Det har varit på G ett tag nu, men idag blev det helt bestämt: Estanyo och jag flyttar! Vi flyttar ca 5 km bort, till en jätteanläggning med fantastiskt ridhus och fina ridvägar! Ska bli så skönt! Det blir förstås en jätteomställning och jag är spänd och nervös men förväntansfull. Idag meddelade dessutom Hilding att (innan jag hunnit säga upp min plats, så det gjorde mitt beslut lättare) att han efter 25 år lägger ner stallverksamheten... Med ålderns rätt tycker jag. Men visst känns det konstigt och vemodigt, det är ju inte så att man lagt ner få timmars arbete på stället direkt...och ibland har det faktiskt känts som att ha eget stall, man har vågat ändra på saker och köra stor-rens när man känt för det. Litet och idylliskt men slitet. Och alla i stallet är jättegulliga, men nu sprids vi för vinden åt alla möjliga olika håll....1:a maj ska alla som senast vara ute...

Det här betyder att vi måste flytta på Mango också...och var han ska ta vägen vet jag inte i skrivande stund, kanske att det går att lösa med det ställe dit syrran flyttar Teitur...det känns också sorgligt såklart att inte kunna gagga häst med henne...och Isse...och Marina! Jag kommer att sakna er grymt mycket och fattar inte vem jag nu ska be om hjälp när Esto krånglar?! Kommer nog att känna mig ensam till en början...ensam med spunkarab på ett ställe med mest (jätte)stora bruna lunkande halvblod ...

Gå gärna in och titta på www.ska-berga.se och läs om stället vi ska till, och titta på bilder. Enorma träningsmöjligheter kommer vi att få och det känns toppen...men det känns taskigt att skilja Esto från Mango och Wilja som han verkligen stortrivs med...han har ju inte så lätt att få kompisar min lilla gråa (eller numera nästan vita) krake...och hagarna är bara fältrutor i stället för som den han går i nu, varierad gullig skogsbackehage...så jag måste se till att sysselsätta honom varje dag så att han inte bara står och stirrar...måste lägga in lite kvistar i den där plattrutan och...ja, ja, det löser sig! Väl?

I 6 år har vi haft Mango hos Hilding nu...och att han (Mango alltså, gud vad virrigt det här blir) ska skiljas från Wilja känns för jävligt...jag vill bara grina när jag tänker på det...han skriar ju bara hon går runt stallhörnet och sen håller han på tills hon kommer tillbaka...usch, stackars gamling! Han kommer bergis att dö av sorg! Vi måste försöka se till att han får någon ny kompis hur nu det ska gå till..ja, ja....livet är grymt men också storslaget. 

En era går i graven och en annan föds...dags för mig att bli en riktigt sportryttare och sluta vara lortig hillbilly...men för mig handlar hästarna och stallet lika mycket om en livsstil och det är lika viktigt för mig med naturupplevelserna som själva ridningen...hoppas jag möter någon likasinnad på nya stället.

Sara och Isse, vi måste hinna rida ut ihop någon gång till  innan vi flyttar i slutet av februari!

Jag kommer alltid att hålla gamla Ekenslund och Hilding närmast hjärtat...men det är dags att gå vidare.