...)

Filmen är från hösthajken tidigare i höstas (se inlägg). Tipspromenad till häst som avslutades med hinderbana på tid som utslagsgivande uppgift.

Obs! Detta var bara något vi gjorde på skoj så jag undanber mig dumma kommentarer om ridstil e.t.c Jag är jättenoga med hur han rids men detta var en dag i lekens tecken! TIPS: DRA NER LJUDET! ÖVERENTUSIASTISK OCH URLÖJLIG MATTE HOJTAR RAKT IN I MIKROFONEN!

Kom till stallet strax efter 8 på morgonen efter att ha stängt av alarmet någon gång för mycket...Hann bara lägga kraftfoder i blöt innan jag och Marina gick ner till banan för att knåpa ihop lite hinder. Vi har ganska ont om hindermaterial hos oss, det räcker bara till fyra hinder (man kan få ihop fem om man skarvar ett hinder med något annat som stöd, vi har ett udda antal hinderstöd. Vi har t.ex använt oss av en pall vid ett tillfälle=) ). Det blev ett räcke på ena långsidan med en oxer direkt på (ca 1o meter emellan) och ett räcke på diagonalen. Detta lämnade plats för att "dressyra" lite på den andra sidan banan, målet idag för oss båda var att få kontroll på våra ganska taggade kusar, inte att hoppa högt. Kanske inte ska lägga så mycket energi på att gnälla på vädret, men givetvis började det regna igen på vägen upp till stallet, så vi riktigt släpade benen efter oss, jag själv var också riktigt nervös och kände för att fega ur..men det gjorde jag givetvis inte.

Esto visade inga som helst tecken på att älgarna var i närheten idag utan kändes som han brukar göra resten av året, skööönt! Jag hade mao rätt bra chanser att ta kommandot och verkligen få genomföra mina ridplaner i stället för att sitta och vara rädd för att han springer iväg så fort någon kommer knallande på vägen eller i skogen. Jobbade på volter med öppna och sluta i skritt, och i trav med att variera tempot och att ställa om många gånger (åttvolter).När jag först fattade galopp var han redo att rusa mot första bästa hinder, men jag styrde undan och försökte att förhålla med sätet och svänga med vikten i stället för att panikartat dra i tyglarna, och det fungerade riktigt bra. Galopperade, svängde, saktade av, fattade ny galopp o.s.v och styrde inte mot något hinder förrän jag kände att det var rätt tempo och att han inte skulle öka mot hindret, då la jag bara en volt och började om. Jag var efter våra övningar mycket nöjd! Jag kände att jag hade mer kontroll än jag brukar ha när vi hoppar, så jag ska helt klart fortsätta på den inslagna vägen med fokus på kontroll och balans. Det är ju SÅ kul att hoppa! Trodde aldrig att jag skulle återfå hoppsuget såhär mycket eftersom jag är så feg, men det är tack vare min underbara hopptalang till häst.Och tack vare att jag hittat en träningskompis i Marina som ligger på samma nivå som jag, vi är båda lite fega men tycker att det är  ruskigt kul och tänker försöka fortsätta hoppa regelbundet och vi stöttar varandra. Jag ser ju också vad hoppningen gör för Esto, bra styrketräning, och galoppen blir bara bättre och bättre.

Ibland behöver man blicka bakåt för att inse att man faktiskt gör framsteg kom jag på idag när jag red. När Estanyo kom till mig hade vi det jättejobbigt med galoppfattningarna, det blev alltid fel galopp farmförallt i vänster galopp, och han ruuusade verkligen. Nu kan jag ändå variera tempot i galoppen en del även om det är massor av jobb kvar, och det blir verkligen alltid rätt galopp numera. Så även om vi har lååång väg att vandra mot mitt mål (som jag håller hemligt ännu så länge för det skulle just nu säkert låta rätt orimligt, men jag är en drömmare ha ha) så går vi hela tiden framåt, om än med myrsteg ibland. Och det märks att Esto måste få JOBBA ordentligt för att må bra, efter såna här pass är han lugn som en filbunke och jag känner mig jättetrygg på honom då.

Tack Marina för inspiration och tappert kämpande i ur och skur! Jag är verkligen glad för att ha fått en träningskompis som kommer med lite förslag så att jag tvingar mig själv till sådant som jag tycker är lite läskigt men samtidigt väldigt roligt!

Kram till alla.

Oj, oj, oj vad jag ligger efter med bloggandet…Hela veckan har verkligen gått i seghetens, regnets, lerans och det gråa vädrets tecken. Emellan varven har jag verkligen känt mig om den mest oinspirerade av hästägare. Vissa dagar har jag bitit ihop och trotsat regn och mörker och ridit och slitit i leran och regnet och varit helt slut efteråt av all extra rengöring och så som det här vädret medför… Vissa dagar har jag vikt ner mig på förhand, inte orkat ta ”kampen” och bara gjort det nödvändiga i stallet och skyndat mig hem. Har sovit långa, långa nätter den här veckan. Känner mig pigg äntligen idag lördag, men det krävdes nio timmars sömn natten till fredag och tio timmars sömn natten till idag (lördag) innan jag kände mig utvilad igen. Så kvällstid har jag alltså inte prioriterat bloggandet…

I måndags gjorde jag det nödvändiga bara. Grått och regnskurar. Hade tvättstuga till 13 och sen segade jag hemma en stund innan jag tog mig i kragen. Kom ut till stallet då det började skymma och det duggregnade. Ingen ridning men lite kel med min gullegris såklart.

I tisdags kom Kajsa Ränkfors till vårat stall för att hålla lektion. Ni har säkert läst om henne i Häst och Ryttare eller Hästfocus eller någon annan hästtidning. Hon är en mycket kompetent och efterfrågad instruktör med en unik och väldigt bred bakgrund. Hennes förmåga att läsa av hästens rörelsemönster och ryttarens sits och vad man behöver träna på som ekipage är så unik. Hennes sätt att instruera är också unikt. Jag har ju egentligen en annan instruktör ”till vardags” även om jag nu inte ridit för henne nu under hösten, men Kajsa kommer med jämna mellanrum till stallet och håller lektion ungefär en eller två gånger per månad och då brukar jag rida för henne också. Från början red vi en och en men när priset gick upp började vi rida två och två och det fungerar också jättebra.

Man är alltid på gott humör efter att ha ridit för Kajsa! Hon är så lugn och sansad, en mjuk person, och man känner sig aldrig, aldrig pressad men ändå går det hela tiden framåt utifrån hästens och ryttarens förutsättningar. Jag har ridit för henne i drygt ett år nu, men den här gången var det flera månader sen sist eftersom Esto haft sitt svullna bakben och Kajsa besvärats av sviterna efter en hjärnskakning så att flera lektioner blivit inställda. Hon bara stod och gapade förvånat över hur förändrad Estanyo blivit sedan sist! Vi fick så mycket beröm! Precis som jag konstaterat tyckte hon också att han nu är en helt annan häst i kroppen, så mycket starkare. Vi fick öva på ställningen i nacken, öppna och våra allra första steg i en uppsutten sluta (har bara övat det från marken tidigare). Vi fick avsluta med tempoväxlingar i trav som kändes helt suveräna, och när han sträckte ut ordentlig i traven men fortfarande i form, kände jag hur han liksom kastade fram frambenen ordentligt, och Kajsa utbrast: ”Oj, vad läcker han är, han ser ut som en riktig dressyrhäst!” Jag är så lycklig och stolt över att vara ägare till min gråvita stolle, trots alla tokigheter då och då! Totalt var vi 8 ekipage som red lektion, och alla trotsade vi SPÖREGNET för att få rida för Kajsa, det var sista gången hon var här för säsongen.

I onsdags var jag efter en fruktansvärt intensiv dag på jobbet tvungen att jobba över i ytterligare tre timmar. Sent kom jag till stallet och kunde lättad konstatera att Patricia varit där och mockat och fixat med höet så det var inte så mycket kvar att göra för mig. Var där en halvtimme och snosade lite på Esto innan jag fick låna pappas bil för att ta mig hem sent omsider. Gäsp! Red alltså inte denna (återigen) gråa och fuktiga dag.

I torsdags hade jag tur och fick erbjudande om sällskap av Sara och Teitur på banan, annars hade jag aldrig masat mig upp i sadeln i beckmörkret. Trots sällskap var han mer spänd än i tisdags och viftade busigt på huvudet i galoppen (och jag blev givetvis livrädd för att ha skulle börja bocka) men allt gick bra. Han är bara tokpigg! Får dåligt samvete över att han aldrig får springa av sig ordentligt. Vi red i alla fall i en timme och jag försökte upprepa det vi gjorde för Kajsa i tisdags, men han var som sagt inte alls lika mjuk och lika med på noterna denna dag. Det gick ändå ok tycker jag.

I fredags fick jag låna Marino och red ut en och en halv timme på honom. Sara hade en kompis från Göteborg på besök som också är hästmänniska, så vi tre red ut i regnet (yes, återigen trotsade vi fukt och väta). Eftersom vi kände att vi hade ganska bråttom att hinna ut innan mörkret och ville kunna bara rida på helt obekymrat fick faktiskt Esto stanna hemma.  När vi kom tillbaka löslongerade jag Esto en halvtimme på banan och gjorde en join up. Han trilskades lite på vägen ner till banan, men jag gick och pratade med Isabella och försökte ignorera hans reaktioner bakom min rygg, det fungerade ganska bra. När jag går och pratar med någon annan bryr jag mig inte om hans trams och då kan jag också hålla min puls nere, vilket hjälper. Om jag bara är väldigt fokuserad på vad han gör blir jag bara upprörd/ängslig och då bekräftar jag bara hans oro.

Idag, lördag hade jag sån tur att Marina var i stallet samtidigt som mig och kunde tänka sig att rida ut. Härligt! Vi red samma runda som igår, och jag vågade galoppera långa sträckor trots att det blåste och Esto var kanonpigg! Fick hålla igen och hålla igen och hålla igen. Han ville bara fortsätta springa, men Marino är så snäll att jag kunde styra in i hans rumpa för att få stopp på ”Sune”. Det märks att lilla gubbi har två galoppchampions till föräldrar… Trots en och en halv timmes tur med en hel del galopp och trav så var han fortfarande pigg som bara den när vi kom tillbaka. Jag måste dra ner på kraftfodret till ett minimum, jag orkar snart inte rida denna överladdade tok. Och i morgon ska vi hoppträna…jag har förvarnat Marina om att jag bara vill teknikträna för jag är så trött på att han bara flänger runt när vi ska hoppa, i morgon SKA han lyssna på mig! Han får springa i det tempo jag tycker att han ska ha om han ska få springa. Så jag fokuserar redan nu på morgondagen och hoppas att han inte ska vara så vild. Och i morgon får han bara 1 dl kraft i stället för 4, så det så…och lite betfor såklart.

Idag fick även Mango och Wilja komma ut, skönt. Isabella körde Mango och Sara sprang bredvid med Wilja. Mango är en riktig personlighet…mig har han totalcharmat nu i 22 år!

Vill ha ridhus! Och riktig belysning i stall och på bana! Och inte så mycket gegga i hagarna…Begär jag för mycket? Ja, kanske. Detta är säkert en kämpig årstid var man än är…men ett ridhus är verkligen drömmen…och varför inte varmvatten i kranen och en brunn för vattnet så att man slipper slaska ner hela stallgolvet och tömma slaskhinken etthundrafemtio gånger…och en vattentoalett med lyse i stället för ett mörkt hål på utedasset som dessutom töms alldeles för sällan, uäk…jag längtar redan efter vår!!!

Kram till alla tappra och kämpande hästmänniskor.

Igår söndag gjorde jag som förra söndagen och prioriterade en träff med några av mina närmaste vänner. Kan ni tänka er att jag inte träffat flera av dem sedan i våras?! Var tar tiden vägen? Följaktligen blev det en snabbvisit i stallet. Mockade, lade upp kraftfoderoch vägde upp hö. Sen hem till mamma och packa ihop efter övernattningarna i helgen. Mamma, Sara och jag tog mammas bil och åkte t Solna för att köpa nya gummistövlar till oss alla tre! Vi är SÅ trötta på leran och de gummistövlar jag köpte tidigare i höstas (riktig budgetvariant) har nu gått sönder. Vi köpte lite kraftigare gummistövlar med vinterfodring, så sköna! Nya sockor till. Och dessutom går de att dra ihop längst upp med en dragsko så att man slipper få ner en massa hö i dem. Underbart att ha dessa stående i stallet och kunna hoppa i när man kommer från jobbet och behöver knata rakt ut i leran. Det är så kladdigt i hagarna nu att man nästan fastnar, åtminstone precis framför grinden. Från butiken fick jag skjuts ända hem (skööönt) och bytte om lite och åkte till kompisträffen.

Precis innan färden till Solna ringde jag Patricia och informerade om att allt var klart i stallet om hon kände för att rida lite senare (hon var ute och shoppade skor hon med). Det ville hon gärna! Skönt, för jag fick så dåligt samvete när jag åkte från stallet utan att ha tagit ut gubbi ur hagen ens. Precis när jag skulle springa till pendeln och mörkret hade sänkt sig (halv fem!!! Usch!!!) ringde Patricia och var upprörd. Gubbi hade VÄGRAT gå ner till ridbanan, varit heltossig och till slut gjort sitt berömda kast helt om och kutat tillbaka mot stallet. MEN, till skillnad från fegmatte som släpper i de lägena (jag vill inte bli nertrampad av panikslagen arabstolle) hade Patricia hållit fast i tyglarna till varje pris och därför blivit släpad längs grusvägen i ca tio meter innan Esto stannat! Herregud det hade kunnat sluta illa!Sen var det såklart omöjligt att få ner honom. Och jag är SÄKER på att älgarna stod där nere. Han har ju varit så lugn de senaste gångerna och då har de heller inte synts till. Jädra älgar! De älskar att hålla till precis runt ridbanan och käka från äppelträden precis intill. Stackars Patricia! Hon frågade om hon fick rida på fältet vid stallet och det fick hon bara hon tog det försiktigt. Fick ett sms efter en dryg timme där hon rapporterade att han såklart varit jättespänd när de gått ner dit också. Efter kanske två varv (ett varv är nästan en km) hade han lugnat sig och då hade det gått betydligt mycket bättre. Så sedan hade de t.o.m galopperat på grussträckan bort från stallet! Modigt!

Patricia jag hade aldrig vågat gå ner till fältet i mörkret med adrenalinstinn spunkarab! Du är så modig! TACK för hjälpen och skönt att hann fick röra på sig. Hoppas att du inte blir helt mör efter att ha släpats på grusvägen...din stackare. J-A ÄLGAR som förstör för oss!

Kram till alla och speciellt Patricia!