I lördags skulle jag ju jobba på skolan med några NO-kollegor. Duktig kände man sig som lade några timmar på att städa upp i NO-depån, riktigt välbehövligt var det, så nu ska det bli kul att planera nya labbar! Jag skämdes när jag städade, jag hade t.ex saltkristallodlingar kvar sedan innan sommarlovet som jag inte städat bort, ha ha! Slarvigt...

Efter jobbstädningen bytte jag om hos mamma och skyndade mig ner till stallet, hade stämt träff med Patricia! Det var riktigt roligt att se henne och hon var i mycket bättre form än när jag träffade henne hemma hos sig på jullovet. Tyckte att det var bra att jag var med såhär i början igen så att det inte skulle hända något ytterligare som för alltid skrämmer bort denna underbara människa...vi sadlade och tränsade under stort mankemang, eftersom Mango som stått i stallgången bredvid plötsligt gick iväg med Sara för att ta en promenad, något som triggade Estanyo till max så att han försökte slänga sig ur repen och blev helt hysterisk när han inte kom loss och kunde springa efter Mango! För att han inte skulle slita sig stängde vi dörren framför honom,det gjorde honom ännu mer panikslagen men jag lät det vara så eftersom det var ganska stor risk att han slitit sig annars, jag vet ju hur dåligt de där repen sitter fast...Estanyo SKAKADE i varenda muskel! Sån separationsångest har han inte uppvisat sedan han kom till mig för ett och ett halvt år sen,då jag hade  problem med detta i början. Har ingen aning om vad som föranledde detta fall bakåt, kanske för att han fått stå en del de senaset veckorna och då får extra svårt att skiljas från sina vänner?

Hur som helst, vi fick ner honom till banan och jag gick med honom i longerlinan några varv innan jag började longera på volt. Precis då kommer Sara med Mango förbi ridbanan, och eftersom de var på hemväg tyckte jag att det var lika bra att Mango fick stanna hos oss på ridbanan som stöd för Estanyo, och som vanligt blir han då lugn som en filbunke. Så då kändes det lite bättre att slänga upp Patricia på Esto, med tanke på att jag inte suttit på honom sedan hoppträningen, även om jag markarbetat lite. Han fick gå med inspänningstyglar, inte alls hårt spända men ändå en liten hjälp om han skulle göra nån "tjurrusning". Men det gjorde han inte och allt gick bra och det såg trevligt ut när Patricia red, duktigt! Efter ca 40 minuters (tror jag) skritt och lite trav tyckte jag att vi skulle ge oss eftersom banan var knallhård. Skönt att allt gick bra!

I går söndag mådde inte jag så bra, så jag gjorde bara det nödvändiga och åkte hem. Magen krånglar, och det är säkert stressrelaterat.

I dag måndag är jag ledig, och åkte till stallet vid halv 12. Fixade allt det nödvändiga (vilket ju är krångligare än nånsin) och fastän jag var trött redan efter det tvingade jag mig att gå och hämta stackars Esto som verkligen behöver komma igång och röra på sig. Hilding pratade med mig när jag kom, och han var orolig över att Esto rusade så mycket i hagen med tanke på alla ojämnheter. Stackars överladdade häst! Jag sadlade och spände löst med inspänningstyglarna igen och gick ner med longerlina. Det var mjukare idag men tyvärr kladdsnö, så skritten gick inget vidare, men desto större anledning att verkligen hålla igång honom i trav ordentligt! När han började bli trött och avslappnad och sänkte huvudet ( i början var han jättespänd och sprang med huvudet jättehögt och gjorde hårda trumpetblåsningar, LÄSKIGT att vara själv på banan ju!) var jag taskig nog att sitta upp och skritta av honom ridandes...första gången på tre veckor och det var en ljuuuvlig känsla! Hade helt glömt hur fantastisk han känns att sitta på, stark och smidig! Red runt med ett saligt flin på min fina, lugna häst och kände mig så nöjd över att ha grejat det här, var så nervös innan! Det kan ju verka fånigt men jag är alltid extra nervös när det gått såhär lång tid utan att jag ridit..får för mig att han ska bocka av mig det första han gör. Okej, det har ju hänt en hel del så det är ju inte så konstigt att jag inte riktigt litar på honom...men nu tror jag att det värsta hindret är överstiget och att vi kan komma igång på allvar igen , bara älgarna håller sig borta...

Hilding har förresten erbjudit alla i stallet att få flytta utan uppsägning och alltså utan att att behöva betala för någon uppsägningstid. Så i morgon bitti innan jobbet ska jag åka till Berga och hämta hösilage som jag kan börja blanda med höet åt Esto nu under två veckor...så vi flyttar alltså redan nu till månadsskiftet i stället för att vänta en månad till! Min box på Berga är ju redan ledig. Hej hopp.

Det går så snabbt allting, hinner knappt med! 12 dagar kvar tills vi lämnar Ekenslund...