...och ingen uppdatering har hunnits med! Har haft så väldigt mycket för mig den här veckan...tyvärr har det därför inte blivit mer än fyra motionstillfällen för grålle. Ibland blir det så och jag tänker inte ha dåligt samvete...min älskling har nämligen äntligen kommit hem från sex veckors utlandstjänst i ett oroligt land och då vi bara har haft kontakt med varandra på telefon någon eller ett par gånger per vecka så var det en väldig lättnad att få krama om honom igen i fredags...sen var vi hastigt och lustigt ivägbjudna på ett bröllop igår lördag vilket tog en hel dag i anspråk. Så inte så mycket hästeri i veckan men har ändå hunnit med lite, nämligen...

I tisdags fick Esto vila. Blev så himla sent från jobbet och jag hade sovit dåligt igen. Pysslade iaf om honom och betade honom.

I onsdags skulle vi ha ridit lektion för Fia men p.g.a.ett missförstånd mellan oss blev lektionen tyvärr inställd. Det var en så onödig grej som gjorde att det blev så och jag tappade helt inspirationen till att hitta på något. Anso skulle rida till barnbyn och galoppera och det var verkligen precis vad Esto hade behövt också, så jag tänkte haka på. Lagom till att vi var färdiga att ge oss iväg dyker älgjäveln upp och travar över fälten in i skogen en bit bort så...nej, tack! Jag stannade hemma och en seg oinspirerad Estanyo och orkeslös Maria red i ridhuset i stället med sällskap av China och Martell. När Estanyo är sådär seg och lugn som han blir i sällskap av hästar som han känner väldigt väl brukar jag passa på att vara lite tuff och brassa på lite och det gjorde jag den här gången också eftersom vi bara var två i ridhuset. Red FORT på långsidorna, det var så härligt och han får så stooor galopp!

I torsdags ville jag göra nåt annat och eftersom jag inte "kan" rida ut bestämde jag mig för att hoppa eftersom jag också hade sällskap av Isse som lovat att hjälpa mig. Men först skulle jag hjälpa henne att löshoppa Ringo! Det var verkligen superkul, vet inte hur mycket han hoppat förut men när han väl kom igång och fick upp hindren på lite ordentlig höjd så hoppade han jättefint och tyckte att det var så kul att han inte ville stanna, han brallade på och rusade runt varv på varv i ren och pur glädje! Det var kul att se. Sedan var det Estos tur, bestämde mig för att löshoppa honom också i stället för uppsuttet. I början var han FJANTIG som få och ville inte gå över bommarna (fattar inte vad den här oförklarliga bomrädslan kommer ifrån, han har inte varit sån förut när vi ridit cavaletti e.t.c, nu skyggar han bara han ser en bom på marken!) men när jag mha en långpisk kunde få honom att fatta att den enda vägen "ut" var över bommarna så gick han över som om bommarna var gjorda av porslin och liksom trippade över med höööga benlyft! Fjantskaft! När vi sen byggde upp ett hinder bjöd han ordentligt och sen byggde vi två på raken. Till slut la jag upp det första hindret på en meter, tyckte själv att det såg gigantiskt ut och hade aldrig vågat hoppa det uppsuttet men han tog inte ens i för att komma över och hoppade så fint. Nyttigt att se också från marken att höjden verkligen inte är något problem för honom för då kan jag intala mig det när jag sitter upp sen:). Nu skuttar han inte heller över som han gjorde förut utan hoppar stora smidiga språng...vig som en katt är han! Nästa gång måste vi ta kort eller filma, tyvärr hade vi inte någon tanke på det den här gången...

I fredags åkte jag direkt hem och tog emot min sambo, Jessica hjälpte mig med Esto men red inte. I lördags (igår) var det ju bröllop för hela slanten så då hjälpte Jessica mig också, snällt, jag hade haft väldigt svårt att hinna ut. Hon skulle ha ridit men det blev inte av så idag söndag när jag kom till Berga hade skrutt vilat i två dagar.

Vi började med att lastträna idag! Supersnälla Anso hade bil idag så jag åkte med henne ut och sen kopplade hon på sitt släp och körde fram på stallbacken så att det bara var att kliva på! Isse hade lovat att hjälpa mig, hon är mycket duktigare på hantering från marken än jag och så har jag ju fortfarande min handikappade hand som inte duger att dra i hästar som försöker slita sig med. Så hon var supersnäll och tog över rodret och så fick jag agera ljudmakare! Det vill säga jag hoppade upp och ner på lämmen och skakade på mellanväggen och hade mig eftersom vi snabbt kom fram till att ljudet av klamp mot rampen och smällar inne i transporten verkligen triggar honom. Ett par gånger kastade han sig och försökte slita sig för att springa iväg, men Isse bara borrade ner hälarna i gruset och kvävde de små "attackerna" med hjälp av extremt bra timing och den suveräna dually grimman som hjälpmedel. Vi använde en kombo av lite olika metoder, framförallt att backa honom, gå fram ett par steg osv, och positiv förstärkning i form av en havrehink inne i släpet, så efter att bara ha gått runt släpet först med en mycket spänd häst så gick han in i släpet med halva kroppen av sig själv utan att någon ens gått före efter ca 45 minuters jobb! Vi var SÅ nöjda  med hans framsteg och hur snabbt han hittade sitt lugn. Efter att han gått upp på rampen med både fram- och bakben hade vi med råge överskridit dagens mål så då gav vi oss. Oj vad vi var positivt överraskade! Sen var det dags för mig att orka rida också, phu, men jag tog mig i kragen och red ca 45 minuter på utebanan och det gick ok, lite för tittig för att jag ska vara helt nöjd och det blev väldigt mycket kamp idag då han var livrädd för att passera den ena långsidan som vetter mot trädgården där gårdens småbarn sprang runt och lekte och byggde kojor med läskiga blå skynken och väsnades och jade sig men han var ju också så pigg. Tog det som miljöträning! Hur ska jag kunna springa av honom ordentligt, jag fattar inte det?! Måste ta mig ut någonstans där det är älgfritt. Det finns ju en grusväg fram och tillbaka till stallet men där åker det ju så mycket bilar så det känns inte säkert alls. Finns ju galoppslinga på Farmen men då är det en halvtimme att rida dit också...får grunna på det där!

I morgon kväll blir det mer lastträning och det känns som om jag måste hoppa uppsuttet också inför tävlingen men då måste jag ha lite moraliskt stöd på marken...undrar om Isse kan tänka sig att ställa upp igen? Hon tröttnar väl på mig vad det lider, hi hi. Men jag vågar absolut inte hoppa alldeles ensam!

Arabsportcupen är det enda som snurrar i mitt huvud just nu...vill så gärna ta mig dit! Men det är många steg kvar i lastträningen...har bestämt mig för att om jag åker så ska jag ställa upp i prova-på-cupen, d.v.s 70 cm hoppning, LC:2 (tror jag det var) i dressyr och den obligatoriska utställningen. Eftersom man måste vara med i fyra klasser minst så har jag bestämt att den fjärde klassenfår bli polebending! Speed är uteslutet och terränghoppningen också. Så nästa måndag tänker Isse och jag boka ridhuset och så ska vi öva polebending på morgonen/förmiddagen när ingen ändå är där! Det ska bli kul!

Nu måste jag sooova...

Kram till alla snälla grållemedhjälpare!

Var riktigt, riktigt seeeg idag efter den intensiva söndagen. Måndagar är ju lediga dagar för mig, inte något önskemål från min sida egentligen med tanke på ekonomin men nu är det så. Slappade hemma hos mamma under en filt framför TV:n fram till två (!) då jag kunde få åka med pappa till stallet eftersom han skulle åka och jobba. Skönt att få skjuts. Det var bara en till i stallet när jag var där så jag började med att fixa allting vilket går väldigt snabbt när man inte har nån att tjöta med. Sen gick jag mest omkring och pillade lite och hade väldigt svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra, blir så oinspirerad när jag är ensam! Ridsport är verkligen en individuell sport men utan mina "lagkamrater" i stallet skulle jag ändå inte få mycket ridning gjord! Sen kom både Isse och Anso samtidigt så då kom lusten att rida. Gjorde dock ingenting av mina funderingar på att hoppa, då vill jag ha någon med mig på marken som kan hjälpa till att lyfta upp bommar (och sänka om det skulle behövas!) samt att det känns tryggast så. Gick iaf till ridhuset med sällskap av två ekipage och som alltid blir jag väldigt inspirerad av att se Anso rida dressyr, hon är sååå skicklig och har en bra sits.  Estanyo kändes lite trött men jag manade på och red ganska långa stunder i galopp eftersom den behöver stärkas upp så otroligt mycket. Vet inte hur jag ska kunna stärka den när jag inte kan rida ut ordentligt, använder mig av långsidan på ridhuset för att gasa lite, men så blir det oftast avbrott i hörnen. Skulle vilja dra på rejält på någon galoppslinga, men någon sådan har vi tyvärr inte på Berga. Höll på i ridhuset i ca en halvtimme, övade också serpentiner och lite sidvärtes och skrittade sen runt gården (till fots) förbi utebanan. Esto fick beta en kvart, igår fick han beta en halvtimme men det var så himla kallt idag så jag ville inte stå stilla så länge. Vart tog sommarvärmen vägen?

Jag behöver styrketräna! Blir galen på att jag är så klen. Min cykling har hjälpt lite men nu när min sambo kommer hem blir det inte något mer sådant eftersom jag kommer att åka buss från Sumpan. Jag får börja göra situps också, behöver mer magstyrka känner jag. Får väl skaffa en balansbräda också, ha ha!

Önskar just nu att alla älgar bara kunde försvinna så att jag vågade rida bort till f.d barnbyn och galoppera lite...

Jag är verkligen "nykär" i min häst, jag kan inte se mig mätt på honom, denna underbara varelse och det är så roligt att vi kommit till Berga så att man känner att det verkligen händer saker med ens ridning.

Nu måste jag se till att hoppträna på lite högre höjder den här och nästa vecka om jag ska våga hoppa 80 cm den 21:a...HJÄLP!

Kram till er alla!

Efter torsdagens "fight" skulle det bli skönt att få en hästfri dag, Jessica skulle rida Esto för att jag skulle kunna gå ut med några kollegor på after work som vi lämpligt nog hade bestämt att göra i Sumpan. Jessica ringde mig vid halv ett och sa att nu skulle jag inte bli rädd och det var ingen fara MEN - hon hade trillat av Estanyo!!! Jag trodde jag skulle bli tokig först men lugnade mig lite när jag försäkrat mig om att de båda var ok. Hon hade ridit ut ensam i skogen, blåsigt och dant var det ju också, och hade träffat på några älgar...ni vet ju alla vad Esto tycker om såna...nämligen INTE! Han hade kastat sig åt sidan, Jessica hade tappat balansen och så fort han hade känt det hade han börjat skena hemåt i panik, Jessica fick inte stopp på honom och så trillade hon av eller mer eller mindre kastade sig av om jag fattat rätt... för att förkorta historien har Jessica ont i ena handleden men är ok, och rädd blir hon ju inte...men för säkerhets skull har hon fått gips om handleden eftersom den rätta röntgenapparaten inte var igång på sjukhuset där hon var, alltså var det tydligen svårt att säga något om båtbenet och hon ska tillbaka för röntgen nästa vecka, men hon tror själv att den bara är vrickad och med den röntgen som var igång kunde man inte se några brott eller sprickor. Så hon hade nog tur ändå den kära Jessica. I stallet blev jag och Isse övertalade att följa med Peter som hästskötare i Jessicas ställe nu idag söndag så vi har idag varit igång från åtta på morgonen till sex på eftermiddagen då vi blev färdiga med våra egna kusar.

Igår red Isse och jag ut på en lite längre runda, men jag red Kofri. När vi kom hem skulle Isse till ridhuset med Ringo och fortsätta en stund till så jag tänkte följa med med Esto men då jag skulle sadla märkte jag att han hade ont i ryggen, precis där bakvalvet ligger an, han svankade hela ryggen när man tryckte där, så jag bytte sadel mot tömkörningsgjord och tömkörde i ridhuset i stället. Han rörde sig SÅ fint i traven men i galoppen hade han svårt att orka runt i hela volter, ville helst inte böja sig utan gick på rakt spår nästan ända fram till väggen och bröt sen av för att kunna svänga runt, det blev lite konstigt där, men jag gav mig efter en halvtimme, ville inte pressa honom när han inte var helt fräsch. Smorde försiktigt in de ömma punkterna med Arnika efteråt.

Idag efter att vi kommit hem från tävlingen gick Isse och jag återigen till ridhuset och idag när jag tryckte på de ömma områdena från igår reagerade han inte alls på samma sätt - skönt! - så jag bestämde mig för att rida och det gick bra. Lite tittig var han i början såklart men jag var för trött för att ta några fighter men det behövdes inte heller idag för han gav sig mycket snabbare och jag tror att det var för att jag bara var lugn och kall när han försökte speja, var ju som gummi i kroppen själv så jag satt där jag satt och det kändes bra. Längde stiglädren ett hål idag och det var superskönt, har kommit ner i sadeln mycket mer och blivit lite stadigare i sätet så det var skönt att släppa ner benen lite. Galoppen gick bättre idag än vid gårdagens tömkörning och som vanligt efter galoppen så är han som smöööör att sitta på och man kan lääääänga traven och formen är helt stadig. I de ögonblicken känns han som en riktigt, riktigt fin dressyrhäst lilla grålle.

Hur det gick för Peter på tävlingen? Han vägrade ut sig men det berodde nog på nervositet, för hemma hoppar de helt klockrent Bobben och han.

Har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska göra med Esto i morgon. Han har gått sen i torsdags så han skulle iofs kunna vila men jag är hoppsugen...vi får se!

Kram från en trött

Så, nu har jag äntligen efter mååånga timmars hårslitande lyckats få upp lite filmer från tävlingen. Glömde alldeles bort att ladda upp de filmer som Patricia grejade när jag red ensam i ridhuset för ett tag sen. Får ta det vid senare tillfälle.

I tisdags åkte jag alltså hem till Sumpan efter att inte ha varit där på en och en halv vecka....snacka om att växterna såg ihoptorkade ut, stackarna. Innan det hade jag och Jessica ridit ut ihop, jag fick låna Kofri av Isse (TACK!) och Jessica red spunken. Vi skrittade bara eftersom Kofri har varit halt och det var nog lagom för Esto också dagen efter hoppningen. Myyyysigt var det, älskar verkligen att rida islandshäst! I framtiden vill jag ha en av varje sort!

 Eftersom min sambo fortfarande inte kommit hem kunde jag knappt sova natten till onsdagen. Sover så himla dåligt när han inte är hemma. Små-åt sött under hela onsdagen för att orka igenom arbetsdagen och som alltid hamnar jag nästan i koma när man till slut får gå hem. Så väl i stallet blev det ingen ridning utan det fick bli Estos vilodag innan jag vinglade hemåt igen...somnade vid nio redan! Han blev iaf borstad och ordentligt gosad med, jättetrött var han efter att intagshöet var slut, stod och sov och rörde sig inte en mm ens när jag släpade in och klippte upp en ny torvbal inne i boxen.

Idag var det alltså dags att rida igen. Det blev dressyr i ridhuset, problemet var bara att Oskar var där och hoppade, så Esto vägrade såklart att lyssna på mig och jag hade fullt sjå att hålla mig ur vägen också, så det gick inte alls bra utan giraffen i Estanyo klev fram och studsade runt i ridhuset. Efter att allt hindermaterial var undanlpockat gick Oskar med Svante och vi blev helt ensamma. Jag har hittills inte vågat rida ensam i ridhuset, d.v.s vi har visst varit ensamma men jag har alltid haft någon människa med mig. Dessutom har två duvor flyttat in i ridhuset och de höll på att skrämma livet ur Estanyo så till slut gav jag upp. Kände mig frustrerad och missmodig och gick till fots med Esto till uteridbanan. På vägen dit blev jag så arg att jag kokade inombords, hade inte ens galopperat och inte kunnat jobba honom ordentligt så i stället för att gå förbi banan gick jag in där och satt upp igen! Esto fortsatte att fåna sig och skyggade varje gång han passerar stället där hindermaterialet ligger precis utanför staketet. Men jag var så BESTÄMD nu så jag lämnade honom inget utrymme att tjafsa. Stenhård innerskänkel och hårt stöd på yttertygeln och lirka med den inre och till en början var jag rätt tuff mot honom i munnen (för att vara jag i alla fall), men vad ska man göra när han bara går och spanar med huvudet rakt upp? Var såklart noga med att ge eftergift och berömma så fort han valde att sänka huvudet och gjorde en massa små volter som vi övade på med Fia sist för att få med mig yttersidan och när han började bli trött ökade jag bara tempot i traven och la till slut på galopp i båda varven och så fort han gick som jag ville i galoppen tröck jag på lite så att han fick sträcka på sig. Efter att ha bråkat med honom i sammanlagt en timme och en kvart gick han som en klocka och jag gav mig, hoppade av, lossade sadelgjorden, gav godis och gick tillbaka till stallet.

Även idag har jag cyklat till och från stallet, en mil sammanlagt, duktigt va?

Det är tråkigt att behöva bråka med Esto men jag tänker inte låta såna här gånger bli till segrar i hans favör, för det är precis det han lärt sig att han kan göra med mig! Har jag sagt att vi ska jobba, och jag vet att han inte har ont någonstans, ja då ska vi baske mig jobba också, för klarar jag inte av honom på banan eller i ridhuset för att det råkar finnas en massa störande moment runtomkring så kommer jag aldrig att klara honom på en tävlingsplats eller ute i skog och mark. Han blir så irriterad till en början när jag verkligen biter ihop och inte ger mig, går och viftar med svansen ibland t.o.m, men när han slutligen ger efter så blir han superavslappnad och frustar massor. Så han behöver verkligen att matte tuffar till sig. Och jag behöver intala mig själv gång på gång att aldrig, aldrig låta honom bestämma, och idag behövde jag bli arg för att det skulle fungera.

Efteråt fick han massage med Arnika och kli under magen och var såååå nöjd.

Tjillevippen!

Ja, jag vet att denna filmsnutt borde läggas sist...men det tog sån tid att fixa med filmerna så sen när jag märkte att de låg i fel ordning fick det vara...aahhhh, blir galen på allt datorstrul, har säkert lagt ner tre timmar på de här snuttarna redan! Tyvärr saknas första halvan (ungefär) av programmet. Det beror på att kamerans batterier tog slut precis när jag börjat filma, och det tog ett bra tag att byta ut batterierna så därför fick jag inte med början...alltid detta j-a kamerastrul också! Apparaternas komplott mot Maria...ha ha