Hey, skruva neeeeeeeer volymen! för min skull, snälla....?!

Halloj i solen!

Nu var det extremt länge sen jag uppdaterade och det känns ju inte alls bra att missköta bloggen såhär. Jag kan bara säga att de tre första veckorna i juni varit heeeelt galna, hade jag inte varit så envis och seg som jag är hade jag väl brakat ihop för länge sen. För det första jobbade jag som en hund hela juni, ni vet hur det är med skolavslutningstider, alla omdömen ska skrivas färdiga, man ska förbereda det ena med det tredje, och dagarna på jobbet blir väldigt långa. Jag har ju dessutom lämnat efter mig en massa extra info om min mentorsgrupp för att det ska bli så lätt som möjligt för den nye att ta vid i augusti. Ja, just det, jag har alltså inte fått plats i skolans tjänstefördelning till hösten p.g.a övertalighet, och eftersom jag hade en tidsbegränsad anställning som går ut i augusti så fick jag ingen ny anställning. Ska däremot hålla i en fördjupningskurs på skolan som ska handla om ridsport! Jättekul! I övrigt får jag hoppas på massor av vikarierande för att få in pengar, det kommer att bli knapert. Under nästa läsår ska jag dessutom koncentrera mig på att göra klart mina distansstudier som nu legat på is i nästan två år. Jag har bara två terminer kvar sen får jag äntligen min lärarexamen. Och då kan jag stoltsera med att ha dubbla akademiska examina eftersom jag redan har min magisterexamen i molekylärbiologi, skryt, skryt, skryt! Känner ni hur det luktar illa? ;) Så egentligen passar det bra att ha lite mindre ansvar än vanligt på skolan, och jag vet ju hur det brukar vara, det brukar dyka upp mer jobb än man tror för vikarierna.

Det tråkiga i jobbhistorien var ju såklart att jag inte kunde fortsätta vara mentor i höst. Tog ju emot en ny grupp med sexor i höstas, och vi har blivit ganska sammansvetsade, och det är jättesorgligt att inte få fortsätta följa dem på det sätt som man gör som mentor. Man lägger ju ner så otroligt mycket jobb på sin mentorsgrupp just det första året tycker jag. Vi har haft massor av roligheter för oss och jag kommer att sakna dem mycket. Vi har övernattat på skolan ett par gånger, och nu i juni på klassens dag tältade vi vid den blå lagunen, också ett fint minne. Om någon av mina f.d mentorselever läser det här så TACK för ett roligt läsår och för alla fina presenter på avslutningen! Tjejer, vi ses på ridsoprtfördjupningen i alla fall i höst! :)

Förutom detta ingår jag också i fetskommittén på jobbet så vi hade ansvar för den stora personalfesten som skulle avsluta läsåret. Phu! Jobbade ända in i kaklet t.o.m dagen innan midsommar, och är ändå inte riktigt klar så jag måste in någon dag under sommaren. Midsommarhelgen ägnade jag och min sambo åt att åka till Karlstad och hjälpa min sambos föräldrar med en jätteflytt, så efter den helgen var jag ganska mör. Isse och Jessica skulle hjälpas åt att ha hand om Esto under tiden, men det gick inte så bra, knashäst! Han hade nämligen släppts på bete ett par dagar innan jag åkte iväg, men stod inne på nätterna för att inte chocka magen alltför mycket. Han skulle alltså stå inne de nätter jag var borta, så tjejerna var tvungna att ta in honom åt mig. Första dagarna jag tog in honom var det lite svårt att ta in honom, han ville inte slita sig från flocken och jag tappade honom en gång när han försökte slita sig, tyvärr...satte på honom ett regntäcke när jag släppte ut honom innan jag åkte för det såg ut att bli dåligt väder. Men så fort någon av tjejerna visade sig i hagen under helgen kutade han iväg! Och vad gör man då? Man kan inte springa ikapp en galopperande häst! Och det hjälpte inte att de hade godis med sig. Så när jag kom hem sent på kvällen dagen efter midsommardagen hade vädret slagit om och stackars Esto stod med täcket på sig fortfarande, men han får ju skylla sig själv! Jag kunde iaf helt lugnt gå fram till honom med en hink med morötter och lugnt och fint ta av honom täcket som han var alldeles svettig under! Det värmde gott i hjärtat! Han såg ganska matt ut på ögonen när jag kom hem så han hade nog hunnit tröttna lite på att vara utsatt för elementen dygnet runt :).

Dagen efter, alltså i måndags för en vecka sen, kunde jag bara gå rakt ut i beteshagen med lite morötteroch hämta in honom :D. Han blev ompysslad och om jag red eller inte kommer jag inte ihåg! Har försökt att dra mig till minnes vad jag gjorde den veckan med Esto men jag har redan hunnit bli härligt dagvill! Jo men vänta, nu kommer jag ihåg, jag red ju dressyr då! Teflonminne...

Dagen efter, alltså den 23:e, hade jag helbokat ridhuset för löshoppning. Egentligen skulle Marina & Marino kommit då, men det strulade till sig med transport för Marina, så jag och Isse gjorde det tillsammans i stället. Det var knallvarmt i ridhuset och Estanyo svettades som en gris. Både han och Ringo var såååå duktiga! Jag ska lägga upp ett litet filmklipp, fortfarande är det usel kvalitet på allt det jag filmar eftersom kamerna är så gammal, men håll till godo. Det tråkiga är att minneskortet blev fullt innan vi hade höjt sista gången, men då la vi upp hindrena på 1.10 och vad gör min lilla smidiga häst? Han TRAVHOPPAR de i mina ögon gigantiska hindren helt nonchalant! Det hade varit roligt att lägga upp hindrena lite till (och ännu roligare att få med det på film) för helt klart kan han hoppa väldigt högt, men vi hade redan hållt på så länge att vi avbröt efter 1.10 för att hinna med Ringo inom den bokade tiden. Estanyo tar ju alltid på sig en hel del tid innan han gör som man säger och när han springer fritt så  tramsar han en hel del innan han kommer igång, lite av det ser ni på filmen, bra sprunget med långpisken Isse!

I onsdags skulle vi ridit lektion för Fia men det blev inställt, jag red i stället ut en skrittrunda i skogen med Isse på Ringo och Anki på Zidane. Det blev en lugn och mysig tur och Estanyo skötte sig jättebra (läs betesdrogad). Lagom med motion dagen efter löshoppningen tyckte jag.

I torsdags var det så dags för något spänannde! Vi skulle hoppträna för C-tränaren Fredrik Wahlert! Träningen skedde hemma på Berga. Jag, Isse, Anja och Oskar på sin unghäst red i samma grupp. Jättekul att Isse ville vara med, de hade ju bara hoppat uppsuttet en enda gång, och då var det ett enda hinder. De var jättejätteduktiga! Skönt att vi var tre som hade orutinerade hästar. Jag och Esto fick gå tillbaka till grunderna vilket var jätteskönt, bara hoppa låga hinder och träna gas och broms, jättebra för oss! Det gick hyfsat tycker jag, men jag fick nästan panik av att det var så otroligt varmt i ridhuset. Emma var snäll och filmade oss, och jag delar med mig av en del. Det som hände under träningspasset var att först ville inte Esto ta min skänkel, sen när vi började hoppa började han fjanta sig jättemycket på ett hinder som låg mot den läskiga utgången där det dessutom var en massa människor som stod lutade mot sargen för att titta på. Efter ett antal vägringar så fick jag till slut ta emot ett spö....har inte haft spö på honom sen jag provade en gång för två år sen när han nyligen kommit till mig, varpå han ställde sig på bakbenen....men den här gången tog han det rätt bra, han slutade titta och fjanta sig, men i stället la han sig i mer eller mindre sken efter de hinder där jag var tvungen att lägga på lite, lite spö (jag slår knappt med det ska ni veta, har ju lite svårt för det..), så jag var tvungen att ta kraftigt i honom för att kunna bromsa och flera gånger var jag på väg att åka av när jag var tvungen att styra in honom i sragen för att överhuvudtaget få stopp, men på slutet fick jag igenom rätt mycket. Det kändes HELT rätt att gå tillbaka till grunderna och jag känner att det är det jag vill pyssla med i hoppningen nu tills det sitter. Som Fredrik sa, skruva upp volymen av hjälperna ett tag dör att sen kunna gå tillbaka till att skruva ner hjälperna igen. Just nu ska han bara ta gas och broms, han gör precis som han vill med den saken annars  och det får vara NOG nu! Vi ska inte fara runt som ett skämt på tävlingsbanorna något mer!

Annars har jag bestämt mig för att satsa mest på dressyren, känner att det det är det jag tycker är klart roligast och är det han passar bäst för. Men jag fortsätter att träna hoppning parallellt för att det är väldigt nyttig träning och han har vekligen potential om han slutar fjanta sig. En del i satsningen bestod i att lägga upp ett "camp Fia" med intensiv dressyrträning. Så efter att ha fått vila i fredags red vi dressyr för Fia tidigt på morgnarna både i lördags och söndags. Pust i värmen! Det gick riktigt bra på lördagen men i söndags var han förståeligt nog lite trött och tjurade lite när jag ställde krav, men jag tycker ändå att han var tapper och det känns som om det har lossnat lite i dressyren nu och det är SÅ kul! Ser fram emot att få utvecklas tillsammans med honom och kunna börja göra lite svårare saker så småningom. Det är ganska mycket jobb med galoppen och avsaktningarna kvar dock.

Igår måndag blev det vila och han fick också gå ute natten till måndagen. Tog in honom några timmar så att han fick vila, han fick massage och rykt och jag såg om hans småsår. Han var heeeelt färdig av värmen och sov djupt medan jag pysslade. Efter ett par timmar börjde han kvickna till och fick då gå ut igen och galopperade lyckligt iväg till flocken längre ut och ruskade glatt på huvuduet under tiden han sprang. Jag blir alldleles varm av att se honom sådär lycklig! Han fick gå ute natten till idag också.

Idag tisdag fortsätter "camp Fia". Dressyrlektion i kväll och även i morgon kväll då vi avslutar det hela. Nästan som att vara på lite ridläger! Förutom jag så är även Anki med på Zidane, men vi rider separat. Det är kul att sitta och titta på när hon rider också, man lär sig så mycket. Annars är planen att Esto får vila eller eventuellt skritta ut på torsdag. På fredag har jag nämligen anmält mig till hoppträning för Nikas Jonsson på Farmen...är redan nervös för att ta mig dit och hem men det SKA gå bra! På lördag och söndag får vi se vad vi hittar på, menjag ska försöka göra som förra veckan och låta honom gå 6 dagar och vila en dag. Han behöver jobba! Och jag också....

Nu ska jag hålla i uppdaterandet, jag lovar! Det är SÅ härligt att äntligen vara ledig! Grattis om du orkat läsa såhär långt!

Återkommer med filmklipp inom några minuter. Förresten blir det ingen arabsportcup för oss i år. Jag vill vara mer förberedd och kunna lita på att vi inte bara åker så långt för att göra bort oss och framförallt har jag inte haft resurser att lastträna, så det måste jag lägga upp en mer långsiktig plan för känner jag, det funkar inte att lösa det på en månad när man inte har egen transport och ingen bil. Vill också hinna åka till lite tillställingar här i närheten först inna n jag ger mig iväg på långresor. Men nästa år lovar jag att vi blir livsfarliga på cupen! Det ska vara mitt långsiktiga mål.

Kram till er!