I måndags började förkylningen, som jag åkt på sen min kära kom hem med nya baciller till mig, att verkligen börja ge sig till känna.Suck Trots ledig dag och slappande hemma i soffan ända fram till sen eftermiddag så var jag som spagetti i benen när jag väl tog mig ut till stallet på måndagen vid femtiden. Dagens lastträning blev av olika skäl inställd, så jag var ändå förberedd på någon slags motion av understimulerad spunkarab. Men före det ville jag definitivt städa mina skåp. På Berga har man två skåp, ett för hästens grejor inne i sadelkammaren och ett inne i omklädningsrummet för människoprylar, kläder eller vad man vill. När jag flyttade in i februari hade jag superordning på allt, men redan nu efter knappt fyra månader var allt i en enda röra. Så jag drog ut allt ur skåpen, gjorde rent, rensade, slängde, sorterade och sorterade om igen, och efter lite stök och bök är det nu ordning och reda igen! :)

Jag nös konstant under tiden jag städade, en kombo av begynnande förkylning och kvalsterallergi, så jag snöt säkert upp en halv toarulle, ha ha. Vid ett tillfälle då jag stod inne i boxen hos Estanyo och borstade honom och snöt mig ljudligt för femtionde gången vände sig Eva inne hos Paris till mig och sa att nu fick jag väl ändå åka hem och lägga mig, eller var det en elefant som flyttat in hos Esto, ha ha! Orken tog tvärslut och jag åkte hem...beta fick skrutt bara göra i någon kvart. Hade skitdåligt samvete över att han bara fick stå idag men vad ska man göra när man känner sig som en förpackning Jello? En läckande förpackning...uuääk.

I går mådde jag inte ett dugg bättre. trots det gick jag upp fem(!) för att åka till jobbet så att jag var där till halv sju för att jobba i kapp en massa som jag haft dåligt samvete över ett tag nu. Jobbade som en slav fram till min första lektion halv tolv (förstår ni vilken sovmorgon jag offrade...). Under en håltimme på e.m lånade jag mammas bil och åkte iväg till stallet för att mocka och fixa foder för att kunna åka tillbaka senare och "bara" rida. Tillbaka till jobbet för konferens och vid halv sex då jag kom till stallet för andra gången var jag heeeelt darrig och käände mig febrig. Men det kändes som om jag INTE hade något val, ska jag vara med på torsdag (i morgon) var jag helt enkelt tvungen att försöka hitta någon kärna av ork i mitt inre, var ju tvungen att hoppa lite! Hade dessutom tvingat stackars Isse att vara med och hjälpa mig med hinder och som stöd. Hon gick före mig upp till utebanan med Ringo och red under tiden som jag försökte pussla ihop Ansos hoppsadel med mina egna stigläder och stigbyglar eftersom jag vill ha säkerhetsstigbyglar när jag hoppar. Väl uppe på banan var Isse klar med Ringo men stod kvar med honom, snällt! Jag släppte Esto lös när jag byggde upp två små hinder, och han var så hjärtskärande söt där han stod och såg på mig med sina stooora mörka sälögon och undrade varför han blev lämnad vind för våg med hela kittet på sig? Han bara stod vid ingången och glodde, och när jag ledde bort honom en bit till den "läskiga" delen av banan och sen släppte igen, då tassade han efter mig som en liten hund bakom min rygg, åh, mitt hjärta bara smalt...

Satt till slut upp med darriga ben, kombo där också av förkylning och nervositet, hjärtat fladdrar på i 180 när jag tänker på tävlingen och jag ångrar mig redan...men, men, jag tar det som träning. Men Esto var för en gångs skull (och det beror på att vi hade hästsällskap inne på banan, då blir helt andra förutsättningar) så luuugn och kunde koppla bort all omgivning i o m att han inte var ensam, fånigt eller hur, så han kändes så mjuk och fin att sitta på och jag bara gled runt varv efter varv i en behgalig galopp och bara åkte med, darrig som jag var. Övade först volter och skänkelvikningar i trav för att få honom att gå undan för skänkeln och sen började jag hoppa på ca 50 cm, en oxer och ett rättuppstående på en diagonallinje, så inget märkvärdigt. Men efter en stund när jag kollade in den fåniga höjden bad jag Isse att höja, oxern till 70 och bredda den lite, samt rättuppstående till 80. Esto flöög över mjuk som en katt, och jag vet inte, det bara kändes totalt okomplicerat allting! I stället för att bromsa upp tempot när han började ligga på, lät jag honom vara, han bromsar ju själv en del innan avhoppet, och då flöt allt mycket bättre och det blev ingen jobbig kamp.

Jag måste nog låta honom gå i ett högre tempo, och sluta mesa med att hålla in honom. Han hoppar mycket bättre då och jag vågar mjukna mer i handen. Han hoppar så mjukt min lilla svanunge! Det känns aldrig stötigt eller konstigt, man bara flyyyger! Försökte få honom att byta galopp i farten men det blev för svårt, det blev korsgalopp i stället så jag måste fortfarande bryta av till trav för att kunna byta. Ett enda tittstopp blev det idag på första försöket på rättuppståendet, men så fort han kommit över en gång så tvekar han inte. Men det där måste jag se upp med i morgon, han måste ju hopppa på första försöket då!

Min fina, intelligenta kille sprang med öronen så spetsade att de nästan gick ihop i spetsarna, och så ruskade han lite på sig när han ville busa, men han gör inget, bara visar sin otroliga glädje över att få springa och hoppa! Han älskar det verkligen.

Så, nu har jag en positiv känsla inför i morgon och tänker bara se det som träning annars blir jag sååååå nervös....

Efter hoppningen erbjöd jag Isse att rida lite och det gjorde hon gärna. Jag fick bråka på henne om att korta tyglarna :) men sedan gick det väldigt bra! Jag fick också prova Ringo! Men det gick inget vidare, kände mig som någon unge som red ponnyridning på Skansen, för det var SÅ svårt! Men kul! Och Ringo är verkligen jättelydig och så lätt att flytta på, men eftersom man använder hjälperna lite annorlunda när man rider western så skickade jag en massa konstiga signaler till honom, men han lät mig hållas. Jätteroligt var det iaf att prova på lite western, och även fast jag vet att jag såg ut som en idiot när jag red honom så hoppas jag att jag kommer att lära mig lite mer så småningom! Riktigt kul var det.

Idag blir det nog putsande av grejor och tömkörning för att motionera Esto lite lagom. Hann inte beta honom igår heller så det måste göras idag. Och sedan bums i säng i kväll så att jag kryar på mig lite inför i morgon. Håll tummarna!

Kram!

 

Li´l Sis

20 maj 2009 13:06

LYCKA TILL i morgon!!! Så himla synd att jag inte kan vara med och titta...se till att någon filmar!!! Hälsa Marinogänget så mycket från mig!!

 

Maria & Esto

20 maj 2009 13:37

Ska FÖRSÖKA att ordna med ordentliga filmer och bilder den här gången...vi får se hur det går med allt! Jag ska hälsa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar o...

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I al...

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I ...

Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar s...

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre... ...