Hade bestämt på förhand att torsdagen skulle vara en vilodag. Slutade ganska tidigt idag och hade planerat att massera Esto efter gårdagens pärs med Fia. Han tyckte att det var sååå skönt, ställde sig och gäspade när jag kom till hans favvopunkt, baksida lår på bakbenen (eller vad fasen den rätta anatomiska benämningen är), då sätter han sig nästan i knät på mig ha ha! Skönt med en dag då jag inte behövde tänka alltför mycket utan kunde njuta av att vara nära min goa viting. Fick rensa händerna med jämna mellanrum eftersom arnikan gjorde att allt fällhår fastnade i mina handflator. TYVÄRR har han återigen tappat ena framskon, denna gång höger, det var ju för 17 bara någon vecka sen han tappade den vänstra och bara någon vecka innan det som han blev nyskodd runt om...han var dessutom FULL av bitmärken så de har lekt våldsamma lekar i hagen idag, Peters häst hade också bitmärken. Aja baja. Drygt är det att behöva jaga hovslagaren hela tiden vilket jag gjort nu hela eftermiddagen och kvällen...suck.

Efter massagen gick jag ut utanför stallet med  Esto så att han fick beta lite av det ynkliga men ändå vårigt gröna gräs som sticker upp här och var mellan gulbruna tovor av visset fjolårsgräs. Sen var det dags för intag redan så skjuts in i boxenför att äta ännu mer! Somliga har det bra! Avslutade med morotsstretching inne i boxen, alltid lika populärt!

När jag stod och höll i honom när han betade blev han rädd för något längre upp i backen och ställde sig och spejade en stund med huvudet högt och spänd nacke. I stället för att invänta ett hopp åt sidan och att han sen försöker dra iväg med mig hängandes i grimskaftet (det är så det har gått till på sistone) förebyggde jag alltihop genom att snurra honom runt mig flera varv och det funkar verkligen, då kommer han av sig och slutar speja. Det är att sätt att bryta blockeringen som han får ibland när han stirrar på något som jag inte ens ser och man ser att han förbereder sig för något.

Okej, principerna...jag orkar inte skriva ner dem just nu! Måste verkligen gå och lägga mig i tid i kväll är heeeelt färdig och måste upp 5.30 i morgon...så jag sparar lite på det. I morgon ska Jessica rida ut. Får bli på moss-stigar i skogenom jag inte fått fatt på hovis innan dess. Hoppas jag lyckas med det snart..få tag på hovis alltså...ZZzzzZZZ *halvsover framför datorn*

Kram och gokväll!

Ja, kära vänner...igår kväll tog jag verkligen av mina sista krafter och uppdaterade bloggen med ett lååååångt inlägg om de två senaste dagarnas ridning...men tror ni inte att när jag klickar på "Spara inlägget" så blir det något vajsing med internetuppkopplingen...och allt försvinner! Jag som verkligen tömt mig på tankar och känslor...så nu gör jag ett nytt försök på min lunchrast så får vi se om det fungerar bättre nu...det kommer inte alls att bli lika långt och utförligt för jag orkar bara inte skriva om allt, så det får bli en sammanfattning av det jag skrev igår.

I tisdags när jag åkte till stallet hade jag nått en mental vändpunkt. Jag var trött,arg och frustrerad. Ska man betala för denna svindyra stallplats och kämpa så med en häst utan att våga rida? Nej, nu fick det vara nog. Rädslamonstret får ge vika här och nu, tänkte jag, annars är det ingen idé att fortsätta skuldsätta sig upp över öronen för att ha en häst att titta på...och Jessica lyckas ju med vad som helst med honom så jag får väl helt enkelt försöka göra på samma sätt..och jag har ju observerat henne mycket och vet vad skillnaden mellan oss är i fråga om att vara en trygg ledare. Så i stället för att ens fundera över OM jag skulle rida så bestämde jag mig bara för ATT jag ska rida idag, och inget ska stå i vägen, varken min hemska huvudvärk som jag haft hela dagen, eller att Estanyo eventuellt inte skulle vara sugen på att gå till ridhuset och inget annat heller för den delen. Kände hur jag nästan marscherade till boxen. Ja, sagt och gjort. Jag red, inte så länge för jag forcerade så mentalt att jag till slut trodde att huvudet skulle spricka av självpeppning. Red i alla fall i kanske 25 minuter, och jag travade, galopperade, red öppna, gjorde en massa halter och volter, jag t.o.m provocerade honom att gå IN i hörnet där det satt en LÄSKIG tränare på en pall och en ännu LÄSKIGARE hund som låg under pallen (i stället för att som jag gjort förut, undvika hörnet). Och rädd blev jag aldrig, varför skulle jag vara rädd för, när det är JAG som bestämmer vad som ska hända!

Efteråt var jag gladare än på mycket länge. Estanyo kändes helt underbar att rida. På slutet gick han med öronen nästan rakt ut åt sidorna som en åsna, som han ibland gör när han tycker att något är lite jobbigt och han har blivit överbemannad.

Igår var det dags för lektion för Fia. Tanken var att hon skulle rida lite också som förberedelse för tävlingen den 25:e, men hon blev så glad av att höra att det släppt för mig, så jag red själv hela lektionen. 45 minuters stenhårt jobbande i trav och galopp. Estanyo var helsvettig efteråt, och jag var inte direkt fräsch heller såklart. Så JÄKLA nöjd är jag, både med mig själv och med honom men faktiskt framförallt med mig själv! (Skryt, skryt!)

Nu kanske ni som läser tror att det här var en engångsgrej (okej, två gånger då) men det tror jag inte alls, eftersom jag har några principer som jag nu hänger upp all hantering av Estanyo och ridningen också på. Det har tagit lite (mycket) tid att komma fram till vad hemligheten är men nu ser  jag verkligen vad som krävs. Och det fantastiska är att jag verkligen inte är rädd längre! Inte ens när han skuttar till och blir rädd bryr jag mig överhuvudtaget. Nej, i stället tar jag över och provocerar fram något annat hos honom. Jag känner att jag har makten! Och han verkar lita mer på mig då också konstigt nog.

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta vilka principerna är, men jag måste formulera dem på papper först så att det inte blir så omständigt att skriva det här. Och det ska jag göra i kväll tror jag, men just nu måste jag hinna äta innan lunchen är slut.

Kram från en glad men fortfarande sammanbiten Maria som tagit makten över spöket rädslan.

PS Tack Anso för att du mockade och fixade foder åt mig medan jag red och sedan dessutom väntade på  mig en lång stund efteråt så att jag fick åka bil med dig hem, hur gulligt som helst! Jag hjälper gärna dig någon dag, säg bara till! DS