Om möjligt var jag ännu tröttare idag efter jobbet...Svimfärdig ringde jag Patricia och frågade om hon kunde tänka sig att rida och fixa själv idag...och det ville hon! Jag åkte tacksamt den timmeslånga resan hem och sov fortfarande middag på soffan när min sambo kom hem. Skönt och välbehövligt, stress gör mig verkligen trött, är inte särskilt stresstålig överhuvudtaget har jag märkt.

Esto hade skött sig någorlunda idag. Inget krångel på väg ner t banan men han hade varit jätteladdad och het, inte så lätt att rida honom då. Han hade försökt sig på två bocksprång den busen. Jag har dragit ner på kraftfodret, för det hö vi har nu är rena dynamiten, det märks på flera hästar i stallet. Estanyo har aldrig varit så pigg som nu. Det gäller att hitta en bra balans...

Tack Patricia för hjälpen!

Idag har det varit en så stressig dag på jobbet att jag var nära till tårar när jag gick därifrån. Inte världens bästa förutsättningar när jag tog mig till stallet direkt efter jobbet. Jag var så TRÖTT och nästan skakig i kroppen. Tänkte absolut inte rida utan bara mocka och fixa mat och kela lite med Esto och sen åka hem och ladda för fredagen som också brukar vara en riktigt intensiv dag på jobbet (och tidig morgon dessutom). Jag gick upp kvart i fem i morse också för att vara på jobbet kl. sju och förbereda.

I mitt skåp i stallet fanns en Red Bull som jag låtit ligga där i månader, "in case of emergency". Idag tyckte jag att det passade bra att ta den, och efter det fick jag faktiskt tillbaka min krafter och bestämde mig för att rida i alla fall. MEN på väg ner till ridbanan bestämde sig Estanyo för att det nog fanns älgar i närheten igen för han stannade till hela tiden och frös fast, med blicken fästad mot den punkt där älgarna sprang över vägen för två dagar sen. Men det gick ju bra att gå ner igår? Och de andra hästarna var lugna. Vi kom ner till i höjd med ridbanan då han plötsligt, som för några dar sen, kastar sig om och tokgalopperar hem t stallet. Jag blev så paff och överraskad och gick tillbaka t stallet för att hämta honom där han stod och tryckte bredvid Wiljas box (Wilja står inne för benet har inte blivit bra). Laddade fickorna med äppelbitar, hämtade Mango i hagen för att "Sune" skulle ha moraliskt stöd, satte en grimma utanpå Estos träns och gjorde ett nytt försök med en häst i varje hand!  Den här gången kom vi längre, men så mötte vi fem ungdomar som kom gående. När de var så nära att Esto bara ha måste både sett och känt på lukten att de var människor, DÅ gör han samma sak igen! Jag och Mango bara stod och tittade efter honom när han försvann upp t stallet igen i full karriär. Jädrar vad arg jag var!!!

Nu visste jag att han bara utnyttjade situationen, han är ju läskigt lättlärd och hade nu lärt sig att jag bara tappar honom om han kastar sig. Gick upp m Mango t stallet igen och hämtade honom för ett tredje försök, fortfarande m en häst i varje hand. På vägen ner kommer en mötande bil och Esto som ALDRIG reagerar på trafik överhuvudtaget fryser till igen. Jag kliver åt sidan lite med en tramsande Esto och en Mango som bara försöker dyka ner i gräset när bilen stannar och Isse kliver ur! Räddande ängel! Jag förklarar snabbt situationen och äntligen kan jag få lite hjälp med mitt monster! Isse ledde Esto som trippade fram försiktigt bakom mig och Mango - nu ända ner t banan!!! Väl därinne stängde jag snabbt till, medan Esto dansade runt i grimskaftet.  Jag befriade Isse från tokfransen och släppte sedan lös honom. Han fick rusa av sig runt mig och jag gjorde en fin join-up. Mango hade jag bundit vid en stolpe med en massa gott gräs runt så han var nöjd, och han har verkligen en lugnande inverkan på Estanyo. Efter join-up:en kunde jag hoppa upp och rida, äntligen!

Jobbade honom i skritt, öppna och flytta bakdelen längs öppna voltspåret. När jag sedan ville trava var han så pass trött redan att jag lugnt kunde trycka på lite utan att han rusade, det är skönt när han är lite "spak" så att jag kan bestämma tempo helt och fullt! Slutade efter ca 20 minuters ridning, vi var trötta båda två efter allt, och jag ville sluta när det fortfarande gick bra.

Vet inte vad jag hade gjort om inte du kommit Isse! Tack för hjälpen! Och tack Mango också!

Idag hade jag redan innan jag kom till stallet bestämt mig för att markarbeta som omväxling till all ridning på sistone, och med tanke på att lilla gubben nyss är igångsatt igen kan det ju vara bra att växla arbetsform lite. Tömkörde på banan i ungefär en halvtimme med Patricia som åskådare. I början var han helt tossig och gick och vädrade efter älg såklart, och slet sig en gång när en stackars oskyldig hund som prasslade i dikeskanten längre bort på vägen skrämde livet ur honom. Jag hade inte knutit upp tömmarna än, så inget dramatiskt hände. I början av den fortsatta träningen ville han helst springa, men jag sysselsatte honom med sidvärtes och öppna, och då glömde han av att gå och tänka på allt runtomkring och började lyssna riktigt, riktigt bra. Trav på volten gick också bra, framförallt i hans lättare vänstra varv. I höger varv försöker han ställa sig utåt lite när man inte sitter på och kan parera lite bättre, men då gick vi tillbaka till skritt och gjorde det bra och sedan gick det lättare i trav. Avslutade med lite öppna längs spåret (från marken hela tiden såklart) och sen gick vi tillbaka till stallet. Lugnt och fint.

Mango smet ur hagen idag när jag skulle flytta tillbaka honom till Wilja efter att ha gett honom kraftfoder i en annan liten hage. Han sprang runt och busade med alla höpåsar och ner till Bella och Marino för att hälsa över staketet, och sen tvärvände han och sprang ut på ett gräsfält där jag fick springa runt och jaga ett tag tills jag till slut fick fatt på honom efter en riktig katt-och-råtta-lek! Jag kan nästan inte ens bli arg på honom, min gamla gubbe, han var väl hungrig och hade tråkigt. Jag fick dåligt samvete när han tittade på mig sin busiga Mulle-blick och liksom tycktes säga att "Matte du får inte glömma att göra roliga saker med mig också"! Snacka om att förmänskliga hästen... men den pållen har en alldeles speciell charm och om hästar kan ha humor så har han det. Mulle förkroppsligad!

Nu är det sent igen, och jag fattar inte att min sambo står ut med mig, jag är ju bara hemma och vänder jämt. Och i morse hade han lämnat en present på köksbordet också! Han är världens finaste man. Bäst att lämna datorn nu och ägna honom lite uppmärksamhet.

Åh, igår började älgjakten...och det märks! I samhället där Estanyo finns vandrar det varje höst in en "galen" älgko som sätter både tvåbenta och fyrbenta i skräck. Det är samma ko som återvänder varje höst, och sedan håller sig i "byn" med sina kalvar fram till vårkanten. Hon har varit benämnd i  de lokala tidningarna flera gånger, och det är många som känner någon som har berättat att de blivit utsatta för denna agressiva älg. Och jag vet att historierna inte är överdrivna för jag har SJÄLV råkat ut för henne,i vintras, och det var en skräckupplevelse jag sent ska glömma!

I alla fall, när jag kom till stallet och fick höra att kon med sina två kalvar synts till i skogen precis bakom stallet tänkte jag att det var ju typiskt, jag som var SÅ ridsugen och verkligen ville jobba Esto ordentligt, och skyndade mig efter jobbet för att hinna byta om och sadla e.t.c innan mörkrets inbrott. På väg ner till ridbanan börjar "Sune" att frusta och göra sig stor, och stannade var tjugonde meter för att vädra. Så plötsligt, kanske tjugo meter längre fram travade en av kalvarna rakt över vägen vi gick på. Sen följde den helt enkelt GIGANTISKA kon. Patricia rusar fram och stampar i marken och tjoar, men bara med följd att den andra kalven oberörd också lufsar över vägen. Esto som stått helt fastfrusen ser heeelt chockad ut, och jag behöver bara titta upp på honom innan han tar sats, tvärt kastar sig om och rycker tyglarna ur handen på mig (hade inte suttit upp än tack och lov) och skeeenar hem till stallet med sadel kåporna fladdrande i vinden och smattrande nyskodda hovar mot vägen. Jag bara höjer handen och säger lite tyst "Hejdååå", för jag är så avtrubbad numera vad gäller Estos explosiva reaktioner på allt vad han blir skraj för. En man som är ute på promenad får gå åt sidan när Esto kommer sprängande (stackarn, mannen alltså).

Tillbaka i stallet har Emma fångat upp honom och försöker lugna, men han var rätt skärrad, det lilla pyret. Sen var det bara att gå åt andra hållet från stallet, ut på fältet som kanske är 900 m varvet runt, och rida runt, runt där tills han började slappna av. D.v.s jag fegade ur såklart och lät Patricia hoppa upp för jag gör det INTE när han är sådär skärrad! Efter några varv i skritt kunde hon i alla fall ta några korta galopper men sen var det mörkt. Därefter fick hon rida på grusvägen som är lite ljusare,skritt mot stallet och galopp bortåt, och så höll vi på ett tag, och Esto njööt verkligen av att få springa av sig, jag tyckte det var bra efter det inträffade. Patricia var jätteduktig och lyckades hålla honom trots att han var tokpigg. Det enda var att han en gång gjorde en liten bakutspark i en av galoppfattningarna, av pur glädje, men det var ingen stor grej. Efteråt var han så nöjd, så nöjd, och fick massage av mig innan han fick smaska gott i krubban. Patricia som gillar fart var också nöjd! Själv var jag hemma nio, trött som bara den och stupade i säng strax efter tio. Ännu en äventyrlig dag läggs till handlingarna.

Idag har hovslagaren varit här och fixat fina fötter på Esto som som vanligt måste sederas för att kunna skos..han vaknade till lite när den sista hoven gjordes, men det gick bra...och inte är det ngn fara med varken hans eller Wiljas ben...men nu är jag SÅ trött och min sambo väntar på att jag ska komma och lägga mig så godnatt! Får skriva mer imorgon! Men nu finns det foton från hösthajken upplagda under inlägget den 11:e okt.

 Kram

Idag har jag så ONT i kroppen efter alla ansträngningar igår, men det var det värt! Solen skiner och det är varmt ute och hösten visar sig från allra härligaste sida!

Idag hade jag lite svårt att bestämma vad vi skulle hitta på med hästarna. Patricia var i stallet såklart, så jag ville att hon skulle få rida men samtidigt ville jag rida själv och på samma gång ville jag också hinna med Mango, min älskade, grånande shetlandsponny på 22 år (!) som jag äger ihop med syrran (vi har haft honom i hela hans liv)! Det var några dagar sen han fick komma ut nu. Eftersom jag tror att Estanyo har lite träningsvärk från igår så ville jag ta det lugnt, men att han ändå skulle få röra på sig. Så jag beslutade att Mango och Estanyo skulle få komma ut på en skrittrunda tillsammans, inte allt för ansträngande, Mango förspänd för vagnen och Esto med sadel, så kunde vi turas om med de båda.

Vilken HÄRLIG tur det blev i solskenet! Estanyo var så lugn och fin så jag bad att få byta med Patricia, som började att rida, redan efter 10 minuter! Jag kunde slappna av när han kändes lugn, även om han gick och tittade en del, så Patricia fick inte tillbaka honom! I stället ville jag på hemvägen då vi gick förbi ridbanan gå in där en stund och rida på lite. Patricia fick köra in Mango med vagnen på banan och stå där som betryggande sällskap (för min skull alltså!). Det kändes SUPER att rida idag! Efter en stund kände jag mitt mod återvända och jag började känna mig sådär härligt hemma med att jag faktiskt känner min häst och att det inte är farligt att rida honom, och om jag åker av igen så var ju i alla fall hemma på banan med sällskap...Så jag jobbade honom i skritt och trav på volten och vågade rida på lite och även fatta galopp i båda varven. Han var SÅ fin! Mjuk i kroppen, men stark, och harmonisk och uppmärksam på mina signaler, verkligen lydig! Så det var med en underbar lyckokänsla i kroppen jag satt av idag.

Efter denna lyckade tur övertalade jag mamma att komma ner till stallet med fika, och så dukade vi upp mot en solig vägg, syrran, mamma, jag och Patricia. Stallkatten Majsan kom också och slog sig ner, hon hade precis fångat en mus och tyckte väl att hon skulle picknicka ihop med oss hon också, ha ha! Hon fick dock knapra färdigt på sin mus innan vi andra ville börja äta..Såna här dagar är det i alla fall en verklig gåva att ha häst. Det är dagar som idag man lever länge på, när allt går en emot, det är mörkt och rått, hästen trilskas och det är lera överallt...

Enda smolket i glädjebägaren var att vi hittade Wilja (den andra shettisen i Estos hage, inte vår häst) liggandes på sidan med ena bakbenet sträckt rakt ut. Jag trodde först att hon hade fått kolik igen men när jag skulle leda henne ut ur hagen kunde hon inte stödja på sitt vänstra bakben. Hon verkar ha sträckt sig eller vrickat sig, lite varm runt kotan och öm ända upp i höften. Hon får stå inne i Teiturs box så att hon får vara ifred och vila sig, stackarn. Får se hur hon verkar i morgon. Veterinären kommer ju i morgon för att sedera Esto för skoning, så då kanske hon kan ta en titt på henne. Hon får även titta en gång till på Estos bakben, svullnaden vill inte riktigt ge med sig och en del av såren ser lite suspekta ut. Jag öppnade faktiskt upp dem idag och lät det blöda lite och sköljde med jodopaxlösning.  Inbillade mig att svullnaden lade sig lite efteråt. Men han har som sagt inga tendenser till att halta överhuvudtaget och är ju pigg så det räcker. Hoppas bara svullnaden också kan ge sig snart, för både Patricia och jag är sugna på att hoppträna! Dessutom ska det vara en Clear Round på klubben (FRIS) den 1:a november som vi väldigt gärna vill vara med på...Apropå tävlingar, till helgen är det klubbdressyr somjag skulle ha varit med på också. Men på grund av det som hänt har vi inte kunnat träna tillräckligt, så jag får stå över. Om allt skulle känans fantastiskt bra redan på fredag eller så så kanske jag efteranmäler mig, men jag tror inte det. Uppbunden på tävlingarna blir jag ändå den dagen eftersom jag är med i TK och måste vara med och hjälpa till hela dagen.

Fantastisk dag idag ialla fall! Lägger upp lite bilder som jag och Patricia tog med hennes mobilkamera under våran tur idag, samt en bild som hon tagit av Mango i hagen, så får ni se hur smart den omskrivna hökrubban är...där står han och kan bara plocka de strån som trillar ner när Esto äter, det känns SÅ bra att han får ha maten i fred nu, tack snälla pappa!

Bild 1: Mango under krubban

Bild 2&3: Patricia rider, jag kör

Bild 4: Ombytta roller

Patricia filmade när jag red på banan också, men den får jag inte upp här tyvärr!

P.S Ny bakgrundsbild! Esto och jag gosar i hagen ett par veckor efter att han hade kommit till mig i juni 2007.  D.S

Kram från oss!

Jaha, idag var det äntligen dags för årets stora begivenhet =D! En tanke som funnits hos mig sedan länge har varit att anordna något skojigt i tävlingsväg som de flesta i stallet kan känna att de kan vara med på trots att vi alla har så olika inriktningar. De som känner mig vet att jag älskar att anordna sånt här, jag är den som får hålla i liknande tillställningar på jobbet, med kompisar och i familjen, och det brukar faktskt bli lyckat för det mesta, kanske för att min entusiasm vad gäller lekar och tävlingar smittar av sig? I alla fall, för ett par veckor sedan satte jag upp ett anslag om att man kunde anmäla sig till en hösthajk. Tyvärr visade det sig att just denna lördag var en sådan dag då flera av personerna i stallet hade olika resor inplanerade. Till slut fanns i alla fall fyra (!) namn på anmälningslistan och jag bestämde mig för att ändå köra, eftersom det kanske kunde ge lite mersmak inför framtiden då fler kanske kunde vara med.

Min lilla hösthajk fungerade som så att man först skulle rida längs en markerad tur i skogen och helt enkelt svara på 12 tipsfrågor, fast till häst då förstås (och gissa vilket ämne frågorna handlade om?). Den turen tog ca 1 timme att rida, och de fyra som var med red iväg två och två, dock skulle alla svara individuellt. Deltagarna visste att en utslagsfråga väntade på ridbanan, me inte vad den handlade om. Detta var dock en liten luring från min sida, för vad deltagarna inte visste var att utslagsfrågan bestod i en praktisk uppgift til häst! Under tiden ekipagen var ute i skogen och svarade på hästfrågor (för de som inte gissat det ännu) byggde jag upp en hinderbana i paddocken. I den skulle man rida slalom mellan sju koner som det låg tennisbollar på, vända till höger och hoppa över ett litet kryss på långsidan, sedan raskt stanna vid en korg med äpplen, hoppa av sin häst, ta upp ett äpple ur korgen, leda sin häst fram till en uppochnedvänd kon där äpplet skulle släppas ned, sitta upp igen, rida slalom igen men nu vända till vänster efter konerna, rida i valfritt tempo igenom ett "L" av bommar, och sedan full fart längs den andra långsidan in i mål! Allt gick på tid, och för varje tennisboll man hade ner, eller om man "kloinkade i" bommarna i L:et eller rev hindret, lades 3 straffsekunder till på sluttiden.

Snacka om att alla satsade allt vad de hade! Jag har helt underbara filmer från allas ritter, men det verkar inte som om det går att lägga upp film här?! Men bilder kommer i alla fall, måste hämta minneskortläsaren bara som befinner sig en bit bort,men jag ska försöka hinna det redan i morgon! Men inte någon lade två fingrar emellan utan gav allt! Tack ni fyra som var med! Jag var minst sagt nervös för hur Estanyo skulle reagera på allt det här, men han tyckte at det var SÅ kul! Och en riktig polebending-talang tror jag att han har, helt klart, vilket givetvis måste förvaltas i framtiden! Tyvärr hade han lite svårt att tvärbromsa efter satsningen in i mål, så han hoppade lite och svängde till åt ena hållet för att få stopp, medan Patricia fortsatte i en snygg luftfärd åt det andra! Tack och lov gjorde hon inte illa sig, mitt hjärta fastnade i halsgropen när hon flög genom luften! Tuff är hon min lilla medryttare, hon satte sig upp igen på en gång! Och den BÄSTA tiden av alla hade hon, trots att hon hade längre väg för att ta sig upp på hästryggen igen än de andra och trots att Esto inte alls ville stå stilla för uppsittning! Alla blev heltaggade (både två och fyrfota) och tyckte att detta var det roligaste som hänt i stallet på länge! Så att det blir en repris nästa höst är helt säkert! Givetvis hade vi prisutdelning också, jag hade gjort ett par pärlörhängen till vinnaren, och alla fick dessutom ett varsitt pris till sin häst (borstar och lite annat smått och gott) samt att jag hade ordnat medaljer att hänga om halsen till alla, med ett hästhuvud på framsidan och graverade på baksidan med "Hösthajken 2008"! Lyckat var det och fler tävlingar lär det bli! Får arrangera tillställningar där jag själv kan vara med också, man blir ju sugen! Men trots erbjudande från de andra vågade jag inte sitta upp och prova banan själv, är ju så himla rädd att trilla av och slå mig! Jag måste bli av med här fjamset snart, det är inget roligt att vara feg!

Bilder kommer som sagt redan i morgon även om filmerna vore det allra roligaste att dela med sig av! Resultatlistan blev i alla fall:

1) Sara & Teitur, 8 rätt,  2 min och 1 sek på hinderbanan

2) Marina & Marino, 8 rätt, 2 min och 55 sek på hinderbanan

3) Patricia & Estanyo, 6 rätt, 1 min och 7 sek på hinderbanan

4) Isse & Kofri, 6 rätt, 1 min och 17 sek på hinderbanan

Tack för att ni var med och gav allt! Kul att hinderbanan blev så utslagsgivande!

 Eftersom det samma dag som hajken var min tur att ha stallet, var jag uppe sju på morgonen för att åka och ta ut alla hästarna och fodra. Sedan var jag ute i två timmar i skogen för att sätta upp frågorna och markera banan, och när jag kom tillbaka till stallet kom det nytt hö som vi gemensamt lastade in, 5 ton kastade jag av från lastbilen in på skullen tillsammans med chauffören (eftersom jag har sån hösnuva kan jag inte stå inne på skullen och ta emot), och sedan fixade jag ju med hinderbanan, så jag kan lova att jag var riktigt, riktigt mör efter min sista runda till stallet på kvällen...

 Men oj vilken rolig och lyckad dag! Rapporterar i morrn igen!

Det är definitivt alltid spännande när man håller på med Estanyo, den saken är säker...Idag skulle jag våga mig upp och rida, är så TRÖTT på mig själv, att jag är så harig, jag förstör ju för honom! Så jag bestämde mig för att idag skulle jag sitta upp själv först och inte låta Patricia rida före. Sagt och gjort. Men det hade börjat skymma redan och det blåste och knakade väl lite i skogen (antar jag, inget som jag uppfattade direkt med mina klena människosinnen) och LADDAD som en krutdurk var han, så det blev ganska spänd ridning. Visserligen gick det ändå hyfsat så länge jag red på långa tyglar och bara försökte slappna av själv medan Patricia gick bredvid, men så fort jag tog tyglarna och skulle försöka jobba honom så ville han bara helst springa. Okej, tänkte jag, jag låter Patricia rida, så kanske han lugnar sig så att hon kan trava av honom. Men nej, han var lika hetsig med henne i sadeln (och om jag ska vara ärlig så tröstade det mig lite (förlåt Patricia) för då var det i alla fall inte att jag spände mig som gjorde honom spänd, utan han hade helt enkelt en massa överskottsenergi och var väldigt laddad).

Till slut sa jag åt Patricia att sitta av, och så tog vi av sadeln och lät honom springa av sig på banan. Patricia ville filma honom lite trots att det redan var rätt mörkt. Och helt plötsligt under en av sina galopper kom han så långt ut i gruset på kortsidan att hela hästen bara rasar! Han tappade helt enkelt fästet i det lösa gruset ute i kanten och gick omkull! Patricia fick med det hela på film, ska se om det går att lägga ut det här, har inte undersökt än om det går att göra det, det ser rätt märkligt ut! Han liksom låg kvar en liten, liten stund innan han reste sig också, så det var lite läskigt, att han liksom inte kravlade sig upp på en gång. Men jag tror att han helt enkelt bara blev paff, för sen fortsatte han springa precis som vanligt. Efteråt blev det förstås extra pyssel och omvårdnad med massage och liniment. Lilla gubben stod och gäspade och tyckte säkert att han hade det riktigt bra som fick så mycket uppmärksamhet.

 Tok! Tur att allt gick bra i alla fall!