Dags att ge sig till känna här på bloggen....kan inte tro att det är sant att det är så länge sedan jag skrev något, när jag tittar på bilderna från Berga är det helt otroligt vad omgivningarna hinder förändras på att par månader. Ingen snö utan spirande vårgräs är det som omger stall och ridhus nu. Det har varit rejält lerigt i hagarna men även de har torkat upp så det känns som om man går mot en lite lättare del av häståret just nu... bortsett från att alll utrustning är täckt av en matta av vita Estanyohår förstås...

Självklart har massor hänt sedan jag skrev något sist. Jag har dragit mig för att uppdatera eftersom ju längre tiden gått desot mer har jag haft att uppdatera om och då dragit mig för det ännu mer...men jag ska försöka att inte bli för långrandig (yeah right, vem försöker jag lura...) och sammanfatta det som hänt på senare tid.

För det första har jag efter alla dåliga erfarenheter, både gamla men framförallt allt som hänt efter flytten gjort att jag blivit rädd för att rida. Till en början var jag rädd för att rida överhuvudtaget men det har släppt nu, men jag har inte vågat mig upp på Estanyo och som alla i min omgivning vet så har jag noga övervägt att göra mig av med Esto. Nu har jag bestämt att inte fatta något beslut alls i frågan förrän framåt sommaren.

Nu börjar Estanyo likna sitt gamla jag och han verkar verkligen trivas på Berga. Han leker mycket i hagen, får fint foder och trivs i boxen och han är inte längre stressad när man binder upp honom. Han har också accepterat ridhuset även om porten fortfarande är jätteläskig och hörnen kan ju eventuellt ibland innehålla arabslukande monster. Han har även börjat runda upp sig lite sedan han slutat att få diarée så fort man tar i honom.

För en vecka sen satt jag upp på Esto för första gången sedan i början av februari. Jag var jättenervös men med stöd från AnnSofie i stallet gick det ändå bra även om det inte var långa stunder jag satt till häst. Under påsklovet har jag haft hand om AnnSofies fullblodssto i 5 dagar då Anso var bortrest, och det har verkligen bidragit till att det känns bättre nu, för den hästen är en riktig klippa att rida, så det passade jag på att göra 4 av de 5 dagarna.

Estanyo mår som sagt som en prins och lösningen för mig och honom under tiden som gått stavas J-e-s-s-i-c-a. En f.d elev till mig som svarade på medryttarannonsen. Vid den tiden hade jag nästan gett upp att hitta en passande person, men jag kände ju till att Jessica jobbat en hel del med lite jobbiga hästar, så hon fick chansen. Det var i ett läge då jag var övertygad om att Estanyo var ett monster och avkastarkung men den här tjejen har fullkomligt vänt på ALLT och jag hyser den största respekt för vad hon lyckats med och att Esto LYSSNAR på henne, och jag har också lärt mig se vad han behöver för att faktiskt kunna fungera precis som vilken "normal" häst som helst. Sen är det fortfarande så att jag själv har en hel del att ta tag i för att komma till den punkt där de två befinner sig som ekipage, eftersom han nu lärt sig att med matte kan man gör vad man vill och hon är en obehaglig ledare vars puls rusar upp i 280 bara man lyfter på huvudet och tittar sig omkring.

Jessica rider nu honom hela 3-4 dagar i veckan och jag ett par dagar i veckan bara. Men målet var att jag efter att ha tagit hand om Ansos häst och kommit igång med min ridning (och kommit över den värsta pärsen av träningsvärk, huga vad mina ridmuskler gått i dvala) ska kunna rida lite mer själv, åtminstone på hemmaplan, Jessica får gärna fortsätta att rida ut och  rejsa och så, det vågar inte jag ännu...

Anso och Jessica har också hjälpt mig att vänja Esto vid spolspiltan så det är toppen att kunna utnyttja och slippa stå och svampa bort all lera från benen. Jessica har också hunnit hoppa honom och när hon rider med honom får han ösa på i full galopp, hoppa stockar i skogen o.s.v och han är SÅ lycklig när han får komma ut med henne och busa. Hon saknar genen för rädsla (det måste faktiskt vara så på riktigt) och blir aldrig rädd om han försöker något och givetvis är de två en "match made in heaven". Men jag har svårt att släppa greppet om honom helt, så jag vill komma igång och rida mer själv nu. Och det är ju väldigt tydligt att  han faktiskt går att göra det mesta med om man gör det på rätt sätt, så nu gäller det bara att få honom att fatta att detta gäller även om det är matte som håller i linan/sitter på ryggen.

Igår var jag iväg med syrran på tävling hela dagen (grattis till tredjeplatsen, jag är så STOLT över er) så Jessica red igår och hon red ut ihop med Peter så Esto fick sträcka på sig ordentligt. Idag ska jag försöka rida helt själv och i morgon kommer Fia, min instruktör, och rider, eller om vi rider båda två. Den 25:e är det nämligen en dressyrtävling på Farmen och den här gången ska Fia rida Estanyo i en LB:2 så att han inte får utrymme att fåna sig som han gjorde sist vi var på dressyrtävling för ett år sedan (den enda vi varit med på) då vi hamnade sist med runt 20% (!) eftersom han var helt vild inne på banan, sprang mot utgången, var skitskraj för domartornet e.t.c....stolle Så det ser jag fram emot.

Mitt mål fram till sommaren är lågt ställt: jag ska kunna rida själv i ridhuset i alla gångarter utan att vara rädd, och helst också på utebanan. Det låter litet men jag har lång väg att vandra...det hjälper heller inte att Esto drog sönder mitt högra ringfinger när han slet sig för en och en halv månad sen, det är fortfarande ömt, krokigt och jag kan inte sträcka ut det. Jag vet att det inte är brutet men det är fortfarande så att jag är rätt handikappad i min högra hand.

Just det ja, ett annat mål fram till sommaren är också att jag ska fortsätta uppdatera bloggen så som jag gjorde förut =D. Men jag kommer nog att hålla en annan ton...kommer inte att leva i det blå utan nu är det "strama tyglar" som gäller med Estanyo tills han fattar att jag bestämmer. Och jag kommer att vara mer samman biten än förut vad gäller allt som rör honom. Men jag ska i alla fall dela med mig av vad som händer!

Kram till alla som följer bloggen och skickat oroliga mail! Och framförallt kram till alla er som hjälper mig i vardagen med mitt vita monster, särskilt  då Jessica och Anso!

 

Sara

14 april 2009 15:33

Jippi! En uppdatering:-) Ha ha arabslukande monster var ett kul ord! Det var kul att träffa Esto fast jag blir nervös så fort han spänner halsen ha ha...jag ska nog inte vara för mycket runt honom..inga bra vibbar.

/Sis

 

Elin & Nevyn

14 april 2009 19:42

HEJA MARIA, HEJA MARIA, HEJA MARIA!!! Vad duktig du är!!! Du har ju uppnått flera mål redan, det är verkligen ingen lätt sak att ta itu med sin rädsla!!! Stor kram från supporterklubben i form av Elin & Nevyn:)

 

Maria & Esto

14 april 2009 22:12

Sara: arabslukande monster är två ord...bara skojar =D! Tror förresten att jag snott det från Elin med Nevyn från början...

Elin: Förlåt stölden, ha ha! Tack för ditt stöd, det värmer...fattar inte att du fortfarande orkar hänga i som flitig bloggbesökare...tack! Jag läser din varje dag även om jag (nästan) aldrig lämnar kommentarer...får bara prestationsångest när jag ska lämna spår efter mig, ha ha! Fortsätt kämpa du också med din grålle. Kram!

 

marina

15 april 2009 10:29

vad roligt att du uppdaterat maria. kämpa vidare! jag och patricia saknar dig och esto så endera dagen tittar vi förbi! kram! //marina.

 

Louise

15 april 2009 10:36

Vad roligt att du bloggar igen! Jag har heller inte gett upp din blogg:-)
Hoppas du kommer till arabcupen, jag kommer bara på fredagen. Kan verkligen rekomendera Monty Roberts grimma, den är super att lasta med!

http://www.opal.filosoferar.se

 

Elin & Nevyn

15 april 2009 15:38

Tittar in varje dag i hopp om en uppdatering, så se till att uppdatera oftare nu så jag slipper bli besviken varje gång:)

Jag säger som Mark Twain: "Half stolen is well written";) så låna på du! Arabslukande monster finns dessutom på riktigt (fråga vilken grå arab som helst), så det är inte konstigt att Estanyo oxå är rädd för dem!

Kram från oss

 

Maria & Esto

16 april 2009 11:06

Louise: jag ska göra ett försök att lastträna nu under våren så får jag se om jag kan ta mig dit. Får jag inte med mig Estanyo så åker jag givetvis ändå, utan häst. Jag har den där grimman...tro inte att den biter på Estanyo om han bestämt sig, det säger bara...han kastar sig hej vilt och skulle inte låta en knäckt nosrygg hindra honom...så han är mer komplicerad än så, men jag ska göra ett försök med hjälp av goda hästvänner. Får se när jag hinner bara, har varken trailer eller egen bil så det är en del att pyssla med varje gång!
Vilka klasser tänker du vara med i? Jag skulle kunna tänka mig 70 eller 90 cm hoppning och LC eller LB i dressyr. Hoppas ni åker dit!

 

Joella och Slavena, ej hästägare =)

16 april 2009 16:32

Hej hej Maria!

Vad kul att få läsa om era äventyr igen. Här sitte vi, (´Joella och Slavena) i Pisa och tittar ut på den underbara piazzan som man ser från Joellas fönster! Det är såå mysigt här!! Vi har en liten fråga eftersom vi sitter och planerar helgerna framåt (då Joella är hemma i Sweden), när och blir tjejfesten av? =) Hoppas du njöt av Påsklovet och hann ladda batterierna på nytt!

 

Maria & Esto

16 april 2009 20:30

Nej men HEEEEJ tjejer! Gud vad kul att NI tittar in! ja, Pisa är ju underbart och den där piazzan som ett vykort, kommer ihåg att jag tog kort på den direkt genom Joellas fönsterruta när jag var där...åh, nostalgi...tjejkvällen blir den 25:e, det funkar va?

Kramar till er och Francesco och hela underbara Toscana!
Mille KRAMAR! (vet inte vad kramar heter på italienska ha ha)

 

Elvira

18 april 2009 17:22

Vad kul att det går framåt för er!
Hoppas du vågar rida med nytt självförtroende snart igen!

 

Slavena

19 april 2009 19:39

Hej hej igen,
25 fugerar bra!! Ska bli så kul att ses igen! =)Jag tog också kort genom samma fönster =)..och har redan tittat nostalgiskt på det. önskar att man hade stannat 1 v till och bara slappat, men nu är det söndagsångest som gäller...Vi ses ju snart! Och Lycka till med ridningen och tävlingen, är den samma dag (den lördagen) som tjejkvällen är? Kram/THe Slave

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar o...

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I al...

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I ...

Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar s...

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre... ...