Ja, kära vänner...igår kväll tog jag verkligen av mina sista krafter och uppdaterade bloggen med ett lååååångt inlägg om de två senaste dagarnas ridning...men tror ni inte att när jag klickar på "Spara inlägget" så blir det något vajsing med internetuppkopplingen...och allt försvinner! Jag som verkligen tömt mig på tankar och känslor...så nu gör jag ett nytt försök på min lunchrast så får vi se om det fungerar bättre nu...det kommer inte alls att bli lika långt och utförligt för jag orkar bara inte skriva om allt, så det får bli en sammanfattning av det jag skrev igår.

I tisdags när jag åkte till stallet hade jag nått en mental vändpunkt. Jag var trött,arg och frustrerad. Ska man betala för denna svindyra stallplats och kämpa så med en häst utan att våga rida? Nej, nu fick det vara nog. Rädslamonstret får ge vika här och nu, tänkte jag, annars är det ingen idé att fortsätta skuldsätta sig upp över öronen för att ha en häst att titta på...och Jessica lyckas ju med vad som helst med honom så jag får väl helt enkelt försöka göra på samma sätt..och jag har ju observerat henne mycket och vet vad skillnaden mellan oss är i fråga om att vara en trygg ledare. Så i stället för att ens fundera över OM jag skulle rida så bestämde jag mig bara för ATT jag ska rida idag, och inget ska stå i vägen, varken min hemska huvudvärk som jag haft hela dagen, eller att Estanyo eventuellt inte skulle vara sugen på att gå till ridhuset och inget annat heller för den delen. Kände hur jag nästan marscherade till boxen. Ja, sagt och gjort. Jag red, inte så länge för jag forcerade så mentalt att jag till slut trodde att huvudet skulle spricka av självpeppning. Red i alla fall i kanske 25 minuter, och jag travade, galopperade, red öppna, gjorde en massa halter och volter, jag t.o.m provocerade honom att gå IN i hörnet där det satt en LÄSKIG tränare på en pall och en ännu LÄSKIGARE hund som låg under pallen (i stället för att som jag gjort förut, undvika hörnet). Och rädd blev jag aldrig, varför skulle jag vara rädd för, när det är JAG som bestämmer vad som ska hända!

Efteråt var jag gladare än på mycket länge. Estanyo kändes helt underbar att rida. På slutet gick han med öronen nästan rakt ut åt sidorna som en åsna, som han ibland gör när han tycker att något är lite jobbigt och han har blivit överbemannad.

Igår var det dags för lektion för Fia. Tanken var att hon skulle rida lite också som förberedelse för tävlingen den 25:e, men hon blev så glad av att höra att det släppt för mig, så jag red själv hela lektionen. 45 minuters stenhårt jobbande i trav och galopp. Estanyo var helsvettig efteråt, och jag var inte direkt fräsch heller såklart. Så JÄKLA nöjd är jag, både med mig själv och med honom men faktiskt framförallt med mig själv! (Skryt, skryt!)

Nu kanske ni som läser tror att det här var en engångsgrej (okej, två gånger då) men det tror jag inte alls, eftersom jag har några principer som jag nu hänger upp all hantering av Estanyo och ridningen också på. Det har tagit lite (mycket) tid att komma fram till vad hemligheten är men nu ser  jag verkligen vad som krävs. Och det fantastiska är att jag verkligen inte är rädd längre! Inte ens när han skuttar till och blir rädd bryr jag mig överhuvudtaget. Nej, i stället tar jag över och provocerar fram något annat hos honom. Jag känner att jag har makten! Och han verkar lita mer på mig då också konstigt nog.

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta vilka principerna är, men jag måste formulera dem på papper först så att det inte blir så omständigt att skriva det här. Och det ska jag göra i kväll tror jag, men just nu måste jag hinna äta innan lunchen är slut.

Kram från en glad men fortfarande sammanbiten Maria som tagit makten över spöket rädslan.

PS Tack Anso för att du mockade och fixade foder åt mig medan jag red och sedan dessutom väntade på  mig en lång stund efteråt så att jag fick åka bil med dig hem, hur gulligt som helst! Jag hjälper gärna dig någon dag, säg bara till! DS

 

Elin & Nevyn

16 april 2009 12:04

BRAVO MARIA!!!! *se framför dig att jag faktiskt har ställt mig upp och applåderar framför datorn* Fy fasen vad bra gjort!!! *dunkar ivrigt i ryggen så du nästan får en hostattack* Jag GARANTERAT att kommer du och Estanyo till Sportcupen, så kommer jag och Nevyn oxå;)

kramkram

 

Elin & Nevyn igen

16 april 2009 12:05

*garanteraR skulle de så klart stå!!

 

Louise

16 april 2009 18:12

Jippi! Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg! Äntligen!
Jag ska vara med i 70cm och är sugen på 90cm men det beror helt på hur han hoppar på träningen, han måste ju bli modigare. Om vi kan vara med i 90 vill jag vara med i cupen och då stannar vi hela lördagen också. Annars åker vi hem fredag kväll. I dressyren blir det LB:1 och LA:1.
Vad roligt det vore om vi var med i samma klass:-)

http://www.opal.filosoferar.se

 

Maria

16 april 2009 20:02

Bravo! Grattis att du övervunnit dina rädslor. Är imponerad av dig!
En massa peppningskramar!!

http://bleckosen.blogg.se

 

Maria & Esto

16 april 2009 21:26

Tack Elin, Louise och Maria. Era kommentarer betyder ALLT! Mycket kärlek till er.

Louise: He he, roligt och roligt...vi åker på stordäng det är ett som är säkert! Ni verkar så stabila i dressyren vilket vi bara är på hemmaplan. Hoppningen fungerar bättre men han är lite tittig..och ju högre det är desto mer tittar han. Så det får nog bli 70 i såna fall...men först lastträning!

ZUPERKRAM till er alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar o...

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I al...

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I ...

Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar s...

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre... ...