Är så trött...så idag blir det ett kortare inlägg. Fia kunde inte komma och hålla lektion p.g.a ett jobbmöte så jag ringde Jessica och frågade om vi skulle hjälpas åt att hoppa lite. Sagt och gjort. Underbara Anso lånade generöst ut sin gamla Stübben så att vi kunde prova att hoppa med en hoppsadel. Hon ska sälja den så småningom. Vi fick också låna en suverän tempurpadd som jag måste skaffa mig och med den passade sadeln helt okej, tusen gånger bättre än Zaldin som vi provade för ett tag sen, den klämde åt runt manken. Vi måste ju skaffa en hoppsadel om vi ska hålla på och skutta lite mer! Så nu är jag spekulant på sadeln men Anso måste få tid att hitta en ny sadel också såklart. Anso och Bollan ville ha sällskap i ridhuset och efftersom ingen annan var i stallet beslöt vi att hoppa i ridhuset i stället för utebanan som just nu är dammig och stenhård.

Började med bommar och sen byggde vi upp med hjälp av sockerbitar och till sist dessa ihop med ett par hinderstöd till en oxer på kanske 80-85 cm. Nu blev det så att jag aldrig fick sitta upp (snyft) för Jessica tyckte det var så kul att hon fick hålla på till han var sjöblöt av svett. Och det är hon väl värd! Anso satt av på slutet och hjälpte Jessica med lite tips vilket mottages tacksamt etfrsom jag är helt värdelös på att se just vad som behövs i hoppningen, i dressyren är det lite lättare för mig att vägleda. Sen är ju Jessica också envis som en åsna (sorry gullet men jag vet att du tar det på rätt sätt- med kärlek!) och lyssnar nog hellre på någon annan än mig som jämt håller på och förmanar ;).

I början var Esto helt hopplös, bara stirrade på hindret och vägrade först att ens gå över de färgglada bommarna, vet inte varför för han har aldrig hållt på så förut, och bara sprang med huvudet rätt upp som en hjort med världens underhals och vägrade lyssna, men sen gav han med sig lite mer och på slutet med Ansos tips och när hindret komit upp lite i höjd och Esto taggat ner en aning såg det huuuur bra som helst ut, han gjorde några riktigt fina språng och efteråt fick nöjd hoppälskande grålle gå med matte förbi utebanan hem för att skritta av. Nästa gång är det baske mig min tur! Är SÅ hoppsugen!

Kram på er alla!

Nu har det gått några dagar sen tävlingen och jag har haft så tooooookigt mycket att göra så att jag inte haft tid att sitta framför datorn, känns faktiskt som om jag på de senaste fyra dagarna har hunnit med mer än jag vanligtvis gör på två veckor,men det är väl så, ibland koncentreras huvuddelen av all aktivititet till några dagar på en månad, och det är inte bara hästeriet som hunnits med utan MASSOR med annat viktigt, men det ska jag inte tjöta om här, för den här bloggen ska ju handla om Estanyo!

 Tävlingen i lördags gick i alla fall superbra och det var en riktigt trevlig upplevelse. Jessica och jag träffades vid sjutiden på morgonen istallet, solen stod redan högt från en klarblå himmel, och jag cyklade faktiskt de 5 km som det är dit från mamma där jag just nu bor medan min sambo är utomlands! Hurtigt va?! Vi kom iväg från stallet vid åttatiden med välputsad odåga som gick med Jessica på ryggen medan jag cyklade, han skötte sig SÅ bra, tvekade inte att gå fram direkt någonstans, men det är ju tack vare Jessica, han gick t.o.m med öronen spetsade och verkade helt överlycklig över den tidiga morgonturen. Halv nio var vi framme på tävlingsplatsen och Fia mötte upp. Hon började rida fram ganska omgående, och hoppade upp med sporrar! Han har aldrig blivit riden med det förut men jag litar till 100 % på Fia, hon vet vad hon gör. Efteråt sa hon att hon aldrig klarat sig så bra utan dem, och att jag borde börja rida med sporrar också, vi får väl se, jag är ju inte så van....Estanyo gick in på framridningen efter viss tvekan men väl där inne såg de båda ut som en DRÖM ihop! Givetvis har jag filmat både framridning och inne i ridhuset, men eftersom jag inte kan lägga upp film från mammas dator måste det tyvärr vänta tills jag har lite tid över hemma i Sumpan, och det dröjer nog ett tag...men jag lovar att greja det! Har tyvärr inte så många kort från tävlingen, tycker det är roligare att filma. Och javisst, jag är inte direkt objektiv, men ni kommer säkert att tycka som jag att han ser ut som den lyckligaste, piggaste, mest harmoniska och vackraste lilla pålle som dansar runt banan =). Okej, nu ska vi inte överdriva, men han var faktiskt riktigt läcker att se på, och sporrarna gjorde säkert sitt till, man riktigt såg hur Fia drev honom fram till handen så att han sög tag i bettet, hon är SÅ skicklig. Vissa andra på framridningen satt och sågade ner sina hästar i form vilket var alldeles förfärligt att se!

När det var Fias tur var jag så nervös att jag skakade! Kort sammanfattat var de SÅ fina! Esto hade verkligen framåtbjudning så Fia gjorde verkligen ett kanonjobb med att visa upp honom från hans bästa sida. Det som behöver jobbas på är formen, han är ännu lite ostadig och varierar från att vara lite övert tygeln i t.ex halterna och när han tittar upp för att liksom spana in omgivningen, till att vara bakom hand. Lite vinglig är han också fortfarande vilket man ser på de raka momenten. Han slog om i galoppen också en gång när han tittade till ut mot långasidan efter ökningen på diagonalen, men det var en sån OTROLIG skillnad från sist när han var med, och Fia tyckte att han lyssnade jättebra så vi var alla glada och nöjda när de kom ut från ridhuset och applåderna och hejaropen från hejaklacken (jag, Jessica, mamma, syrran och två tjejer som också ridit för Fia och som sett Estanyo under ganska lång tid kom också för att titta) var säkert dagens högsta jubel! Vilket team vi har omkring oss, tack alla! Vilken fantastisk utveckling min lilla häst har genomgått redan, och med tanke på hur mycket det finns att jobba på så ser jag framtiden an med mycket tillförsikt! Spännande känns det!

Naturligtvis var inte någon placering att tänka på, programpunkterna varierade men i snitt låg de på 5-6. MEN,vi blev alla glatt överraskade och lite chockade (nog för att JAG tycker att han har fina gångarter) över gångartsbetyget, en ÅTTA!!!!!! Domaren skrev att han har god gång (och han fick en sjua på skrittmomentet trots att han vinglade till lite) men lite ojämn i formen och rinner iväg lite ibland. 56,67% och en 11:e plats blev det i alla fall till slut, utav 20 startande! Mycket bra för att vara andra dressyrtävlingen någonsin. Fia påstod att det inte är vanligt att man får så högt på gångarter när programkomponenterna ligger på 5-6, så det betyder att domaren verkligen har sett något extra i hans gångarter. Skönt att jag inte är den enda att tycka det! Hon säger också att det finns mycket mer att ta av, framför allt traven som är helt enorm, men hade hon tryckt på mer hade han nog bara stuckit upp huvudet, han har ännu inte den styrka som krävs för att öka fullt ut och fortfarande bära sig i form, men det kommer att komma!

Hemvägen gick också fenomenalt bra och vi var alla så STOLTA och nöjda med hans insats! Jag blev så till mig att jag köpte en present till var och en av "medlemmarna" i Team Estanyo, Jessica, Fia och även Patricia som ju varit en del av den positiva utvecklingen och som dessutom fyllde 15 år i lördags, grattis igen! Är så tacksam för all ovärderlig hjälp som jag får med denna speciella och oändligt vackra varelse (objektiviteten igen).

I söndags gick jag en promenad med Esto, masserade och stretchade, han var nöjd och trött och gäspade krokodilgapsstort när jag pysslade med honom. I går dressyrade jag i ridhuset, han var stel, stel, stel i höger bak så han fick massage och arnika efteråt men jag gav honom ingen chans till vila under ridpasset direkt utan körde ganska hårt, kanske var det fel av mig, man jag tror att om vi ska nå en nivå högre måste träningen vridas upp lite. Vi hade tur och fick sällskap av Anso och Bollan och Anso hade med sig musik som vi red till, perfekt att ha ljudanläggning i ridhuset som dagen till ära var nyvattnat och nyharvat.

Idag har jag faktiskt gjort något som jag inte vågat göra sedan i höstas...jag har ridit ut! Fick sällskap av Anso och Bollan idag igen, tur för mig, för hennes dressyrträning blev inställd och det passade ju utmärkt att rida ut som lite uppmjukning för stel Esto. Vi skrittade runt på skogsstigar i 50 minuter och lät dem kliva över lite pinnar och stenar e.t.c En lugn, skön tur på riktigt nöjda och trötta hästar som lunkade runt. Helt underbart att våga åka lite häst i skogen igen! Esto var fortfarande trött,trött, trött, så jag kunde verkligen känna mig lugn, och efteråt masserade jag hans stela högerskinka igen och la på arnika. En underbar skogstur i vårvärmen!

I morgon blir det lektion med Fia igen. Har bestämt att Esto helst bara ska vila 1 dag per vecka nu. Behöver inte ridas stenhårt varje gång man gör något, men han behöver verkligen stimulans, han blir bara lugnare ju mer man håller på. Och han behöver styrketränas!

Till helgen blir det byte av hage för Esto. Han blir lite för utsatt av de tuffa valackerna i hagen där han går nu för att det ska kännas ok, så vi får se om bytet blir till det bättre, jag hoppas det.

Nu måste jag snart sova! Ska lägga upp någon bild från helgen innan det, så kommer fina Estofilmer till helgen skulle jag förmoda.

 Kram till er alla!

PS: Bilderna är verkligen inget vidare, men som sagt koncentrerade mig mer på att filma den här dagen. Lite bilder efter tävlingsritten, flätan i manen bara lossnade hela tiden...hårfagre Esto! DS

Idag har Jessica ridit. Hon skrittade ut en vända med Peter (de där två trivs verkligen ihop...samma skrot och korn ha ha). Idag fick jag ett mail om att det blivit tillräckligt många strykningar så att Sofia kan starta Estanyo på lördag! Jippie! Så nu kan jag sluta vara irriterad på hela messyren med anmälan. I morgon blir det en riktigt hetsig dag då jag ska hinna jobba hela dagen, ta hand om både Estanyo och Bollan, putsa alla grejor och förbereda Esto och hinna köpa lite smågrejor och sen lägga mig så tidigt som möjligt för det blir en tidig morgon i stallet på lördag! Som tur är får jag hjälp av Jessica på lördag morgon. Det ska bli spännande även om han bara är där för att se och lära...allt annat än hur han betedde sig sist det begav sig på dressyrtävling för ett år sen är en utveckling! Då var det verkligen katastrof. Senare på lördan blir det tjejkväll hemma så jag måste snabbt hem och dammsuga och laga lite mat efter tävlingen...intensivt! Men jag ska försöka hålla huvudet kallt...

I söndags red Jessica den vita busen och hade sällskap med Peter och Bobben så de hade såklart haft kul och hoppat diken och annat skoj som matte inte ännu vågar ta tag i. Sen skulle jag ha Estanyo själv måndag och tisdag och kan ni tänka er att inte någon av dagarna kunde jag ta mig själv i kragen och rida! Jag har varit så trött de senaste dagarna och sovit alldeles för få timmar. Det har hänt en grej på jobbet som är tung, inget jag kan berätta om ännu, men det kommer, och det gör att jag är lite upp och ner just nu. Men det har gjort mig lite ofokuserad i stallet, och eftersom jag bestämt för att göra saker med Estanyo med kvalitet i stället för att bara göra dem för sakens skull så har jag hoppat över att rida eller motionera honom dessa två dagar.

Igår var jag dessutom helt knäckt över att ha fått mitt livs första fortkörningsbot, körde för fort på en superkort 50-sträcka mellan två långa 70-sträckor och precis där stod farbror polisen med laser...vet ni vad boten landade på? 3200 kr! Var ska jag få de pengarna ifrån???!!!!!! Helt sanslöst, jag behöver verkligen inte ännu ett ekonomiskt bekymmer att tänka på.

En tredje sak som gjort att jag tappat motivationen lite är att det förmodligen inte blir någon start för Estanyo på lördag. Anmälde honom och Sofia i lördags och anmälningstiden skulle gå ut i måndags. Då får jag ett mail till svar att tävlingen är full!!! Sofia står nu som nr fyra på kö för att få starta! Jag förstår att domaren inte kan döma hur många ekipage som helst och att gränsen måste dras någonstans. Det som IRRITERAR mig något oerhört är att det inte stod i proppen att det var först till kvarn som gällde! Då hade jag naturligtvis anmält för länge länge sen! Trodde att man brukade lotta bort ekipage men fick till svar att den här klubben gör det på lokala tävlingar men på klubbtävlingar är det först till kvarn. Hur brukar andra klubbar göra? Hur ska man VETA det om det inte anges i förväg i proppen? Alla som anmäler sig till tävlingarna kan ju inte vara rutinerade gamla rävar som vet att man av gammal hävd brukar göra si eller så i den här klubben. Ja, jag är så uppretad över det här så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det var den absolut enda klubbtävlingen som "min" klubb anordnar i vår eftersom de sen ska lägga om underlagen på utebanan och i ridhuset under våren. Eftersom min pålle inte kan åka transport än till tävlingarna så var detta den enda som fanns inom promenadavstånd. SUCK SUCK SUCK....Förbaskat.

Idag var det i allal fall dags för den vanliga onsdagslektionen med Fia. Eftersom det inte är troligt att fyra ekipage i just den klassen stryker sig när trycket bland anmälningarna varit så stort så blir det nog ingen start, alltså red jag själv idag och Fia höll i instruktionerna. Som vanligt kör hon hårt med oss men inte på ett dåligt sätt. Det är verkligen under hennes lektioner som jag känner att jag utvecklas som ryttare och hon är världens bästa instruktör och jag skulle aldrig byta henne mot någon annan! Dessutom är hon en j-igt trevlig och reko person som alltid ställer upp för mig och Esto. I dag blev det mycket galopp vilket jag behöver träna på, mycket ställning och böjning och lite flytta bakdelen inåt längs voltspåret och ställa åt samma håll, som någon slags början till sluta, och i det läget sparkade herrn bakut en gång! Han tycker jag är mycket obehaglig som börjar ställa krav på honom men jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Han är minsann bekväm ibland!

Fia var snäll och tog lite kort på oss under lektionen och några kommer här. har inte varit i Sumpan än så inga filmer ännu, men håll till godo med lite foton så länge...visst är han finast i världen?! Efter ridningen fick han riktigt mycket omvårdnad, massage och äpplen och allt möjligt och matte fick köpa en västkustsallad från den lokala pizzerian när hon kom hem till mamma. Vi var ju så duktiga båda två idag! Det var riktigt, riktigt roligt att rida idag. Kram till alla! Och ja, jag låter som en tonåring när jag skriver idag...orkar inte tänka utan skriver bara rakt upp och ner...Obs! Den näst understa bilden där Estanyo protesterar när jag lägger till spöt lite på rumpan när han är på väg att bryta av.. hi hi!

Okej. Det VÄRSTA som finns måste vara strulande datorer. I alla fall så är det så för mig. Finns löjligt nog absolut INGET som får mitt adrenalin att rusa till huvudet och göra att jag röd i fejset sitter som en dåre och skriker allehanda svordomar och avskrädesord. Har försökt i 5 timmar (!!!!!) att lägga upp en filmsnutt när jag rider Esto, men nej, det går inte, uppladdningen avbryts och jag fattar inte varför. Så filmsnutten får jag lägga upp när jag sitter framför datorn hemma i Sumpan, den strular nämligen aldrig vad gäller de här bitarna. Mammas som jag sitter vid nu dyker det dock alltid upp en massa mystiska problem med.

I fredags hade jag en riktig skitdag från början till slut. Tungt på jobbet och hade en oro i kroppern och var skitirriterad på allt och alla och SÅ trött! Kom inte iväg i tid från jobbet och min planerade långpromenad i solen i skogarna runt Berga med mammas hund Douglas inskränktes till 40 minuter innan det var dags för mig att ta intaget. Givetvis ringer mobilen ett par gånger under tiden och irriterar mig, samt att Douglas som inte klarar att bli lämnad "ensam" utanför stallet sitter och tjuter. Jessica dök upp mitt i virrvarret och försökte dra ut en söm ur Estos högra framhov som satt kvar efter att han slitit av sig skon samtidigt som jag sprang fram och tillbaka med hästarna. Hon hade dessutom tagit med sig en begagnad hoppsadel från turridningsstallet där hon jobbar som skulle provas ut. Dessutom fortsatte jag att jaga hovis och när jag äntligen fick tag på honom visade det sig att han fått körkortet indraget i en månad för fortkörning så han kunde inte komma och slå på någon sko. ÅÅHHHH! Fick tag på en annan hovslagare ungefär 10 minuter efter att han bestämt sig för att ta kväll så det var bara att boka tid med honom till dagen efter.

Esto var jätteöm i sin "nakna" fot och gick inte helt rent så stackars Jessicas ridning minimerades till ca 10 minuter i ridhuset bara för att prova ut sadeln. Tyvärr passade den inget vidare och sen lämnade jag henne med all skötsel själv men jag var tvungen att åka...inte för att ta helg utan för att fortsätta till det andra stallet där Mango står. Fredagar är syrrans mockdag där så jag och mamma vill hjälpa till med de så gott det går. Vi mockade alla 6 boxarna medan Sara longerade Teitur och sen PHU var det äntligen äntligen slut på dagen. När jag kom hem förstod jag varför jag varit så irriterad...jaha dags igen för den där veckan, hade inte koll på det, inte konstigt att jag helst ville mörda varenda människa jag såg...hi hi!

Lördag morgon, upp hyfsat tidigt för att hinna till stallet till hovslagaren skulle komma. Hade planerat den här dagen noga, hovslagare 10, Fia kommer och rider 11, Patricia kommer för att hälsa på vid halv 11, laddad kamera med t stallet för att filma Fias genrep inför tävlingen. Fick sms från Fia kvart i tio att hon inte kunde komma p.g.a att hon blivit tvungen att åka in t stan och jobba!!! Näej...vilket antiklimax. Så efter skoningen (som kostade 150 kr! Är inte det jättemycket för att slå på en sko, visserligen en ny sko men ändå?!) var det bara att ladda för att rida själv och så fick Patricia filma mig i stället.

Två ekipage var i ridhuset när vi kom ner men de gick båda efter 5 minuter så då blev Estanyo jättespänd eller mer okoncentrerad kanske. Var mer nervös idag när jag red än tidigare, men efter att ha upprepat mitt mantra så kändes det bra efter ett tag. Estanyo vägrade blankt att böja kroppen så jag fick bråka mycket med honom, han ville absolut inte gå i någon öppna och inte spåra i någon volt utan helst springa rakt fram. Efter att ha kollat på filmerna som snälla Patricia grejade insåg jag att vi kan ha en rätt dålig dag och att det ändå inte ser helt för j-igt ut. Framförallt har hans galopp blivit så mycket bättre, och det var därför jag ville lägga upp filmsnuttarna, men jag lovar att göra det så fort jag åker hem till Sumpan vilket blir i mitten eller slutet av veckan någon gång.

Nyttigt såklart att se sig själv rida men också fruktansvärt...jag har alltid haft en ganska usel sits. Mina höfter har blivit bättre på att följa med men jag måste öva på mina hemska armbågar. Jag rider ju med raka armar och fladdrande händer, USCH! Måste också lyfta blicken och framförallt rider jag i ett undertempo som inte alls gynnar Esto. Skönt att det inte är jag som ska sitta i sadeln på dressyrtävlingen på lördag! Men, men vissa bitar har som sagt blivit bättre också och det var skönt att se...

Jäktade hem för att hinna med att duscha och packa ihop lite grejor. Tillbringade eftermiddagen och kvällen på skolan för att övernatta där med min mentorsgrupp! Vi har såklart haft en massa massa skoj för oss, men aj aj vad lite sömn det blev...så nu sitter jag fortfarande i nattkläderna med en filt om mig och orkar inget annat göra än att invänta kvällen så att jag får gå och lägga mig och sova! Jessica rider idag så det känns jätteskönt, då får Sune komma ut i skogen också.

Inser att jag måste börja träna min egen kropp lite för att orka bli en bättre ryttare. Esto går ju 5-6 gånger per vecka nu, men matte då? Hon behöver en egen träningsregim...hur ska jag hinna?! Något att fundera på medan jag softar runt resten av dgen =D.

Trevlig söndagkväll alla! Ni har väl tittat på världscupfinalerna? Missade hoppningen men såg dressyren idag, vilken fröjd för ögat...

Kram

Hade bestämt på förhand att torsdagen skulle vara en vilodag. Slutade ganska tidigt idag och hade planerat att massera Esto efter gårdagens pärs med Fia. Han tyckte att det var sååå skönt, ställde sig och gäspade när jag kom till hans favvopunkt, baksida lår på bakbenen (eller vad fasen den rätta anatomiska benämningen är), då sätter han sig nästan i knät på mig ha ha! Skönt med en dag då jag inte behövde tänka alltför mycket utan kunde njuta av att vara nära min goa viting. Fick rensa händerna med jämna mellanrum eftersom arnikan gjorde att allt fällhår fastnade i mina handflator. TYVÄRR har han återigen tappat ena framskon, denna gång höger, det var ju för 17 bara någon vecka sen han tappade den vänstra och bara någon vecka innan det som han blev nyskodd runt om...han var dessutom FULL av bitmärken så de har lekt våldsamma lekar i hagen idag, Peters häst hade också bitmärken. Aja baja. Drygt är det att behöva jaga hovslagaren hela tiden vilket jag gjort nu hela eftermiddagen och kvällen...suck.

Efter massagen gick jag ut utanför stallet med  Esto så att han fick beta lite av det ynkliga men ändå vårigt gröna gräs som sticker upp här och var mellan gulbruna tovor av visset fjolårsgräs. Sen var det dags för intag redan så skjuts in i boxenför att äta ännu mer! Somliga har det bra! Avslutade med morotsstretching inne i boxen, alltid lika populärt!

När jag stod och höll i honom när han betade blev han rädd för något längre upp i backen och ställde sig och spejade en stund med huvudet högt och spänd nacke. I stället för att invänta ett hopp åt sidan och att han sen försöker dra iväg med mig hängandes i grimskaftet (det är så det har gått till på sistone) förebyggde jag alltihop genom att snurra honom runt mig flera varv och det funkar verkligen, då kommer han av sig och slutar speja. Det är att sätt att bryta blockeringen som han får ibland när han stirrar på något som jag inte ens ser och man ser att han förbereder sig för något.

Okej, principerna...jag orkar inte skriva ner dem just nu! Måste verkligen gå och lägga mig i tid i kväll är heeeelt färdig och måste upp 5.30 i morgon...så jag sparar lite på det. I morgon ska Jessica rida ut. Får bli på moss-stigar i skogenom jag inte fått fatt på hovis innan dess. Hoppas jag lyckas med det snart..få tag på hovis alltså...ZZzzzZZZ *halvsover framför datorn*

Kram och gokväll!

Ja, kära vänner...igår kväll tog jag verkligen av mina sista krafter och uppdaterade bloggen med ett lååååångt inlägg om de två senaste dagarnas ridning...men tror ni inte att när jag klickar på "Spara inlägget" så blir det något vajsing med internetuppkopplingen...och allt försvinner! Jag som verkligen tömt mig på tankar och känslor...så nu gör jag ett nytt försök på min lunchrast så får vi se om det fungerar bättre nu...det kommer inte alls att bli lika långt och utförligt för jag orkar bara inte skriva om allt, så det får bli en sammanfattning av det jag skrev igår.

I tisdags när jag åkte till stallet hade jag nått en mental vändpunkt. Jag var trött,arg och frustrerad. Ska man betala för denna svindyra stallplats och kämpa så med en häst utan att våga rida? Nej, nu fick det vara nog. Rädslamonstret får ge vika här och nu, tänkte jag, annars är det ingen idé att fortsätta skuldsätta sig upp över öronen för att ha en häst att titta på...och Jessica lyckas ju med vad som helst med honom så jag får väl helt enkelt försöka göra på samma sätt..och jag har ju observerat henne mycket och vet vad skillnaden mellan oss är i fråga om att vara en trygg ledare. Så i stället för att ens fundera över OM jag skulle rida så bestämde jag mig bara för ATT jag ska rida idag, och inget ska stå i vägen, varken min hemska huvudvärk som jag haft hela dagen, eller att Estanyo eventuellt inte skulle vara sugen på att gå till ridhuset och inget annat heller för den delen. Kände hur jag nästan marscherade till boxen. Ja, sagt och gjort. Jag red, inte så länge för jag forcerade så mentalt att jag till slut trodde att huvudet skulle spricka av självpeppning. Red i alla fall i kanske 25 minuter, och jag travade, galopperade, red öppna, gjorde en massa halter och volter, jag t.o.m provocerade honom att gå IN i hörnet där det satt en LÄSKIG tränare på en pall och en ännu LÄSKIGARE hund som låg under pallen (i stället för att som jag gjort förut, undvika hörnet). Och rädd blev jag aldrig, varför skulle jag vara rädd för, när det är JAG som bestämmer vad som ska hända!

Efteråt var jag gladare än på mycket länge. Estanyo kändes helt underbar att rida. På slutet gick han med öronen nästan rakt ut åt sidorna som en åsna, som han ibland gör när han tycker att något är lite jobbigt och han har blivit överbemannad.

Igår var det dags för lektion för Fia. Tanken var att hon skulle rida lite också som förberedelse för tävlingen den 25:e, men hon blev så glad av att höra att det släppt för mig, så jag red själv hela lektionen. 45 minuters stenhårt jobbande i trav och galopp. Estanyo var helsvettig efteråt, och jag var inte direkt fräsch heller såklart. Så JÄKLA nöjd är jag, både med mig själv och med honom men faktiskt framförallt med mig själv! (Skryt, skryt!)

Nu kanske ni som läser tror att det här var en engångsgrej (okej, två gånger då) men det tror jag inte alls, eftersom jag har några principer som jag nu hänger upp all hantering av Estanyo och ridningen också på. Det har tagit lite (mycket) tid att komma fram till vad hemligheten är men nu ser  jag verkligen vad som krävs. Och det fantastiska är att jag verkligen inte är rädd längre! Inte ens när han skuttar till och blir rädd bryr jag mig överhuvudtaget. Nej, i stället tar jag över och provocerar fram något annat hos honom. Jag känner att jag har makten! Och han verkar lita mer på mig då också konstigt nog.

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta vilka principerna är, men jag måste formulera dem på papper först så att det inte blir så omständigt att skriva det här. Och det ska jag göra i kväll tror jag, men just nu måste jag hinna äta innan lunchen är slut.

Kram från en glad men fortfarande sammanbiten Maria som tagit makten över spöket rädslan.

PS Tack Anso för att du mockade och fixade foder åt mig medan jag red och sedan dessutom väntade på  mig en lång stund efteråt så att jag fick åka bil med dig hem, hur gulligt som helst! Jag hjälper gärna dig någon dag, säg bara till! DS

Dags att ge sig till känna här på bloggen....kan inte tro att det är sant att det är så länge sedan jag skrev något, när jag tittar på bilderna från Berga är det helt otroligt vad omgivningarna hinder förändras på att par månader. Ingen snö utan spirande vårgräs är det som omger stall och ridhus nu. Det har varit rejält lerigt i hagarna men även de har torkat upp så det känns som om man går mot en lite lättare del av häståret just nu... bortsett från att alll utrustning är täckt av en matta av vita Estanyohår förstås...

Självklart har massor hänt sedan jag skrev något sist. Jag har dragit mig för att uppdatera eftersom ju längre tiden gått desot mer har jag haft att uppdatera om och då dragit mig för det ännu mer...men jag ska försöka att inte bli för långrandig (yeah right, vem försöker jag lura...) och sammanfatta det som hänt på senare tid.

För det första har jag efter alla dåliga erfarenheter, både gamla men framförallt allt som hänt efter flytten gjort att jag blivit rädd för att rida. Till en början var jag rädd för att rida överhuvudtaget men det har släppt nu, men jag har inte vågat mig upp på Estanyo och som alla i min omgivning vet så har jag noga övervägt att göra mig av med Esto. Nu har jag bestämt att inte fatta något beslut alls i frågan förrän framåt sommaren.

Nu börjar Estanyo likna sitt gamla jag och han verkar verkligen trivas på Berga. Han leker mycket i hagen, får fint foder och trivs i boxen och han är inte längre stressad när man binder upp honom. Han har också accepterat ridhuset även om porten fortfarande är jätteläskig och hörnen kan ju eventuellt ibland innehålla arabslukande monster. Han har även börjat runda upp sig lite sedan han slutat att få diarée så fort man tar i honom.

För en vecka sen satt jag upp på Esto för första gången sedan i början av februari. Jag var jättenervös men med stöd från AnnSofie i stallet gick det ändå bra även om det inte var långa stunder jag satt till häst. Under påsklovet har jag haft hand om AnnSofies fullblodssto i 5 dagar då Anso var bortrest, och det har verkligen bidragit till att det känns bättre nu, för den hästen är en riktig klippa att rida, så det passade jag på att göra 4 av de 5 dagarna.

Estanyo mår som sagt som en prins och lösningen för mig och honom under tiden som gått stavas J-e-s-s-i-c-a. En f.d elev till mig som svarade på medryttarannonsen. Vid den tiden hade jag nästan gett upp att hitta en passande person, men jag kände ju till att Jessica jobbat en hel del med lite jobbiga hästar, så hon fick chansen. Det var i ett läge då jag var övertygad om att Estanyo var ett monster och avkastarkung men den här tjejen har fullkomligt vänt på ALLT och jag hyser den största respekt för vad hon lyckats med och att Esto LYSSNAR på henne, och jag har också lärt mig se vad han behöver för att faktiskt kunna fungera precis som vilken "normal" häst som helst. Sen är det fortfarande så att jag själv har en hel del att ta tag i för att komma till den punkt där de två befinner sig som ekipage, eftersom han nu lärt sig att med matte kan man gör vad man vill och hon är en obehaglig ledare vars puls rusar upp i 280 bara man lyfter på huvudet och tittar sig omkring.

Jessica rider nu honom hela 3-4 dagar i veckan och jag ett par dagar i veckan bara. Men målet var att jag efter att ha tagit hand om Ansos häst och kommit igång med min ridning (och kommit över den värsta pärsen av träningsvärk, huga vad mina ridmuskler gått i dvala) ska kunna rida lite mer själv, åtminstone på hemmaplan, Jessica får gärna fortsätta att rida ut och  rejsa och så, det vågar inte jag ännu...

Anso och Jessica har också hjälpt mig att vänja Esto vid spolspiltan så det är toppen att kunna utnyttja och slippa stå och svampa bort all lera från benen. Jessica har också hunnit hoppa honom och när hon rider med honom får han ösa på i full galopp, hoppa stockar i skogen o.s.v och han är SÅ lycklig när han får komma ut med henne och busa. Hon saknar genen för rädsla (det måste faktiskt vara så på riktigt) och blir aldrig rädd om han försöker något och givetvis är de två en "match made in heaven". Men jag har svårt att släppa greppet om honom helt, så jag vill komma igång och rida mer själv nu. Och det är ju väldigt tydligt att  han faktiskt går att göra det mesta med om man gör det på rätt sätt, så nu gäller det bara att få honom att fatta att detta gäller även om det är matte som håller i linan/sitter på ryggen.

Igår var jag iväg med syrran på tävling hela dagen (grattis till tredjeplatsen, jag är så STOLT över er) så Jessica red igår och hon red ut ihop med Peter så Esto fick sträcka på sig ordentligt. Idag ska jag försöka rida helt själv och i morgon kommer Fia, min instruktör, och rider, eller om vi rider båda två. Den 25:e är det nämligen en dressyrtävling på Farmen och den här gången ska Fia rida Estanyo i en LB:2 så att han inte får utrymme att fåna sig som han gjorde sist vi var på dressyrtävling för ett år sedan (den enda vi varit med på) då vi hamnade sist med runt 20% (!) eftersom han var helt vild inne på banan, sprang mot utgången, var skitskraj för domartornet e.t.c....stolle Så det ser jag fram emot.

Mitt mål fram till sommaren är lågt ställt: jag ska kunna rida själv i ridhuset i alla gångarter utan att vara rädd, och helst också på utebanan. Det låter litet men jag har lång väg att vandra...det hjälper heller inte att Esto drog sönder mitt högra ringfinger när han slet sig för en och en halv månad sen, det är fortfarande ömt, krokigt och jag kan inte sträcka ut det. Jag vet att det inte är brutet men det är fortfarande så att jag är rätt handikappad i min högra hand.

Just det ja, ett annat mål fram till sommaren är också att jag ska fortsätta uppdatera bloggen så som jag gjorde förut =D. Men jag kommer nog att hålla en annan ton...kommer inte att leva i det blå utan nu är det "strama tyglar" som gäller med Estanyo tills han fattar att jag bestämmer. Och jag kommer att vara mer samman biten än förut vad gäller allt som rör honom. Men jag ska i alla fall dela med mig av vad som händer!

Kram till alla som följer bloggen och skickat oroliga mail! Och framförallt kram till alla er som hjälper mig i vardagen med mitt vita monster, särskilt  då Jessica och Anso!