Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar som Esto känner sedan förra stallet, och hans bästa hagkompis, den lilla bruna araben. Ett sånt erbjudande kan man inte tacka nej till, särskilt inte som min pålle inte fått vara ute och knata på flera veckor. Men ska jag vara ärlig knyter det sig i magen varje gång jag ska rida ut. Gamla minnesbilder dyker upp och jag känner verkligen att jag inte litar på Estanyo när vi ska rida ut. Följaktligen satt jag mest och oroade mig under hela ritten, trots att vi hade så bra sällskap, men det var rejält blåsigt och inte minst (och det är egentligen det här som skrämmer mig mest) har ju älgarna varit synlig både i närheten av och precis på anläggningen. Jag vet ju att dyker det upp älgar skiter Estanyo i både mig och sällskapet och tar närmsta vägen hem oavsett vad som händer med den som sitter på. Usch. Men hur det nu var gick allt bra och vi var bara ute i ca 40 minuter och skrittade hela tiden. Synd att jag inte kunde njuta mer bara. Vet inte hur det gick till, men allt gick så snabbt så jag kunde ta bussen hem redan vid 6! Något slags rekord?

I tisdags blev det så vila. Jobbade sent och åkte från jobbet vid 7 direkt till stallet. Bara mockade och fixade med foder, ryktade och masserade Esto som njöt av behandlingen. Tog 9-bussen hem så det blev en sen kväll utan ridning, men det var ju tänkt så också.

I onsdags red vi lektion för Fia igen. Alltid kul! Den här onsdagen ringde Fia redan halv 5 och sa att hon var tidig (vi brukar börja tidigast halv 6) men att jag inte skulle stressa utan hon ville bara underrätta mig. Lite stressad blev jag allt när vi anlände till stallet samtidigt men vet ni vad min underbara ridlärare gör då? Hon säger åt mig att ta det lugnt och byta om, och när jag går ut till boxen står en färdigryktad häst i en nymockad box! Lyx! Så jag bara sadlade och tränsade och gick ner till ridhuset. Lektionen gick superbra på slutet men bara efter att halva tiden eller så hade gått. Fia tyckte att han var "slapp" i formen, inte riktigt ville ge med sig och bara gick och skottade lite slött med bakbenen. Så det blev en väldigt tuff inledning och efter ett tag sa jag till Fia att det kändes som ett krig bara och att jag inte tyckte om att vara så tuff i handen. Men Fia förklarade och jag lydde och jag VET ju att hon alltid har rätt, jag litar blint på henne,har ju sett henne rida och vet vilka underverk hon gör med hästarna hon sitter upp på, så det är bara att kämpa på. Och NÄR han lossnade - oj, oj, oj! Vilken häst jag fick sitta på! Eftergiven och helt underbart kompakt i kroppen, jättefin i formen, inte för låg, verkligen mellan hjälperna och jag kunde sitta helt stilla i traven och njuta av galoppfattningar där han bara gleeed in i galoppen. När han blir så mellan hjälperna går han helt plötsligt att styra på ett helt annat sätt också! Annars sladdar han ju runt rätt mycket. "Är det jobbigt"? undrade Fia, "Ja, meen väldigt kul" blev mitt leende svar. Kände mig som en proffsig dressyrryttare och min underbara häst kändes helt super! Godis och skrittpromenad blev belöningen för Esto efteråt, förutom den vanliga rykten och en kort massage med liniment på hans känsliga områdena runt höftknölarna.

Igår, torsdag, red Ingela på morgonen och jag fick positiva rapporter, att allt känts bra och att han börjar  lita på henne trots de läskiga solstrimmor som skär igenom halvmörkret inne i ridhuset på morgonen som de haft lite problem med. Kul att höra att det går framåt! Fick sen sms från Isse igår kväll att Esto var täckt av lera, heeeela hästen från topp till tå, tack älskade häst, då vet jag vad som väntar i kväll - tvätt av motsträvig häst, för det är det absolut enda sättet att få honom ren när han ser ut sådär. Manen brukar se ut som ett klockspel med flera centimeter tjocka cylindrar av lera som hänger och dinglar i hela taglet.

Igår kväll följde jag på min Estanyolediga dag i stället med syrran upp till det andra stallet och tittade på hennes nya pålle. Ett litet sött sto som kanske inte ser så mycket ut för världen just nu, men som kommer att kunna bli hur fin som helst. Jag red ut på en skrittur på Teitur medan Sara gick med Assa bredvid, som ju stod i hästlastbil från Halland i tolv timmar under onsdagen (!) så hon behövde en promenad. Vi hann precis ut innan det blev helt mörkt men red sen i mörkret en liten tur. Underbart kul att rida Teitur är det ju alltid, han är så lättriden (om man inte bryr sig om tölten då) och lydig och positiv. Samt att man kan lita på honom och bara njuta av att få lunka lite. Det är verkligen piss rent ut sagt att syrran måste sälja honom. Hoppas jag hinner rida honom ordentligt några gånger till innan han ev. flyttar. Usch, det blir sorgligt. Hoppas att han säljs till någon som kan tänka sig att ha honom kvar där han står nu.

En annan sorg är att en av Estos hagkompisar avlivades igår på stallbacken. Han hade svår artros som aldrig skulle bli bra och kunde inte ens användas till promenadridning så det fanns inget annat att göra och han togs bort innan han behövde lida. Ett moget beslut men usch vad jag lider med ägaren. Den tredje hästen som hon var tvungen att ta bort. Detta var en häst som också stod i det gamla stallet så jag har ju känt honom länge. Den snällaste av alla snälla hästar. Gick in boxen till honom i onsdags kväll och tog adjö och önskade honom trevlig färd till de evigt gröna. Hoppas du har det bra i din hästhimmel!

Alla djurägare, uppskatta närvaron av era husdjur varenda dag, vi har dem bara till låns en kort stund. Älska dem innan det är för sent. Behandla dem med respekt och kärlek. Deras ovillkorliga kärlek får ni alltid tillbaka. Det får oss tvåbenta att växa och lär oss saker om livets innersta mening som de som aldrig umgås med djur går miste om. Alla som någon gång fått sitt liv berört av ett älskat husdjur vet vad jag talar om och sorgen efter ett älskat djur kan vara nog så bråddjup som efter en älskad människa. Lova mig att visa din vän lite extra kärlek idag.

Kram

 

Ulla

25 september 2009 16:19

Vad fint du skriver om våra älskade husdjur! Man får en tår i ögat! Ska ge mina två vovvar extra kramar ikväll...

 

Ingela

25 september 2009 17:40

Förlåt för att din häst är inpackad i lera!! Det var ju sååå fint väder när jag släppte ut honom :(

 

Maria & Esto

26 september 2009 08:51

Gör det Ulla! Ingela, det är inte DITT fel för femtusende gången :)! Vem kan veta vad vädergudarna bestämmer sig för? Och nu blev det ju en schamponering som var en jättebra erfarenhet! Kram

 

mia

26 september 2009 10:05

Det är så riktigt Maria!
/ mia

http://jonshage.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar o...

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I al...

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I ...

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre... ...

Nu har jag skrivit så "många" inlägg idag och bråkat med datorn om vem som är högst i rang :) (bild-och filmkrångel) så nu blir det superkort: Idag har jag tränat markarbete á la Anso. Hon ska försöka hjälpa mig en gång i veckan med det här. Hon hade...