Eftersom skolans vårtermin börjar den här veckan har jag två lektioner som faller bort från mitt schema vilket gör att jag från och med nu och fram till sommaren börjar 11.40 på tisdagar! Lyxigt! Har såklart tänkt att jag ska utnyttja denna morgontid för att rida och fixa i stallet och sedan kunna åka direkt hem efter tisdagskonferensen. Gick upp kvart över 6 för att hoppa i slappebrallor, dra en mössa över huvudet och gömma mig på bussen. Kom ut till Färingsö tjugo i 8, gick hem till pappa och hämtade bilen, åkte t stallet där hästarna fortfarande stod inne, smööög runt för att inte hästarna skulle ställa till med liv och börja sparka i väggarna, letade efter en presenning att lägga i bilen men hittade ingen, men bytte om till stallkläder och åkte till Berga. Efter 4 km då jag har 1 km kvar till Berga kommer jag på att jag GLÖMT Ikeapåsarna som jag skulle packa hösilaget i!!!! Grrrr, vilken idiot jag kände mig som! Bara att åka tillbaka till stallet och hämta påsarna...jag som hade så lite tid på mig!

Framme vid Berga med försök nr 2 stod mannen i familjen som äger gården där, så jag passade på att presentera mig och tala om att jag fått lov av Birgitta (frun) att hämta hösilage. Han var mycket trevlig, och det var även en annan kvinna där som jag presenterade mig för, så nu känner jag mig inte riktigt lika nervös för flytten! Mannen visade sig känna till min pappa, så han började prata gamla tider och blev riktigt nostalgisk. Jag försökte att vara trevlig och samtidigt effektiv med hösilaget eftersom jag hade ont om tid...och samtidigt hålla i huvudet hur mycket jag vägt upp sammanlagt (jag som har sån usel simultankapacitet he he). Efter 33 kg gav jag upp och förstod att jag inte hade tid med att fixa med mer hösilage idag, men jag var välkommen tillbaka när som helst för att hämta mer. Fodret doftade underbart men var ganska torrt, vilket jag tycker är bra eftersom det ingår en viss mängd i månadshyran och ju högre torrsubstans desto mindre behöver man ge i förhållande till den gamla mängden hö...

Väl tillbaka i stallet hade jag ca en och en halv timme på mig att fixa höet med vattning, blanda upp med hälften hösilage, fixa shettishö, mocka och fylla på vatten i både box och ute, ta ut Mango ur hagen och behandla hans ögoninflammation med den föreskrivna ögonsalvan, ge Mango hans kraftfoder, göra i ordning två omgångar kraftfoder till Estanyo och gå tillbaka med Mango till hagen! Och tiden bara ruuuuusade iväg, varför är jag så förtvivlat långsam? När jag hade en timme kvar till min första lektion var det verkligen dags att åka hem t mamma och duscha och byta om, köra ner bilen t pappa och be honom köra mig till skolan. Kom till skolan 10 minuter innan min lektion började och hann inte äta lunch...sen åkte jag hem med en kollega direkt när vi slutade vid fem, och nu måste jag jobba med elevdatabasen hela natten och har absolut INTE tid att sitta här och blogga!= )

Det kanske är trist att läsa om varenda liten detalj som jag gör i stallet men

jag skrev ner det för att försvara mig lite varför jag inte hann rida idag. Det är just det som jag längtar bort ifrån så himla mycket, för jag vill verkligen lägga min dyrbara tid på att rida eller jobba från marken med min fina häst, och inte bara springa runt i stallet och fixa med allt annat. Och det är det som kommer att utgöra en stor skillnad när vi flyttat, för på det nya stället är allt så mycket mer lättskött så jag kan inte se annat än att jag kommer att få mycket mer tid att RIDA vilket Estanyo verkligen behöver. Jag kommer att kunna rida oavsett väder och mörker, jag kommer inte att behöva blöta höet, det är mycket kortare avstånd mellan alla punkter, jag behöver inte bära vatten till hagen, det finns varmvatten så jag kommer inte behöva koka vatten för att ha till diverse saker...e.t.c, e.t.c Dessutom kommer jag inte att behöva ta hand om Mango varje dag, och Wilja flyttar förmodligen ner till Skåne. Självklart måste jag ta hand om Mango, men inte varje dag eftersom Sara och jag kommer att dela upp dagarna oss emellan. Mango flyttar med all sannolikhet till samma ställe som Teitur, längre ut på ön.

Det var ju himla mycket jag hade att rapportera fastän jag inte hade så mycket att säga! Kan det bero på det jobb som väntar mig nu tro? ;) Oj, oj, oj, jag måste bli klar idag men jag vet inte hur jag ska orka...ska göra linssoppa först och jobba sen, fram till åtta då är det Top Model, och sen fortsätta efter det...Låter bra va?

Ha det bra alla!

I lördags skulle jag ju jobba på skolan med några NO-kollegor. Duktig kände man sig som lade några timmar på att städa upp i NO-depån, riktigt välbehövligt var det, så nu ska det bli kul att planera nya labbar! Jag skämdes när jag städade, jag hade t.ex saltkristallodlingar kvar sedan innan sommarlovet som jag inte städat bort, ha ha! Slarvigt...

Efter jobbstädningen bytte jag om hos mamma och skyndade mig ner till stallet, hade stämt träff med Patricia! Det var riktigt roligt att se henne och hon var i mycket bättre form än när jag träffade henne hemma hos sig på jullovet. Tyckte att det var bra att jag var med såhär i början igen så att det inte skulle hända något ytterligare som för alltid skrämmer bort denna underbara människa...vi sadlade och tränsade under stort mankemang, eftersom Mango som stått i stallgången bredvid plötsligt gick iväg med Sara för att ta en promenad, något som triggade Estanyo till max så att han försökte slänga sig ur repen och blev helt hysterisk när han inte kom loss och kunde springa efter Mango! För att han inte skulle slita sig stängde vi dörren framför honom,det gjorde honom ännu mer panikslagen men jag lät det vara så eftersom det var ganska stor risk att han slitit sig annars, jag vet ju hur dåligt de där repen sitter fast...Estanyo SKAKADE i varenda muskel! Sån separationsångest har han inte uppvisat sedan han kom till mig för ett och ett halvt år sen,då jag hade  problem med detta i början. Har ingen aning om vad som föranledde detta fall bakåt, kanske för att han fått stå en del de senaset veckorna och då får extra svårt att skiljas från sina vänner?

Hur som helst, vi fick ner honom till banan och jag gick med honom i longerlinan några varv innan jag började longera på volt. Precis då kommer Sara med Mango förbi ridbanan, och eftersom de var på hemväg tyckte jag att det var lika bra att Mango fick stanna hos oss på ridbanan som stöd för Estanyo, och som vanligt blir han då lugn som en filbunke. Så då kändes det lite bättre att slänga upp Patricia på Esto, med tanke på att jag inte suttit på honom sedan hoppträningen, även om jag markarbetat lite. Han fick gå med inspänningstyglar, inte alls hårt spända men ändå en liten hjälp om han skulle göra nån "tjurrusning". Men det gjorde han inte och allt gick bra och det såg trevligt ut när Patricia red, duktigt! Efter ca 40 minuters (tror jag) skritt och lite trav tyckte jag att vi skulle ge oss eftersom banan var knallhård. Skönt att allt gick bra!

I går söndag mådde inte jag så bra, så jag gjorde bara det nödvändiga och åkte hem. Magen krånglar, och det är säkert stressrelaterat.

I dag måndag är jag ledig, och åkte till stallet vid halv 12. Fixade allt det nödvändiga (vilket ju är krångligare än nånsin) och fastän jag var trött redan efter det tvingade jag mig att gå och hämta stackars Esto som verkligen behöver komma igång och röra på sig. Hilding pratade med mig när jag kom, och han var orolig över att Esto rusade så mycket i hagen med tanke på alla ojämnheter. Stackars överladdade häst! Jag sadlade och spände löst med inspänningstyglarna igen och gick ner med longerlina. Det var mjukare idag men tyvärr kladdsnö, så skritten gick inget vidare, men desto större anledning att verkligen hålla igång honom i trav ordentligt! När han började bli trött och avslappnad och sänkte huvudet ( i början var han jättespänd och sprang med huvudet jättehögt och gjorde hårda trumpetblåsningar, LÄSKIGT att vara själv på banan ju!) var jag taskig nog att sitta upp och skritta av honom ridandes...första gången på tre veckor och det var en ljuuuvlig känsla! Hade helt glömt hur fantastisk han känns att sitta på, stark och smidig! Red runt med ett saligt flin på min fina, lugna häst och kände mig så nöjd över att ha grejat det här, var så nervös innan! Det kan ju verka fånigt men jag är alltid extra nervös när det gått såhär lång tid utan att jag ridit..får för mig att han ska bocka av mig det första han gör. Okej, det har ju hänt en hel del så det är ju inte så konstigt att jag inte riktigt litar på honom...men nu tror jag att det värsta hindret är överstiget och att vi kan komma igång på allvar igen , bara älgarna håller sig borta...

Hilding har förresten erbjudit alla i stallet att få flytta utan uppsägning och alltså utan att att behöva betala för någon uppsägningstid. Så i morgon bitti innan jobbet ska jag åka till Berga och hämta hösilage som jag kan börja blanda med höet åt Esto nu under två veckor...så vi flyttar alltså redan nu till månadsskiftet i stället för att vänta en månad till! Min box på Berga är ju redan ledig. Hej hopp.

Det går så snabbt allting, hinner knappt med! 12 dagar kvar tills vi lämnar Ekenslund...

Just nu är det sent och jag är så trött, så trött...så jag ska (försöka) fatta mig kort. Hade väldigt bråttom efter jobbet för att hinna till stallet till tre, men hann precis. Hovslagaren hade kommit men stod och skodde Simpen. Han tyckte att av "våra" fyra hästar (Esto, Teitur, Wilja och Mango) skulle vi börja med Esto eftersom det inte var säkert att det skulle gå att sko utan sedering. Jag hade tänkt att vi skulle avsluta med honom, var nästan rädd att våra snälla, snälla hovslagare skulle skada sig och sen inte kunna ta hand om de andra hästarna...hämtade Esto med bultande hjärta, men hade följde med mig så fint in i stallet trots att hovslagarens bil var parkerad utanför och att han själv (Niklas, hovslagaren) var helt synlig. Förut har Niklas t.o.m fått köra undan sin bil för att jag ska ha fått in Esto i boxen för sprutning. Men jag har övat på att hålla fast hans ben och ställa ner dem där jag vill ha dem, samt slagit honom på skorna, och det har gått alldeles utmärkt, så jag tyckte det var värt ett försök.

Förutom några grodhopp då han försökte kasta sig loss i början, samt lite strul med det sista bakbenet som är det som han fastnade så olyckligt i en stigbygel med i somras och vettskrämd släpade en sadel med det benet en lång bit i sken så skötte han sig UTMÄRKT! Jag är så stolt och mallig över att allt arbete ger resultat! Första skoningen utan sedering! Och min lilla häst var så MODIG, han var så rädd i början att hela hästen SKAKADE, men jag strök honom över halsen och matade med godis och för en gångs skull valde han inte att fly utan han stod kvar trots att han tyckte det var obehagligt! Det här är en sån seger så det är inte klokt. Tänk att jag nu kan boka hovslagare utan att behöva få tag på veterinär som kan samma tid för att komma och sedera, för att inte tala om hur mycket billigare det här blir!!!! Duktiga, duktiga Sune! Visserligen, för att det inte skulle ta alltför lång tid och bli en negativ upplevelse skodde Niklas med sex sömmar i varje hov i stället för åtta, men håller det (och Esto brukar inte tappa skor, håll tummarna) så är det egentligen bättre för hoven. Och Niklas lovade att komma på en gång och slå i eventuella tappskor om det nu blir så, men det tror inte jag.

Nästa gång Esto skos står vi på Berga...gulp! Skönt iaf för Niklas att få ordentlig belysning, varmvatten och torr miljö i stället för fuktkyla och taskigt lyse som nu.

Fy vad kallt det blivit igen! Så nu börjar problemen med att hålla hästarna med vatten ute igen. Och hur gör man med dammhöet, sköljer vi det nu fryser det ju? Vet inte hur jag ska göra med fodret, om jag ska köpa nytt foder innan jag börjar hämta från Berga eller inte...höet är värdelöst!

I morgon ska jag och några kollegor jobba på skolan mellan 9 och 12. Vi ska städa NO-depån, suck...välbehövligt men tråkigt och jag som längtar så efter SOVMORGON!

Skickade efter nytt fleecefodrat regntäcke täcke fr. Hööks idag eftersom Estos båda nuvarande är halvtrasiga. De har 30 % rabatt på en vara fram till den 25:e så det gäller att passa på...har också skickat efter en tjusig namnskylt att ha på boxdörren på nya stället, den hemmagjorda jag har nu duger inte =). Det blir en i svart plåt med en halvbåge upptill och snirkliga bokstäver i guld....till den finaste av de fina!

Gonatt alla!

Idag kom jag till stallet vid halv fyra redan. Precis då kom Marina, och det var tur för Estanyo, för får jag sällskap av Marina och Marino så vet jag att allt kommer att funka bra. Estanyo var mycket riktigt lugn som en filbunke. Tyvärr hade banan hunnit bli knallhård igen bara under någon halv dag då temperaturen började falla idag.Vi gick runt med våra hästar i longerlina på bana och pratade om det som varit och om framtiden. Det är för synd att vi inte kunde ett hitta ett ställe med geografiskt läge som passar oss båda, för jag skulle verkligen, verkligen vilja flytta med Marina. Dels för att hon är en av de vettigaste och trevligaste hästmänniskor jag känner, dels har vi samma syn på hästeriet, och dels så trivs våra hästar så utomordentligt bra ihop. De är båda lågrangade och de hälsar gärna på varandra utan grinigheter och ser verkligen ut som världens kompisar när de är ihop även om de aldrig gått i samma hage. Tyvärr ska Marina flytta till Ekerö vilket skulle betyda världens avstickare för mig på hemvägen (dessutom kommunalt med segbussar som inte går särskilt ofta) om jag skulle ha stallplats där. Dessutom är jag aktiv i FRIS och vill bli ännu mer aktiv och då är det inte läge att byta ö. Berga är ju verkligen på vägen hem för mig.

Efter att ha snackat lite under våran skrittrunda till fots på banan travade jag Esto på volt runt mig, men inte särskilt länge eftersom det var så hårt och jag dessutom hade honom (visserligen löst men ändå) inspänd. Avslutade med öppna i skritt och han flyttade sig bra. Dock förfärade det mig att han fallit ur så på sistone! Revbenen har börjat visa sig igen, och det beror på skithöet som vi har haft efter den första leveransen efter sommaren som ju var kanon. Men nu har det blivit sämre och sämre, och det lass som kom i lördags är så j-a dammigt att man måste dränka det i vatten. Så ytterligare en grej som man ska hinna med, och nu börjar det ju bli kallt igen, ska hästarna äta is-hö då?! Dessutom blir varenda vante jag äger genomdränkt och de torkar ju aldrig i "salongen". Suck....sånt här meck kommer jag INTE att sakna när jag flyttar. Ursäkta om jag gnäller...

Har börjat ge ganska mycket lucern och börjat med müslin igen. I månadsskiftet jan-feb ska jag börja ge Esto hälften skithö och hälften hösilage från Berga för att vänja in honom på det, och det tror jag kommer att göra susen. Den enda "fördelen" med att han tappat lite är att han inte är som en dynamitdurk nu utan mer sansad.

Har fortfarande inte RIDIT sen den 20: dec, hela tiden är det något som kommer i vägen, jobb, mörker, älgar, underlag! Patricia vill prova att rida igen på lördag, men vi får longera av honom innan. I morgon kommer hovslagaren så då hinner jag inte heller rida och jag har inte bokat sedering den här gången....får se om det överhuvudtaget går att göra något. Kanske går att krångla igenom framhovarna om min snälle hovslagare orkar med hans grodskutt, men bak tror jag inte på...vi får se! Tänkte att han skulle börja med Teitur och jag går ner och rastar av Esto på banan lite under tiden, så kanske han är lite trött iaf...rapport kommer om hur det gått...wish me luck...I'll need it...

Det har varit på G ett tag nu, men idag blev det helt bestämt: Estanyo och jag flyttar! Vi flyttar ca 5 km bort, till en jätteanläggning med fantastiskt ridhus och fina ridvägar! Ska bli så skönt! Det blir förstås en jätteomställning och jag är spänd och nervös men förväntansfull. Idag meddelade dessutom Hilding att (innan jag hunnit säga upp min plats, så det gjorde mitt beslut lättare) att han efter 25 år lägger ner stallverksamheten... Med ålderns rätt tycker jag. Men visst känns det konstigt och vemodigt, det är ju inte så att man lagt ner få timmars arbete på stället direkt...och ibland har det faktiskt känts som att ha eget stall, man har vågat ändra på saker och köra stor-rens när man känt för det. Litet och idylliskt men slitet. Och alla i stallet är jättegulliga, men nu sprids vi för vinden åt alla möjliga olika håll....1:a maj ska alla som senast vara ute...

Det här betyder att vi måste flytta på Mango också...och var han ska ta vägen vet jag inte i skrivande stund, kanske att det går att lösa med det ställe dit syrran flyttar Teitur...det känns också sorgligt såklart att inte kunna gagga häst med henne...och Isse...och Marina! Jag kommer att sakna er grymt mycket och fattar inte vem jag nu ska be om hjälp när Esto krånglar?! Kommer nog att känna mig ensam till en början...ensam med spunkarab på ett ställe med mest (jätte)stora bruna lunkande halvblod ...

Gå gärna in och titta på www.ska-berga.se och läs om stället vi ska till, och titta på bilder. Enorma träningsmöjligheter kommer vi att få och det känns toppen...men det känns taskigt att skilja Esto från Mango och Wilja som han verkligen stortrivs med...han har ju inte så lätt att få kompisar min lilla gråa (eller numera nästan vita) krake...och hagarna är bara fältrutor i stället för som den han går i nu, varierad gullig skogsbackehage...så jag måste se till att sysselsätta honom varje dag så att han inte bara står och stirrar...måste lägga in lite kvistar i den där plattrutan och...ja, ja, det löser sig! Väl?

I 6 år har vi haft Mango hos Hilding nu...och att han (Mango alltså, gud vad virrigt det här blir) ska skiljas från Wilja känns för jävligt...jag vill bara grina när jag tänker på det...han skriar ju bara hon går runt stallhörnet och sen håller han på tills hon kommer tillbaka...usch, stackars gamling! Han kommer bergis att dö av sorg! Vi måste försöka se till att han får någon ny kompis hur nu det ska gå till..ja, ja....livet är grymt men också storslaget. 

En era går i graven och en annan föds...dags för mig att bli en riktigt sportryttare och sluta vara lortig hillbilly...men för mig handlar hästarna och stallet lika mycket om en livsstil och det är lika viktigt för mig med naturupplevelserna som själva ridningen...hoppas jag möter någon likasinnad på nya stället.

Sara och Isse, vi måste hinna rida ut ihop någon gång till  innan vi flyttar i slutet av februari!

Jag kommer alltid att hålla gamla Ekenslund och Hilding närmast hjärtat...men det är dags att gå vidare.

I onsdags började jag jobba. Redan på morgonen började jag hosta men trodde att det berodde på att jag satt en äppelbit i halsen kvällen innan, ha ha. Väl på jobbet började jag frysa utan dess like. Vår rektor hade föreläsning för hela personalen och det var intressant, men jag ägnade också massor av energi till att hålla kroppsvärmen. På eftermiddagen började jag "brinna" i stället. Hade ju tänkt övernatta hos mamma ett par nätter för att slippa resorna så jag gick över dit efter jobbet där snälla mamma hade gjort i ordning sängen redan. Sen låg jag i feber hela torsdagen och halsen korkade igen helt, hostar och har dessutom ont i öronen. I onsdags var Sara snäll och mockade åt mig men jag var ändå tvungen att ta mig ner till stallet på kvällen och kvällsfodra. I går (torsdag) tvingade jag mig dit m h a mammas bil och syrrans hjälp och sällskap men vad jag gjorde där kommer jag knappt ihåg, för jag befann mig i en annan (väldigt suddig) dimension, och jag hade så ont i lederna att jag gick som en zombie, små, långsamma steg med lätt framåtlutad stil, ha ha, vad jag måset ha sett ut! Idag känner jag mig mycket piggare men det kändes som helst rätt beslut att vara hemma fr jobbet idag också. Har väldigt ont i öronen!

Missar min julklapp från jobbet p.g.a att jag är sjuk...hela personalen blir bjuden på Wallmans salonger i kväll med mat och show och allt...så det är ju väldigt typiskt...

Esto har jättetråkigt nu när jag är klen. Stackarn. Men vi kommer igen!

Hostiga hälsningar från mig.

Svaret är: inte mycket! Usch, börjar jobba igen i morgon och har superångest inför det! Och över att jag inte har ridit en enda gång på hela härliga jullovet. Först var jag ju borta i Sälen en vecka och eftersom Patricia gjorde sig illa fick han stå den veckan. Vid min hemkomst slog kylan till och gjorde ridbanan knallhård och eftersom han stått så pass länge kan jag bara inte börja med att rida ut eller rida på fältet nedanför stallet, vilket är de enda alternativ som återstår när banan inte funkar. Åh, ibland önskar jag verkligen att jag hade en "normal" häst som bara finner sig i det man bestämmer sig för att göra. Men eftersom jag har en underbar, härlig spunkarab går inte det :)! Har under den senaste en och en halv veckan ägnat mig åt markarbete och en del dagar när det varit nästan 15 minusgrader har han fått stå och jag har ägnat mig åt annat (t.ex. starkt försummade vänner och sambo).

Har tappat sugen lite igen. Har gått och väntat på SNÖ som kan göra ridunderlaget ridbart och NU när vi börjar jobba igen i morgon kommer det lite, men inte alls så mycket som skulle behövas. Har också i all hemlighet (och om någonfrån stallet läser detta så snälla håll tyst om det för vår stallvärd vet ännu inte) letat annan stallplats ute på ön. Känner att jag behöver bättre förutsättningar för att RIDA ordentligt om jag/vi ska komma någonvart. Ännu så länge har jag inte hittat något som känts rätt, förutom ett ställe där det just nu är fullt, men jag hoppas att det kan dyka upp något där längre fram. Rören i stallet har frusit så det är mycket kämpande nu med att hämta vatten i dunkar och koka upp med tekokaren ett tiotal gånger på raken för att få en ok temperatur på vattnet ute. Alltså mycket tung skötsel men väldigt lite ridning.

Idag hjälpte iaf Isse mig med markträningen och det gick riktigt bra tack vare henne. Hon är SÅ duktig! Jag är inte alls lika bra på att läsa av Esto occh utifrån det förstå vad jag ska göra härnäst. Men med hennes hjälp nådde vi långt på ganska kort tid, det kändes bra. Och tack för julkappen Isse, toppenbra pryl!

Jag vill RIDA! Tänk om jag kunde rida ut ensam på min häst utan att riskera livhanken..det är min dröm. Hoppas den går i uppfyllelse en dag. Jag har iaf haft tid att analysera min hästhantering under lovet och det bara är så att jag MÅSTE bli mycket, mycket TUFFARE med Esto, inte genom att bli hårdhänt men genom att bli TYDLIG ochvara konsekvent och fatta en gång för alla att det är jag som betsämmer HELA tiden oavsett vad vi gör. Och sluta vara RÄDD för då sviker jag honom. Det är något att jobba på under 2009 det!

Har förresten ägnat många, många timmar åt att fösröka lägga upp film från hoppträningen den 20:e dec men det funkar bara inte! Kan inte kopiera filerna från den DVD jag fått av Marina. Får fråga henne om hon kan höra med sitt datasnille till man hur 17 man ska göra, för det vore kul att lägga ut någon snutt iaf, hela filmen blir nog lite tradigt. Men det är iaf lite kul att titta på när inspirationen tryter. Som t.ex nu.

Kram på er!

PS. Lägger in lite bilder som Patricia tog i höstas som jag tycker är lite coola. Och så får min älskade Mango vara med på ett hörn också,han som verkligen inte får vara med om något skoj alls nu under vintern, stackarn. DS.