Nu är vi i Sälen för att fira jul, jag, mamma och pappa och syrran och dogsen. Häärligt med massor av vit snö men visst tänker man mycket på vilka ridturer man skulle kunna göra här på den packade snön och på dessa vidder...

Hoppträningen i lördags var ju det sista jag skulle göra innan avfärd till Sälen dagen därpå. Gick upp i ottan för att vara ute i stallet till sju, tyvärr snoozade jag någon gång för mycket och kom ut t stallet tjugo över, vilket gjorde att jag hade ganska bråttom för att hinna göra i ordning Esto. Bestämde mig för att inviga det broderade schabraket så att vi skulle vara extra fina, men kände mig ändå dum som kom till en hoppträning med dressyrsadel, men vad gör man när man inte har pengar som gräs...Det visade sig också att stigarna på väg till Farmen var så fruktansvärt kladdiga att allt putsande av hästarna var helt förgäves, när vi väl kom fram till rdihuset efter 50 minuters promenad såg vi ut som de två "skogsekipag" är jämfört med de välputsade typer som väntade på plats. Marina och jag kände oss kalla och stela när vi gav oss av så vi gick faktiskt med hästarna i ca 35 minuter och red den sista kvarten då det var alltför lerigt för att klafsa runt med nyputsade ridskor =). Så vi var åtminstone rätt rena själva även om hästarna blivit kladdiga som tusan om benen.

Väl framme undrade jag vad jag gett mig in på. Jag har ju knappt någon erfarenhet av att hoppträna och Esto brukar ju bara rusa runt hoppbanan. De andra såg proffsiga och självsäkra ut medan fjärilarna ruuusade runt i min mage. Inte blev det bättre av att det redan byggts upp ca tio hinder med en låtsasmur, ett blått plank och andra läskiga hinder som jag aldrig hoppat förut.

Jag skrev precis ett väldigt långt resterande inlägg där jag detaljerat beskrev hur hoppträningen gick till men det försvann när jag skulle lägga upp det…den trådlösa uppkopplingen är väl lite sisådär. Så nu tänker jag inte göra om det misstaget utan nu skriver jag allt i word så får jag klistra in sen när allt är klart.För att göra en lång historia kort fick vi träna succesivt, först över travbommar där det gällde att hålla precis samma takt före och över som efter bommarna, därefter travhoppa ett hinder, rida an i galopp och sedan hoppa två hinder längs långsidan, sedan längs en böjd linje och till sist kombinera allt till en bana. Sammanfattningsvis så gick det ganska bra och jag var nöjd med att Esto numera faktiskt kan delta i en sån här träning på främmande plats där en massa hästar springer runt, runt. Han hoppade jättebra (tycker jag), slarvrev en gång ett travskutt och stannade nån gång för det blåa planket innan han fattade att det inte tänkte äta upp honom, men annars hoppade han jättefint och vi tränade på en högre höjd än jag brukar, ca 80-85 cm var det åtminstone, och vi fick prova riktigt färgglada hinder och så, men…han LYSSNAR inte ett ögonblick på mina förhållningar och jag kände att jag tog honom jättemycket i munnen, men han ruuuuusade ju bara! Så nu måste vi träna på bromsen, får börja från början från marken för detta måste funka om jag ska kunna reglera tempo och riktning vilket enligt Niklas är det viktigaste.

Sen måste jag träna på min balans som enligt Niklas aldrig kommer att bli ok över hindren om jag inte skaffar en hoppsadel, som det är nu kommer jag inte riktigt ur sadeln och hoppar med raka ben och enligt Niklas hjälper det inte att korta lädren jättemycket eftersom sadeln inte är gjord för det. Så, suck, hur ska jag få pengar till det?! Men sen sa Niklas också att jag är väldigt otydlig som ledare, måste bli tydligare och renodla mina hjälper och att det märks att Estanyo  inte är riktigt är trygg med mig som ledare…så jag har en hel del att ta tag i! Jag får inte bara lämna allt åt honom att lösa utan jag måste hela tiden tala om vad han ska göra…problemet är att jag inte alltid vet vad jag ska göra! Så jag får ta tag i det här tillsammans med min instruktör. Det var i alla fall en otroligt lärorik och rolig händelse att vara med på det här och riktigt inspirerande! Film kommer (kanske), Sara har filmat med Marinas kamera, har inte sett dett själv men ska få det på skiva av Marina så får vi se om jag vågar lägga upp någon snutt…nu har jag i alla fall några konkreta mål att jobba med framöver.

Tråkigt att det fortfarande är så på klubben att en del ser snett på en när man kommer med en häst som inte är ett brunt halvblod 1,70 hög (tro inte att jag inte märker det).  Jag är en person som kämpar oerhört med min häst och min ridning och jag har egentligen inte alls ekonomiska eller praktiska förutsättningar att hålla på med det här. Har ingen tjusig transport och även om jag hade det hade jag inte kunnat använda den i nuläget eftersom han inte är färdigtränad för det. Har inte råd att köpa allt som jag kanske borde ha. Jag tycker att hålla på med hästar är det roligaste som finns och jag gillar alla typer av hästar och kan tänka mig att äga alla möjliga raser. Det är så roligt att få komma och träna även om det innebär ett projekt på sju timmar för mig, plus restid. Gemenskapen med andra hästtokiga kan man leva på länge emellan varven. Därför är det så trist att det finns en sån tråkig kategoriseringsattityd inom ridsporten vilket jag inte träffat på inom någon annan sport som jag provat på. Varför måste man vara av en viss typ för att bli accepterad fullt ut? Skäms på er ni som snörper på munnen och talar till mig med en otrevlig ton. Gå hem och tänk till kring varför ni håller på med hästar. Ni som inte tycker att delad glädje är dubbel glädje – kan inte ni hålla er hemma då?! Det finns ingenting inom hästvärlden förutom vanvård som gör mig så arg som det här.

Som tur är har klubben en utomordentligt bra ambassadör i Jenny Abrahamsson som organiserar de här träningarna, som alltid bemöter en med ett soligt och ärligt leende, som frågar hur det känns och som alltid tycker att det är roligt att man är med. Tack vare henne känner man sig välkommen även om man är ”the odd one out”.  Er andra tänker jag inte ägna mer energi just nu.

 

Sara

25 december 2008 14:39

Heja vilket bra inlägg! Alla som snörper på munnen åt en, inom vilken ridsportdisciplin som helst, borde läsa och ta åt sig av detta....

/Sis

 

Elin & Nevyn

26 december 2008 11:04

Du...de som snörper på munnen för att du inte är lika tråkig som alla andra är för att de är så osäkra på sig själva och så förtvivlat gärna vill vara som alla andra och passa in. De tycker att det är läskigt att sticka ut, och beundrar innerst inne dem som vågar göra det, men visar det som förakt för att de är så små, så små innerst inne. Och hur kul är det egentligen att vara precis som alla andra? Sträck på dig där du sitter på din lilla grå tossiga arab och le åt de stackare som måste gömma sig bakom stooora dyra hästar och exklusiv utrustning!

Julkramar från mig och Nevyn

 

Maria & Esto

31 december 2008 20:47

TACK Elin för stödet. Du har helt rätt. Klok är du!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar o...

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I al...

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I ...

Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar s...

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre... ...