Idag hade jag och Marina kommit överens om att hoppträna lite. Det är lustigt, vi behöver bara bestämma en dag så vet man med säkerhet att det kommer att regna - det slår aldrig fel! Innan ridningen åkte jag och köpte betfor och mineraler och investerade i en enkel martingal och ett par sköna ridhandskar med fleecefoder som kändes varma men ändå riktigt smidiga.

Ingen av oss hade direkt någon gnista idag. Marina hade varit ute på restaurang kvällen innan och var trött, och jag hade fruktansvärd mensvärk, men idag skulle inget få stoppa mig eftersom Esto stått sedan i tisdags. Vi släpade lite ojande fram material till en oxer och ett kryss på diagonalen. Allt material var blött och grusigt, och banan var också rätt plaskig. Trist!

Vi gick ner med hästarna utan att min magvärk hade släppt, den blev bara värre och värre och jag undrade för mig själv varför jag utsatte mig för det här. Väl uppe på hästryggen kändes kroppen närmare som gelé och jag kunde inte hitta styrkan alls. Som tur var var Esto så lugn och fin och mjuk, helt underbar. Vi red i ca en timme och jag kände att det hänt en liten olycka om man säger så, inte så lätt att koncentrera sig när man bara funderar på hur mycket fläcken egentligen spridit sig, ha ha ha, usch! Hoppade krysset några gånger och det gick ok, men framförallt var det kul att Esto gick så fint och kändes lydig, så jag red mera dressyr än vad jag hoppade. För första gången någonsin kände jag att jag kunde kontrollera galoppen precis hur jag ville, kunde sitta och  njuta av en riktigt kort galopp i stället för att bara flänga runt, runt. Vet inte varför, men när jag kortar lädren för att hoppa händer något med min sits, konstigt nog känner jag mig mycket stadigare när jag får dra ihop benen. Det kanske har att göra med att jag har långa ben och Estanyo egentligen är rätt liten, men när mina ben känns kortare blir vi mer proportionerliga ihop.

Efteråt var jag så trött. Var kvar i två timmar till innan jag hade uträttat allt i zombietempo samt hann med att kolla när Sofia och Frida löshoppade Taxen, vilket var imponerande, gud vad hon hoppade! Sista språnget låg säkert på 1,10 iaf. Jag måste börja våga hoppa lite högre, Marina var modig idag och hoppade säkert 85-90 cm på oxern, men jag hade så ont så jag kände mig inte taggad nog att hoppa högt. Ordentlig motion blev det iaf idag för gullet och han verkade sååå nöjd efteråt.

Det måste vara rekord i lermängd snart runt stallet och i hagarna, allt är riktigt grisigt! Nu måste jag åka sista vändan för idag och kvällsfodra. Go'kväll!

Oj, oj, oj....vad har jag att säga till mitt försvar? Jag har haft vansinningt mycket att göra på jobbet och vädret och underlaget har gjort att jag inte ridit så mycket. "Hästeriet" har hamnat lite på undantag och därmed även bloggandet. Den 28:e kom mina "svärföräldrar" på besök och jag och min sambo har slitit för att fä lite ordning i lyan. Ett tag var det iskana runt hela stallet och på ridbanan och det fattades broddar i några dagar. En tappsko fram ställde till det ett tag också (det gick faktiskt att få på skon utan sedering, stort tack till min hovslagare Niklas som kunde tänka sig att göra ett försök trots stollig häst, dock inte alls lika panikslagen som tidigare). Ja, och sen några riktigt sena kvällar på jobbet, men nu ska jag försöka skärpa mig, åtminstone med bloggandet så att alla som vill läsa får sitt.

Det är inte en lätt tid i stallet just nu. Lera, mörker och regn gör att jag tappar sugen. Stallet är gammalt och slitet och belysningen är rätt taskig. Inte lätt att hitta inspiration och framförallt ork att träna ordentligt. Den som ändå hade tillgång till ett ridhus....Jag blir så trött av mörkret!

Under de veckor som jag inte bloggat har Esto iaf hållits i gång ca 4ggr per vecka. Egentligen har jag mycket högre krav än så men jag har bara inte ORKAT! Jag har iaf aldrig varit i stallet utan att ägna juvelen lite uppmärksamhet i form av massage, rykt och lite kliande i manen e.t.c så egentligen går det ingen nöd på honom men jag har ändå dåligt samvete de kvällar då jag inte orkar motionera honom.

På det stora hela har Estanyo lugnat sig betydligt nu, och det måste bero på att älgarna verkar hålla sig borta. Nu kan jag, precis som förut, gå ner själv med honom till banan och även rida där helt ensam. Han fungerar mycket bättre med sällskap men det går ju iaf (sä länge det inte knakar till i skogen eller när det kommer en läskig barnvagn på vägen...då blir det en liten "tjurrusning" men han stannar efter några språng så det är lugnt).

Förra helgen var jag, Sara, Isse och mamma självklart på Globen i olika omgångar - årets höjdpunkt. J-ar vad fokuserad jag var när jag red de dagarna. Har en festlig film som jag ska lägga upp förresten där John Whitaker strippar,  ha ha! Och lite film på den underbara lusitanon Quarzo...jag har lovat mig själv att jag någon gång ska köpa mig en spansk hingst...drömmar, drömmar, men de är ju såååå läckra!

Passade även på att köpa lite smått och gott på Globen till Esto såklart. Bilder kommer! Än så länge ligger allt kvar i påsarna, ingen idé att "pimpa" lilla gubben när allt bara blir fullt av lera och grus...sparar det lite. Men visst är Globendagarna något man längtar till hela året, iaf gör jag det. Älskar stämningen inne i arenan och alla fantastiska hästar som visar upp alla möjliga och omöjliga färdigheter.

Den här helgen är det stallhelg så jag åker i skytteltrafik mellan mammas lägenhet och stallet. Tur att jag får låna mammas bil eftersom det regnar igen...precis nu måste jag åka och ta in stollarna (i mörkret, inte särskilt säkert) så jag återkommer alldeles snart med ett inlägg om vad vi gjorde idag. Tänker blogga och surfa hela kvällen =). Bor hos mamma eftersom jag har stallet idag, så jag behöver inte tänka på något annat än hästarna och mig själv =D.

Smiter ifrån det jag egentligen ska jobba med på datorn en stund..hade helt förträngt att det var utbildning på jobbet idag, hur jag nu kunde ha glömt det. Jobbar till 20 med att sitta framför datorn och föra in en massa uppgifter i en elevdatabas. Helt nödvändiga grejor, men jobbigt med så många timmar såklart. Så idag blir det bara en snabb sväng förbi stallet på hemvägen för att kolla läget, och den underbart snälla Patricia tar hand om honom idag...hoppas verkligen att han sköter sig! Jag håller tummarna och återkommer med rapport i morgon, måste jobba vidare nu..längtar efter stallet, frisk luft och motion, i stället får jag bara ont i rumpan av att sitta på denna hårda stol...stirra in i en dataskärm i sju timmar vs. ett ridpass, hmmm...vad tror ni tar hem matchen? Suck.

Trots ledig dag idag utnyttjade jag inte det fina vädret utan var inne och slappade (mest framför datorn) ända till halv tre innan jag tog mig ut till stallet...jag som gnällt så på vädret! Det var väldigt lugnt och fridfullt i stallet idag, lugnare än det brukar vara. Skönt. Jag var själv i över en timme innan någon annan dök upp. Tog det lugnt, mockade och fixade med mat och vatten i lugn och ro, stod och kelade en lång stund i hagen med min älskade gamla shettis och så Esto också som var på riktigt kramgott humör. Tog in honom och masserade honom i en halvtimme och sen tog jag på reflexer och gick ut på promenad i den friska, kalla luften i en halvtimme, och hade faktiskt inget emot att det var lite kallt, det var så mysigt att gå runt med varma Esto. Idag var han sådär lugn och fin som han oftast är när man är ute och går med honom, han gillar verkligen det. Vi gick där bredvid varandra och det kändes som om vi var helt ensamma i världen! Men när vi kom tillbaka blev jag lite paff. Trots att jag stått och masserat innan promenaden hade jag inte upptäckt att han tappat en framsko! Förbaskat också! Har bokat hovslagaretill den 27:e så nu får han faktiskt vara utan ena framskon tills dess, hoppas vid gud att eventuella hovbölder håller sig borta...tusan också, jag har inte råd att boka en extra tid och så sedering ovanpå det...nej det blir inget förrän den 27:e, får rida försiktigt och kolla hoven noga. Nu ska jag sova, har varit uppe alldeles för länge...

20 jobbdagar kvar till jullov!

Kram till alla!

Efter ett ganska dramatiskt ridår fick vi i alla fall avsluta på ett bra sätt med felfri ritt på FRIS Clear Round 70 cm. Dock blev fotografen (syrran) lite exalterad och råkade ställa om fokus precis innan filmningen...vilket gör att filmen är av USEL kvalitet och hur suddig som helst eftersom fokus ligger ungefär en dec. framför kameran (kul med dina kommentarer i bakgrunden syster yster..."kolla vad suddigt det är", "jag har förstört filmningen, vad suddigt det är!" Ha ha), tur det kanske eftersom min nervositet gjorde att jag inte rider särskilt snyggt, ha ha, jag blev lite överrumplad av att det blev trav inför näst sista hindret, ha ha, vad jag ser rolig ut! Men lilla gubben skötte sig bra...

Bara snälla kommentarer publiceras! =) Jag vet mycket väl vad jag måste jobba på i min ridning...

...från framridningen inför Clear Rounden den 1/11 -08. Tyvärr bara några sekunders filmning..jag strulade till det med tekniken (den gången också...) så detta är allt jag har av Patricias ridning den dagen...=(

Idag på min lediga dag försöker jag att bli invigd i den digitala teknikens värld..inte helt lätt! Men nu tror jag att jag lyckats lägga upp en film här på bloggen! Fick lov att ta det via YouTube tyvärr (Patricia, jag har ju frågat dig om bilder förut, om detta inte känns okej så hojta så tar jag bort den. Ville så gärna prova om det fungerade nu såhär på stört eftersom det har önskats både fler foton och film till bloggen. Har inga filmer där jag rider själv tyvärr förutom Clear Rounden men den vet jag inte om jag vågar lägga upp...min ridstil...)

Filmen är från hösthajken tidigare i höstas (se inlägg). Tipspromenad till häst som avslutades med hinderbana på tid som utslagsgivande uppgift.

Obs! Detta var bara något vi gjorde på skoj så jag undanber mig dumma kommentarer om ridstil e.t.c Jag är jättenoga med hur han rids men detta var en dag i lekens tecken! TIPS: DRA NER LJUDET! ÖVERENTUSIASTISK OCH URLÖJLIG MATTE HOJTAR RAKT IN I MIKROFONEN!

Kom till stallet strax efter 8 på morgonen efter att ha stängt av alarmet någon gång för mycket...Hann bara lägga kraftfoder i blöt innan jag och Marina gick ner till banan för att knåpa ihop lite hinder. Vi har ganska ont om hindermaterial hos oss, det räcker bara till fyra hinder (man kan få ihop fem om man skarvar ett hinder med något annat som stöd, vi har ett udda antal hinderstöd. Vi har t.ex använt oss av en pall vid ett tillfälle=) ). Det blev ett räcke på ena långsidan med en oxer direkt på (ca 1o meter emellan) och ett räcke på diagonalen. Detta lämnade plats för att "dressyra" lite på den andra sidan banan, målet idag för oss båda var att få kontroll på våra ganska taggade kusar, inte att hoppa högt. Kanske inte ska lägga så mycket energi på att gnälla på vädret, men givetvis började det regna igen på vägen upp till stallet, så vi riktigt släpade benen efter oss, jag själv var också riktigt nervös och kände för att fega ur..men det gjorde jag givetvis inte.

Esto visade inga som helst tecken på att älgarna var i närheten idag utan kändes som han brukar göra resten av året, skööönt! Jag hade mao rätt bra chanser att ta kommandot och verkligen få genomföra mina ridplaner i stället för att sitta och vara rädd för att han springer iväg så fort någon kommer knallande på vägen eller i skogen. Jobbade på volter med öppna och sluta i skritt, och i trav med att variera tempot och att ställa om många gånger (åttvolter).När jag först fattade galopp var han redo att rusa mot första bästa hinder, men jag styrde undan och försökte att förhålla med sätet och svänga med vikten i stället för att panikartat dra i tyglarna, och det fungerade riktigt bra. Galopperade, svängde, saktade av, fattade ny galopp o.s.v och styrde inte mot något hinder förrän jag kände att det var rätt tempo och att han inte skulle öka mot hindret, då la jag bara en volt och började om. Jag var efter våra övningar mycket nöjd! Jag kände att jag hade mer kontroll än jag brukar ha när vi hoppar, så jag ska helt klart fortsätta på den inslagna vägen med fokus på kontroll och balans. Det är ju SÅ kul att hoppa! Trodde aldrig att jag skulle återfå hoppsuget såhär mycket eftersom jag är så feg, men det är tack vare min underbara hopptalang till häst.Och tack vare att jag hittat en träningskompis i Marina som ligger på samma nivå som jag, vi är båda lite fega men tycker att det är  ruskigt kul och tänker försöka fortsätta hoppa regelbundet och vi stöttar varandra. Jag ser ju också vad hoppningen gör för Esto, bra styrketräning, och galoppen blir bara bättre och bättre.

Ibland behöver man blicka bakåt för att inse att man faktiskt gör framsteg kom jag på idag när jag red. När Estanyo kom till mig hade vi det jättejobbigt med galoppfattningarna, det blev alltid fel galopp farmförallt i vänster galopp, och han ruuusade verkligen. Nu kan jag ändå variera tempot i galoppen en del även om det är massor av jobb kvar, och det blir verkligen alltid rätt galopp numera. Så även om vi har lååång väg att vandra mot mitt mål (som jag håller hemligt ännu så länge för det skulle just nu säkert låta rätt orimligt, men jag är en drömmare ha ha) så går vi hela tiden framåt, om än med myrsteg ibland. Och det märks att Esto måste få JOBBA ordentligt för att må bra, efter såna här pass är han lugn som en filbunke och jag känner mig jättetrygg på honom då.

Tack Marina för inspiration och tappert kämpande i ur och skur! Jag är verkligen glad för att ha fått en träningskompis som kommer med lite förslag så att jag tvingar mig själv till sådant som jag tycker är lite läskigt men samtidigt väldigt roligt!

Kram till alla.