Bara för att få lite annat att titta på förutom de äckliga sårbilderna i förra inlägget, så lägger jag upp en gammal bild från en av Fialektionerna i april i år. Den har legat uppe förut, men jag tycker att den är lite härlig! Håll till godo.

Nu är jag hemma igen! Som vanligt känns det skumt att komma hem när man varit i Mellby, allt känns så instängt, det slår mig alltid när jag varit på västkusten. Men, men, man vänjer sig. Jag har haft krampkänning i vaderna i två dagar, är så himla känslig för att sitta stilla i en bil i sex-sju timmar, även om vi tog paus ofta för hundarnas skull. Snacka om att jag kommer att behöva stödstrumpor när jag blir äldre, ha ha!

Sent i söndags kväll var vi hemma, i måndags var jag i stallet igen. Det var inga problem att hämta in Skrutt från betet, skönt! Han var trött och fick vila i ett par timmar innan jag red. Ögoninfektionen som Anso berättade om verkade helt borta, men jag har köpt hem ögonskölj och Noviform om det skulle komma tillbaka. Som vanligt blir jag alldleles varm i hjärtat av att få återse denna underbara varelse :). Tänk att han är min! Red dressyr i ridhuset och jag tycker att det gick jättebra. Det kändes att han fått vila, jag sneglade lite i speglarna och han trampade verkligen ordentligt med bakbenen och jobbade igenom ryggen ordentligt, härlig takt! Men i galoppen märktes det lite att han fått stå, för han ville dra på som 17 på långsidorna och helt plötsligt i en av galopperna började han ruska våldsamt på hela sig och jag gjorde mig beredd på ett bocksprång men det kom inget som tur var. Han ville väl bara tala om hur skönt det var att få springa lite. Galopperade flera gånger efter det också och då gick det bra. Svampade av svettig häst och gav kraft och sen fick han gå ut igen.

Det är lite lustigt det här med Estos man. Den är ju litegrann delad, lite man ligger över på höger och det mesta på vänster. Jag tycker att det är fint och har inte tvingat manen att liga på ena sidan. Sen när man har en intensiv träningsperiod som innan jag for, så lägger sig mer och mer man över på höger sida och ibland har hela manen plötsligt vänt sig över till höger! Har det med att göra hur musklerna i nacken utvecklas eller? Sen när han haft en viloperiod som nu, då ligger det mesta över på vänster sida igen. Tack vare att manen håller på sähär fram och tillbaka så får jag aldrig någon ordning på den. Har försökt att bara jämna den lite längst ner med saxen men så fort den vänder sig är den ju ojämn igen! Suck. Nu får han se lite ponnybusig ut, tänker i alla fall aldrig klippa av den, aldrig någonsin!

I tisdags blev det en massa tjafs med min bussresa till stallet så luften gick ur mig och jag red inte (hade tvättstuga i 5 timmar också...). Fick lite dåligt samvete, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Han fick gå ute och skrota på betet.

Tänkte igår onsdag att jag skulle gottgöra för tisdagen (vet att det inte funkar så men), ville att han skulle få vila ordentligt inne först eftersom han inte verkar sova så mycket ute, så jag tog in honom klockan tre - och vad möter mig i hagen?! Inte bara en riktigt trött häst som släääpade benen efter sig, utan dessutom översållad av ett dussin nya bitmärken! Han hade alltså sår över hela kroppen, på ryggen, på sidorna, på bogen...Vem är det som inte kan låta bli att mobba honom, han går ju alltid undan när någon ens bara lägger ett öra bakåt åt honom? Stackars liten! Tvättade rent alla sår och lade Helosan på. Sedan fick han stå och sova i boxen och jag åkte ut till ön för att sola lite, för plötsligt hade vädret slagit om från mulet till stekande sol (härligt)! Åkte tillbaka till stallet till 7 på kvällen så att han hade fått sova i 4 timmar. Han verkade lite piggare när jag kom tillbaka, men stod ändå och såg ganska slö ut när han stod på gången. För att skona hans sår från sadeln valde jag att tömköra. Tycker ändå att han ska röra på sig, han börjar bli lite väl rund om magen nu! Höll faktiskt på i en hel timme på utebanan, men bara för att det tog ungefär en halvtimme innan jag fått ordning på allt, tömmarna bara trasslade sig så jag stod med ett ormbo av töm samtidigt som Esto inte ville stå stilla, men till slut redde det ut sig och vi kunde sätta igång. Jag har lite svårt med koordinationen ibland när jag tömkör, men till slut gick det bra och Estanyo såg verkligen riktigt tjusig ut. Jag älskar verkligen att tömköra,men skulle nog behöva gå någon kurs för jag har som sagt ingen vettig teknik. Övade iaf en hel del på skänkelvikning eftersom det fungerar mycket bättre när jag inte sitter på :). Han flyttade ordentligt åt sidan för en gångs skull, istället för lite trevande smygsteg åt sidan som han annars tar, så då fick han massor av beröm, gullhäst. Han fånade sig vid ett ställe av staketet där någon ställt dit nya polebendingstoplar (till min stora lycka) men jag var stenhård med mitt långspö, markerade på halsen och bogen och mha yttertömmen var han skulle gå och det fungerade efter att han försökt springa ifrån mig ett par gånger men märkte att han inte kom någonvart. Avslutade hela passet efter några galopper med att promenera runt gården. Skötte om alla sår igen och sen fick han ett flugtäcke på sig och fick gå ut. Han får komma in igen idag (torsdag) och sova under dagen i stället. Vi ska rida lektion för Fia klockan 5 i em.

Bifogar några bilder på några av hans sår. Inget för kräsmagade, även om kameran inte alls gjorde dem "rättvisa" om man säger så. Sprejade flugtäcket fullt av äckligt smakande insektsmedel, så jag hoppas han får vara ifred nu.

Kram!

Det verkar ha blivit standard för mig att uppdatera ca var tredje vecka nuförtiden...aja baja! Kan inte skylla på något annat än att det har varit så

fantastiskt väder hemma att jag faktiskt inte känt mig lockad alls att sitta framför en dataskärm, inte ens för bloggens skull...

De senaste fyra veckorna har Estanyo fått jobba intensivt som bara den. Han har fått gå 5-6 gånger i veckan, och det har varit dressyrlektioner, uteritter, hoppträningar och jag har dessutom pysslat en del med miljöträning. Den senaste veckan har jag dock flytt fältet för att tillbringa en vecka på västkusten, i Mellbystrand, som vi gör varje år. Det är verkligen höjdpunkten på sommaren och som alltid går tiden alldeles för fort, i morgon är det dags för hemfärd igen.

Det mesta har faktiskt gått framåt under de senaste veckorna. Jag känner sedan det lugnande örtfodret började verka ordentligt att Estanyo och jag har kommit varandra mycket närmare. Det beror på att han nu när han blir rädd för något inte får samma panik som tidigare vilket gör att jag kan koppla av på ett helt annat sätt och i och med att jag själv inte freakar ur så har han mer och mer börjat visa att han litar på mig och att saker inte är livsfarliga om jag säger att de inte är det. Jag har börjat våga galoppera på honom ute, även om jag fortfarande är lite osäker där. Dressyren gick upp en nivå under  mitt lilla bootcamp med Fia, och hon har numera mycket högre krav på oss och jag känner att det är vi redo för nu. Det enda som egentligen fortfarande laggar efter sen flytten är hoppningen. Jag förstår inte vad den här hinderrädslan kommer ifrån. Men där har vi ju helt enkelt börjat om från början, som man gör med en häst som ska hoppas in. Det känns som om vi har en plan iaf.

Under veckan som jag varit hemifrån har skrutt fått gå ute dygnet runt, Anso och Isse har hjälpt mig att se efter honom. Tack tjejer!

På fredag tänker jag iaf åka till arabsportcupen! Det ska bli jättekul att få träffa Elin och Nevyn och Louise och Opal, mina cybervänner! För även om jag inte tar med mig Esto denna gång vill jag självklart åka och se hur det går för dem. Nästa år ska jag få med mig mitt vita spöke också. Det är ett löfte.

I morgon blir det hemfärd! Jag är brun som en pepparkaka (för att vara jag iaf), hoppas det håller i sig ett tag.

Kram till alla trogna (och frustrerade) bloggläsare!