Ännu en vecka är till ända! Jag fattar inte var tiden tar vägen! Den här veckan har gått ut på att försöka ordna upp min arbetssituation. Fortfarande är det mycket som hänger i luften och det kommer att bli ett himla pusslande med scheman och lektioner för att försöka få ihop lite timmar. Under tiden har jag ordnat med lite jobb på fritidsverksamheten på "byns" låg- och mellanstadieskola. Jättegoa ungar, trevliga kollegor och bra att få jobba lite. Dock inte vad jag skulle kunna tänka mig att pyssla med resten av livet men det var ju inte heller tanken. Har jobbat ons-fre och en stor skillnad från lärarjobbet är att man har mycket mer energi efter jobbet än vad jag haft tidigare. Alltså har Estanyo fått ett omväxlande program denna vecka.

I tisdags, dagen efter Fialektionen, hjälpte underbara Anso mig med markarbete i ridhuset. Jag hade tur och bara ett annat ekipage befann sig i ridhuset och för henne var det helt ok att vi skuttade lite. Anso är en fantastisk hjälp. Hon är lugn och har erfarehet av stirriga araber :). Vi gick över cavalettibommar och skuttade över små krysshinder med målet att bara kunna bestämma tempo och riktning. Anso var uppfinningsrik och ändrade på hindrena/bommarna hela tiden så att det alltid fanns något nytt för Esto att titta på. Som vanligt var han tittig så fort något var nytt, och några tvärnitar blev det tyvärr, men som vanligt går det bra på slutet när han kommit igång och tittat igenom allting. Önskar bara att jag kunde slippa den här första fasen med protester och upphetsning över alla läskiga bommar. Jag fattar fortfarande inte vad det är som gjort att han blivit såhär, vi har aldrig varit med om något läskigt när vi hoppat, och ändå har han blivit så osäker jämfört med hur han var förut då hoppningen bara var något kul och okomplicerat.  Det är verkligen ett mysterium.

I onsdags blev ridningen härligt spontan. Efter att ha jobbat hela dagen med fantastiskt väder ute ville jag inget annat än att rida ut när jag kom till stallet. Tur hade jag och fick sällskap av Anja och Eva som precis kommit dit och också hade tänkt rida ut. Det blev en härlig drygt en timme lång uteritt i skog och mark. Estanyo skötte sig jättebra och jag njööööt verkligen. Vi vågade oss till och med på en galopp uppför backen i den före detta motionsslingan, resten av varvet travade vi och den övriga turen gick i skritt. När vi skrittade hemåt gick sensommarsolen ner över vajande gula sädesfält och hela världen lyste av ett varmt gult sken. Det är ett sånt där ögonblick som dröjer kvar på näthinnan. Tur att jag verkligen präntade in den synen, för igår när jag cyklade upp till stallet hade skördetröskorna varit framme och sädesfälten förvandlats till stubbåker...som man ändå inte får rida på, suck.

I torsdags blev det planerad vilodag och bara mockning, foderfix och rykt. Är noga med Estos ben eftersom han börjat få flugägg på benen (inte mycket alls, men några enstaka) så jag håller efter ordentligt med ryktsten och alla äckliga medel som jag har att smörja och spreja på benen och det har hjälpt, de senaste dagarna har det inte funnits några ägg alls på benen.

På torsdagskvällen träffades jag, Marina, syrran och Patricia hemma hos Marina för en nyinstiftad tradition som vi ska försöka hålla liv i, superbra initiativ Marina! Vi fikade på en massa gott, snackade häst och kollade på mängder av film eftersom Marina och Patricia flitigt filmat en hel del av det dom gör med Marino. Esto var också med på en del av filmerna och det var kul att se eftersom jag inte sett det tidigare. Bl.a höll vi alla fyra på att helt enkelt garva ihjäl oss åt en film som gjordes när Marina och Patricia var på Berga tidigare i sommar och löshoppade, Esto var också med och jag vet att jag skrivit om det tidigare på bloggen. Det var både sättet på vilket det hela filmades och våra försök att styra hästarna på rätt hinder som utgjorde det mest komiska jag sett på länge! Det såg som om vi hade bly i dojjorna där vi kutade runt i ridhuset och gjorde det ena krummare språnget efter det andra för att få hästarna dit vi ville ha ha! Kapten klumpfot var namnet! Kul också var det att se några snuttar från senaste hoppträningen med Niklas (den i helveteshettan). Marina ska fixa det på skiva till mig så kan jag dela med mig här på bloggen sen.

I går var det etthundra steg tillbaka för mig och Esto kändes det som. Fy 17 vad uselt det gick att rida. Vi var ensamma i ridhuset (tack och lov som han höll på) med ösregn utanför. Försökte träna på moment ur LB:3:an, men om det fortsätter på det här viset tänker jag stryka mig ur tävlingen. Min häst förlorade helt plötsligt förmågan att gå i form i galoppen och att styra honom dit man ville var bara att glömma! Vänster galopp vägrade han att fatta, körde upp teleskopet och nästan "backade" in i galoppen i fattningen och rusade sen i förvänd galopp med huvudet rakt upp! Jag fattar inegnting! Han har aldrig betett sig så förut! Vet inte om det var torsdagens vila som gjorde honom på bushumör, eller om han hade ont någonstans. Bytte varv och fattade höger galopp och fick hålla i honom ordentligt för att det inte bara skulle bli sken! Han fick springa runt runt tills han började slappna av och började frusta. Då bytte jag till vänster varv och nu gick det plötsligt att fatta rätt galopp även där! Jag tyckte inte att han kändes stel någonstans men det är svårt att säga, jag tycker inte att jag är så bra på att känna sånt. Konfunderad gav jag mig efter det och han fick trava sig lång och låg innan vi helt sjöblöta av svett knallade tillbaka till stallet. Mysko!

Idag ska jag och Isse rida ut, och i morgon kommer en av de tjejer som svarat på min medryttarannons och provrider Estanyo. Hoppas jag kan hitta någon som funkar med honom!

Kram från en som funderar på att skita i allt vad tävlingar heter ett tag framöver...

Det dumma när man uppdaterar så sällan som jag gjort på sistone är att jag glömmer bort vad jag gjort under veckan! I tisdags kommer jag iaf ihåg att det gick bra igen att få in skrället (läses med kärlek) från betet, men bara för att jag mutade honom med morötter hela vägen :). Städade skåpen gjorde jag i onsdags och det känns så skönt att öpnna dörrarna dit nu och känna att jag har en bra  överblick över mina saker och  att allt ser prydligt ut.

Sammanlagt blev det bara 4 dagars ridning förra veckan. Mycket pga att Esto varit så slut när han tagits in från betet att jag bara inte haft hjärta att sitta upp på honom. Under torsdagen fick Esto klara sig själv på betet, var bara där före jobbet och släppte ut. Hade nämligen upprop på univ. direkt efter jobbet. Torsdagen var för övrigt den sista dagen på min anställning på skolan. På fredagen tog jag in honom från betet för gott. I lördags var jag och min sambo ute och vandrade längs en vandringsled i 14 km och vi hade en underbar dag, vi fick t.o.m se havsörn! En mäktig syn. Jag skulle ridit ut med Isse efter det men hon fick förhinder och utan sällskap vill jag inte ge mig ut på långtur  så han fick stå.

I söndags  var det lektion för Kajsa Renkfors och helt plötsligt, efter två nätters sömn inne, hade min halvsega beteslunkentuss förvandlats till en uppblåst halvvild hetsporre!Visserligen blir han mycket svårare att rida eftersom han ser spöken överallt och bara studsar av energi, men samtidigt är det mycket roligare att rida en häst som orkar röra sig med massor av energi och av egen kraft och som man inte behöver tjata fram. Och han blir sååå tjusig med det där lilla extra krutet! Som vanligt var det lärorikt och inspirerande att rida för kajsa. Idag blev det letkion igen, för min  älskade Fia den här gången, eftersom hon ska vara bortrest resten av veckan. Det var också kul och Esto var ännu hetare idag! Men jag lyckades hålla mig lugn så allt gick bra. Vi tränade lite inför LB:3:an på Farmen den 5:e som jag redan nu drömmer mardrömmar om...hugaligen.

Den här veckan måste jag ta och träna lite hoppning också. Det är kul med Estos nya energi men det kräver ännu mer av mig vad gäller att se till att han får utlopp för sin energi. Håller på och lägger upp nya annonser på nätet för att leta ny medryttare eftersom Jessica inte anser sig ha tid att fortsätta. Ser inte fram emot hela den här jobbiga processen igen, men jag måste ha en medryttare, annars har jag inte råd att stå kvar på Berga, särskilt inte nu när jag inte har något riktigt jobb. Allt känns ganska svart på den fronten just nu. Känner mig obehövd. Tur att Esto finns även om jag inte alls har råd att ha honom, och Calle stöttar mig också på alla sätt och vis. Jag tar mig nog ur det här också. Har iaf fått besked från universitetet att jag får tillgodoräkna mig mitt examensarbete från molekylärbiologin eftersom den är gjord på magisternivå! Märkligt kan jag själv tycka, eftersom den inte har ett dugg att göra med läraryrket, men inte mig emot. Det betyder att jag helt plötsligt efter år av tragglande med distansstudier vid sidan av jobbet bara är en enda 5-veckorskurs från att få lärarexamen! Ska bli skönt att få behörigheten på papper. Hoppas att jag får fast tjänst så fort som möjligt så att jag kan börja få en drägligare tillvaro.

Måste komma ihåg att ringa veterinären i morgon, för att få tävla den 5:e måste Esto vaccineras innan den 25:e augusti! Hade helt förträngt att det var ett helt år sen sist.

Kram!

På bilden pussar jag på Esto efter fredagens segpass. Patricia Viberg fotograferade.

I torsdags blev det en heldag med Patricia! Jag satt iofs framför datorn i flera timmar först så en heldag var  väl att ta i, men på em åkte jag ut till ön och längtade så efter att få komma ut på sjön, solen stekte verkligen. Mamma var snäll och mötte upp mig med bilen så att det hela inte skulle ta så lång tid och körde mig till Berga och jag  gick och hämtade Esto som slääääpade benen efter sig och var jättetrött i solgasset. Han fick komma in vid tvåtiden. Kände mig lite sällskapssjuk så jag bad Patricia följa med ut i båten. Vi tog pappas eka och rodde runt i ett par timmar, solade och badade vid min hemliga strand och pratade häst. Och åt bullar! Det var hur mysigt som helst och jag vet inte hur jag ska klara mig utan att få sola och bada hela hösten och vintern och våren. Jag älskar verkligen sol och värme och börjar frysa så fort det är under 15 grader, ha ha!

Jag var nyfiken på hur Marino (Patricias nya medryttarhäst som stod i samma stall som Esto förut) hade det på det nya stället. Efter att vi gått ut med hundarna en sväng efter båtturen följde jag med Patricia hem till henne och blev bjuden på smarrig mat. Sen gjorde jag något som jag inte gjort på 16 år - jag åkte moppe! Patricia som tagit moppekörkort skjutsade mig först till Berga där jag i princip bara borstade och smörjde sår innan Esto fick gå ut igen, betydligt piggare nu efter 5 timmars sömn i boxen. Hade inte tänkt att han skulle vila egentligen men nu blev det så eftersom klockan var så  mycket och jag ville följa med Patricia vidare. Vi åkte vidare till Munsö och red Marino där. Det var ju väldans kul att sitta bakpå moppen och känna sig som 15 igen, ha ha! På ett ställe körde en Volvo fullastad med killar i 18-årsåldern om oss och tutade och hade sig. De skulle bara veta vilken gammal skräppa som dolde sig under moppehjälmen, ha ha ha!

Marinos nya ställe var jättemysigt och det var kul att få rida honom igen, tack Marina! Han har verkligen blivit mycket starkare i kroppen och på slutet av passet när jag hittade de rätta knapparna gick det riktigt bra. Patricia var också jätteduktig och har blivit mycket stadigare i sitsen.

I fredags red jag sent på kvällen efter att Esto fått sova i ett par timmar bara. Kände mig taskig som fick väcka honom för att kunna rida, men jag kunde ju inte vänta hela kvällen på att han skulle vakna. Varmt som i en bastu var det i ridhuset och följaktligen blev ridpasset ganska segt, varken jag eller Esto orkade riktigt tända till, men vi red iaf i 40 minuer och Patricia var snäll och kom förbi med moppen på väg hem från Marino för jag ville bli lite filmad. Tyvärr ger sig den om nämnda segheten tillkänna såklart även på filmen. Så döm oss inte så hårt! Han har iaf blivit mycket stadigare i formen och han går hyfsat även såna här sega dagar. Det är mest kul att ha något att lägga ut på bloggen, även om det är av usel kvalitet, alltså både filmen och i det här fallet själva ridningen också.

I lördags var det dags för hoppträning! Hade i juni redan anmält mig till en hoppträning för Niklas Jonsson, C-tränare i hoppning, på Farmen. Ångrade mig en del och var rejält nervös, har ju inte hoppat på jättelänge nu, och inte varit ute och ridit i omgivningen ensam heller.  Alltså red jag dit, en skrittur på en halvtimme och fick hjälp av syrran för att ta mig dit, tack så mycket för hjälpen i hettan! Hon fick cykla före oss hela vägen med godis i en hink i cykelkorgen bakpå så att Esto hade nåt att haka på! Det gick bra hela vägen och det är ju faktiskt en tur som han gjort några gånger nu så det finns inga ursäkter att inte sköta sig. Dock blev han rejält skrämd när några motionärer på rullskidor dök upp på cykelvägen och då försökte han vända. Men de var sjyssta och stannade så att vi kunde trippa förbi, jag hoppade av och ledde honom förbi medan Sara lockade med hinken. Sen var han lite på tårna efter det ett tag, men det gick bra och jag promenerade resten av vägen. Framme vid Farmen var klockan 10.20 och träningen skulle börja 10.30 Solen STEKTE verkligen och det fanns ingen som helst skugga att vänta i. Jag hade ju också gått ett par km i full ridutrustning så jag KOKADE under kläderna. Så var allting försenat en halvtimme! Och vi fick inte veta det utan stod bara utanför paddocken och väntade och väntade i i hettan, drygt! Till slut var gruppen före klar och vi fick komma in. Det började såklart med tokhetsig häst som vägrade gå i form, för det fanns ju HINDER att titta på ÖVERALLT! Efter ett tag lugnade han sig dock lite  men det kändes ändå jobbigt för att han var så på. Sen fick vi börja med att hoppa två sockerbitshinder på volt och det var likadant där, tokhetsig häst som vinglade runt volten och lika vinglig matte ovanpå. Niklas rättade min sits och jag kortade stiglädrena. Fick kritik för min vingliga underskänkel och att jag måste hålla om mer med den. Efter det gick det lite bättre men forfarande ingen riktig kontroll på varken tempo eller riktning. Efter hindrena drog han bara iväg och jag fick jobba som en dåre för att få stopp efter hindrena och hitta en bra riktning. Alla de andra hästarna galopperade lugnt och rytmiskt runt på volten, rättställda och lydiga. Vi for mest runt hej vilt och jag tyckte synd om de andra som var tvungna att lämna utrymme åt oss hela tiden. Sen kom jag på att att rida med sporrar kanske inte var det smartaste om jag nu skulle hålla om med underskänkeln mer. Tog av dem och efter det gick det bättre. Ett par tittstopp blev det, vilket är väldigt lite för att vara oss, och jag kände att nu vet jag precis hur jag ska gå tillväga med hoppningen för att lösa våra problem, men jag MÅSTE öva minst en gång i veckan med hinder tyckte Niklas, för att matta ner hans oerhörda upphetsning inför hinder lite. På slutet blev det en massa väntetid då de andra skulle hoppa högre hinder och även andra hinder än jag skulle ge mig på, så efter ett tag i solen tackade jag för dagens pass, betalade och red hem, för det kändes som om jag skulle svimma i hettan och Esto var alldleles mörk av intorkad svett och det började dyka upp bålgetingar i hettan där vi stod. Sammanlagt blev det 2,5 timmars ridning i hettan! Jag var så slut sen så det var inte riktigt klokt, häststackarn också. Esto blev duschad i spolspiltan, torkad, masserad och fick kraft med extra salt i. Sen var det bara det att jag cyklade både till och från stallet den här dagen, sammanlagt en mil, så när jag kom hem till mamma var det bara att lägga sig ner och vila i ett par timmar innan jag ens orkade duscha (fräscht)! På kvällen var hela familjen på kräftskiva hos min faster, hur trevligt och gott som helst, behöver jag nämna att jag somnade på hennes soffa redan vid 11-halv 12-tiden? Bara att gå hem till mamma och sova i stället.

I söndags var det såklart vila på schemat men hade ändå tänkt ta in Esto en stund, massera och stretcha och kanske ta en promenad. Men nej, det blev inget av med det för jag fick inte in Spöket från hagen! Jag orkar inte skriva  ett ord till om det lilla missödet, suck! Kan bara säga att jag var skitförbannad på honom. Så mycket träningsvärk hade han nog inte som han höll på i hagen. Förbaskade kräk.

Igår måndag var det stor städdag i stallet. Egentligen ska man hjälpas åt att städa alla gemensamma utrymmen men jag hade ännu inte tagit tag i den årliga och obligatoriska rengöringen av boxen, så jag ägnade mig åt det i TRE timmar utan paus! Skrubbade rent träväggarna med vatten, såpa och skurborste! Gjorde rent stålgallret och det vita på övre halvan av väggarna och sen kalkade jag allt det vita. Att kalka var bland det svåraste jag gjort. Det bara kladdade och skvätte kalk överallt och torkade ut huden gjorde det något vansinnigt. Men skam den som ger sig och  attans vad fint det blev när kalken torkat och träväggarna ljusnat lite. Kl 7 var det gemensam grillning och det var så gott och mysigt och kul så jag hade kunnat sitta hur länge som helst, men vid 8 var det dags för sen ridning med värkande armar kan jag säga. Anso var jättesnäll och hämtade in honom åt mig när jag berättat vad han gjort kvällen innan. Det gick jättebra,  han tittade till på de nya torvbalarna som hamnat utanför grinden. Jaha, var det det som hade "skrämt" honom kvällen innan?! Idiotiska fåntratt! Ridpasset blev iaf väldigt mysigt och avslappnat. Hade dåligt samvete för att jag tagit så fruktansvärt mycket i hans stackars mun under hoppträningen och hade dessutom värk i armarna efter skrubbandet så jag försökte att bara rida med skänklarna på ganska lösa tyglar. Esto fick gå i en låg och avslappnad form och det var mysigt att rida så på en helt eftergiven och nöjd häst. Vi var helt ensamma så i galoppen tryckte jag på ordentligt på långsidorna och det var kul tyckte jag också! Jag vågar ju inte rejsa så mycket ute. Esto var med på noterna hela vägen och skötte sig jättebra.

Idag ska jag, förutom att rida eller tömköra, skrubba klart boxdörren och städa alla mina skåp. Sen kan hösten få komma! Usch.

...har jag drabbats av nu. Letade igenom datorn och inser att jag har hela datorn full av härliga hästbilder som jag aldrig visar någon. Dags att dela med sig lite från arkivet! Den översta bilden har jag tagit i oktober när jag och Patricia var ute och gick med Esto en dimmig höstkväll när ett rådjur plötsligt rörde sig bland dimmorna. Tack Patricia för hjälpen den gången! Den understa bilden tog jag i juni då min syster deltog i en träningstävling på Kvarnberga med sin Teitur och vann hela tjottaballongen (mallig storasyster :)). Teitur hälsar här på mammas Airdaleterrier Douglas och så är det syrrans trogna gamla Flat Hugo. Ni kan förstå varför jag är galen i de här sötnosarna :).

Idag var det dags att rida för Fia igen. Jag hade tvättstuga hemma och kom inte iväg för att ta in Esto för sin middagsvila, så stackarn hann bara vila i en knapp timme innan jag sadlade och tränsade. Det var så varmt idag! Blev alldeles paff av hur hett det var ute på ön för i stan var det inte alls samma värme. Esto stod och dåsade i skuggan i skogsdungen när jag kom, tur att den finns där för hästarna att gå undan i. Tycker synd om de hästar som går i fälthagar på bete där det inte finns ett enda träd utan där de är helt utlämnande åt solens obamhärtiga strålar, usch. Lektionen gick iaf mycket bra, fick beröm av Fia för allt jobb jag lagt ner och hur stadig och fin han börjar bli i formen och att hans galopp blivit mycket stadigare och att min sits har förbättrats. Sånt är ju alltid kul att höra, allra gladast blev jag nog av det sistnämnda för jag har haft såna komplex för min usla sits sedan jag blivit filmad och för första gången fick se hur jag egentligen beter mig i sadeln. Det var bara att tacka Fia och påminna om hur stor del hon själv har i all utveckling. Nog för att Estanyo och jag jämfört med de andra ekipagen på Berga inte har kommit särskilt långt eller kan särskilt mycket alls, men man ska ju som bekant inte jämföra sig med andra...:)

Idag fick vi öva mycket på den förvända galoppen, svårt! Det går bra om vi får fatta rätt galopp och sen byter varv och bara håller igång. Men att fatta förvänd galopp i rätt varv det är bara heeelt omöjligt! Det får vi träna mer på till nästa gång. Annars körde vi en hel del tempoväxlingar i trav och lite öppna på den öppna delen av volten. Den ökade traven kommer att bli helt kanon och är nog hans starka sida. Sidoförflyttningar och att böja sidorna i galoppen är dock något han har jättejättesvårt för! Men skam den som ger sig…

Måste också berätta om en grej som jag har gjort ett tag nu med Esto. På väg tillbaka till betet, en kort promenad på vad kan det vara, 50 m eller så, har jag börjat ta med mig ett jättestort orange paraply som finns i stallet, i ena handen. Just för att det värsta Esto vet förutom barnvagnar och skrikande småbarn är just paraplyer. Stackarn går med uppspärrade ögon och fnyser åt paraflaxet men han följer iaf med och det går bättre och bättre för varje dag! Det måste se ganska roligt ut när jag går där med ett jättestort paraply över huvudet mitt i solskenet och en vit liten häst som trampar på lite tveksamt där bakom, ha ha! Men det är jättebra träning. Något annat som jag börjat att göra är att jag när jag leder Esto tillbaka till stallet från ridhuset tvingar in honom mellan de parkerade transporterna och så får han stå där med mig en kort stund. Han avskyr nämligen trånga utrymmen och hatar ju som bekant allt som ens kan liknas vid transporter. Det går också bättre och bättre.

Bilden nedan är från måndagen, jag har klippt bort kompisens brorsdotter eftersom jag inte ok:at med hennes föräldrar, men ville så gärna ha med en bild på min gamla fina gubbe. Älskade Mango. Nu har vi haft honom i 22, 5 av hans hittills 23 levnadsår!

Kram!

Såhär såg det ut när vi red iväg med basjkirerna....mysigt!