Forts. fr förra årets debutritt..inte är det bara hästens fel...jag sitter ju som en kratta!

Såååå…vad har hänt sen sist? Jo, i tisdags red Ingela och rapporterade att hon också fått erfara en spänd och heltossig häst som kastat sig för minsta lilla inne i ridhuset, och galoppfattningarna i vänster varv hade allt som oftast gett fel galopp, d.v.s ungefär det som jag var med om i måndags. Efter det här gav jag upp alla tankar på tävling nu när det gått i baklås så fullständigt. Pratade med flera i stallet som upplevt att deras hästar varit risiga i magen efter betesintaget och Esto har ju haft ränder i rumpan varenda dag stackaren. Började tro mer och mer att det var magkrånglet som gjort honom motsträvig i ridningen och bestämde mig för att låta honom vila. Det fick han göra helt i två dagar, och på fredagskvällen kunde jag inte låta bli att ge det här med tävlingen en sista chans (nu när jag ändå betalat lokallicens, sett till att få honom vaccinerad i sista stund innan det var för sent på året, lärt mig hela programmet etc, etc). Fia var snäll och kom ut sent på fredagen och höll en extra lektion. Den här gången kändes det mycket bättre! Motsträvigheten var nästan helt borta, och problemen började först när vi skulle fatta galopp, men det löste sig rätt bra efter ett tag när jag (eller det var väl rättare sagt Fia) kommit på vad jag gör konstigt. Jag har börjat släppa på tyglarna när jag fattar galopp och det är därför han får chansen att studsa rakt upp i sina förbaskade hoppsasteg! Sedan så rider jag inte tillräckligt mycket fram in i galoppfattningarna utan bromsar tempot lite precis innan fattningen, aj, aj! Och slutligen så har jag låtit honom komma undan med att gå utåtställd ibland och då faller han mot mitten, tappar balans och blir vinglig, särskilt i hans dåliga högervarv. Jag måste vara benhård med ytter tygel mot inner skänkel och bara leda igenom och lätta av på innerhanden tills han böjer och ställer korrekt även om han tycker det är jobbigt, annars tappar jag hela hästen! Och det är han inte sen att utnyttja...

Det här gjorde i alla fall att jag ville ge tävlingen en sista chans. Vi får ju inte chansen så ofta i och med att jag bara kan rida till tävlingarna, och jag har bara tävlat honom själv en enda gång i dressyr, då kom vi knappt runt programmet och fick 22%, så vi behöver ju träna på det här. Så jag lät min anmälan stå kvar, och nästa morgon masade jag mig upp i ottan och ängeln Patricia som erbjudit mig sin hjälp mötte upp med moppen vid bussen så att jag inte ens behövde  gå upp till stallet. Tack! Patricia borstade och flätade och jag hann putsa över utrustning och stövlar innan Sara också kom och laddade cykeln med hinkar med godis på styret. Patricia följde med till fots, Sara cyklade alltså, och jag red, och så gav vi oss av mot Farmen alla tre, jag som ett par dagar tidigare bara varit inställd på att stryka mig och reda ut vad som är kroppsligt fel med hästen. Förutom ett försök till specialkast-tvärvändning-på-en-femöring-med-huvudet-rakt-upp-och-påbörjad-rus-hem-mot-stallet-tillfälle då vi mötte en proffscyklist (det är visst skillnad på cyklar och CYKLAR i Estanyos värld, ha ha) så gick det också bra att ta sig dit, även om han var rätt spänd och fjollig mellan varven, och det är läskigt att gå så förtvivlat nära en starkt trafikerad väg.

Väl framme hade domaren lyckats avverka hela 9 ekipage i timmen och inte 7 som jag hade räknat med, vilket gjorde att jag som startnr. 27 (av ca 40) bara hade 6 ekipage framför mig innan det var min tur. Lite mindre tid än jag räknat med för framridning, men jag tror att det var bra, jag hann aldrig riktigt bli nervös, utan det var bara att bege sitt direkt till ridhuset för att rida fram inne. Fia dök upp efter en stund och hjälpte till att coacha. Jag blev överhuvudtaget inte särskilt nervös eftersom detta så uppenbart var ett träningstillfälle för oss och inget annat. När ridningen har strulat så mycket som den gjort senaste tiden, och man är med på en loka tävling i en klass med 40 starter med en LA:3 direkt efter och ser vilka ekipage som är på plats, och med tanke på att detta var vår andra dressyrtävling tillsammans, så är man inte där för att prestera, utan för att utsätta sin stolle för lite miljöträning. Och när den tanken äntligen slagit rot hos mig så blev jag inte nervös, det var som om jag befann mig där på lite andra villkor än alla andra och jag kände att vi på något vis var undantagna hela själva tävlingsbiten. Om ni förstår vad jag menar.

Tävlingen hölls utomhus vilket är lite extra ”spooky” för Esto som alltid håller sig lite lugnare mellan 4 väggar. Dessutom blåste det halvt storm vilket inte förbättrade förutsättningarna. När vi skrittade fram ute i collecting ring var han jättelugn trots blåst och fladdrande avspärrningsband. Duktig pånke! Så fort det var vår tur och vi gick in på själva tävlingsbanan började tramsandet! Synd att inte syrran filmade vad vi hade för oss innan startsignalen gick, för det hade varit riktigt komiskt att titta på! Domartorn är ju läskiga, och det är ju en sak, men dressyrstaket?! De är ju potientiellt livsfarliga och kan attackera vita araber när man vänder svansen till så dom måste man ha koll på och man kan absolut inte marschera precis bredvid dem, för de biter en nog i hovarna, utan bort från dem illa kvickt! Ja, ni förstår själva hur Estanyo kastade sig runt inne på banan och sprang mot utgången etc. Hur det nu var så lyckades jag få runt honom runt banan ett varv innan vi fick startsignal och sedan kunde jag inte göra mer än bestämma mig.

Jag BET ihop tänderna och klämde in sporrarna i magen på honom och vi började programmet med att vingla uppför medellinjen i ett S-liknande spår. Tänkte bara på det Fia försöker pränta in i mig med fast tag om yttertygeln för att visa var vi ska hålla oss. Esto ville inte kliva precis bredvid dressyrstaketet på marken, så jag höll emot med innersporren. Alltså en ganska obalanserad ritt, fel galopp som inte rättades i tid när vi skulle fatta vänster (denna strulande vänstergalopp!!!), galopp på ena travdiagonalen där jag verkligen ville visa upp hans underbara trav och klämde på alldeles för mycket, etc, etc. Trots allt detta kom vi i alla fall runt hela programmet! Och jag var supernöjd med att inte ha varit ställets cirkusnummer igen utanåtminstone ha genomfört ett LB:3 program på en spänd häst som inte bjussade på mycket. Jag var även jättenöjd med att Esto faktiskt ändå lyssnat lite på mig genom spänningarna, och inte bara blockerat mig som han gjort tidigare. För att ni verkligen ska förstå kan jag berätta att på vår allra första dressyrtävling för drygt ett år sedan, april 2008, där fick vi ihop 22% efter en löjeväckande ”ritt”, då vägrade han att lyssna på mig och fattade bara egna beslut. Så visst har vi kommit en lång väg. För att ni ska förstå hur långt delar jag härmed med mig av något jag aldrig trodde att jag skulle våga visa. Några korta filmsnuttar från ovan nämnda  dressyrdebut (jag har inga andra så jag undanhåller er inte något, utan kamerastrul har vi ju alltid i vår familj)…förbered skrattsalvorna…så här såg det ut för drygt ett år sedan…

Nu var det länge sen jag uppdaterade igen. Orkar inte oja mig över det nu när jag äntligen sitter framför datorn oc har lite tid över. Man jag kan bara säga att jag inte haft en sportslig chans att hinna med bloggen sedan sist. Det har varit standard att åka hem från stallet kl 9 och därmed vara hemma 10 på kvällen. Och så upp 6 varje morgon. De dagar då jag kunnat komma hem tidigare har det varit tvättstuga eller liknande exotiska äventyr i hemmet som gällt. Men jag ska verkligen inte gnälla, utan är tacksam att jag överhuvudtaget kan ha häst och har lite jobb och vänner som orkar med mig trots att jag sällan hör av mig:).

De två största händelserna under veckan som gått är att jag har hittat en ny medryttare till Estanyo och att jag försöker fokusera träningen med tanke på lördagens tävling. Det förstnämnda har gått väldigt bra och nu har jag hittat en toppentjej som rider Estanyo två gånger i veckan. Hon är en mycket duktigare ryttare än jag egentligen, och jag hoppas hon orkar hänga i ett tag med min knasiga häst, hon skaffar säkert egen häst längre fram. Det sistnämnda har gått skitdåligt och jag vet inte vad som har hänt med Estanyo, och det är så typiskt att det händer nu när träningen har gått som på räls under en period och när vi nu är anmälda till tävling på lördag. Är osäker på om jag kommer att ställa upp på lördag.

Det är som att djävulen flugit i Estanyo igen. Han är så mota tvärs så det liknar ingenting. Önskar att han kunde tala, har han ont någonstans eller är han bara utled på träningen? Han har ju fått jobba 6 dagar i veckan under de tre sensaet veckorna. Han går iaf emot i det mesta av ridningen men samtidigt rör han sig jättefint när han väl går rätt och jag kan inte hitta några ömma punkter. Han var lite stel i vänster baklår ett tag, men det har nu släppt men han är lika "tjurig" för det. Vad har hänt?! Igår red jag lektion för Fia. Det såg ut ungefär som det gjort de senaste två veckorna, dvs han börjar att gå emot så fort man ska jobba honom i form. Så jobbade jag honom jättemycket på voltspår och med utåtställning för att få med ytterbogen. Efter ett tag (mycket längre än vad som är vanligt) slappnar han av och börjar lyssna och hittar en jättefin form. Så länge man travar...sen kommer galoppen och då skiter sig ALLT. I stället för att bara rulla in i galoppen som han gjort helt odramatiskt och som verkligen varit en av hans starka sidor, de underbara galoppfatningarna, så står han på stället och bara studsar upp i galopp med huvudet rakt upp och i vänster varv har det oftast blivit fel. När man då bryter av och ska trava ner honom i form igen så vägrar han att just trava utan fattar fel galopp igen, eller rätt, men utan att man lagt till galoppskänkel och helt utan balans utan bara huvudet upp så att han nästan nockar en och när man sen ska bryta av till trav igen så funkar heller inte bromsen! Vi övade även på programmet (LB:3) igår, men vi kom inte ens igenom hela programmet för att han bara krånglade, och vi höll ändå på i 70 minuter innan han gav sig (efter att Fia suttit upp och ridit honom ut ur studsandet vilket tog ungefär 5 minuter). Jag kunde inte ens rida in längs medellinjen och göra en korrekt halt. Nej, han segar sig in halten och går emot handen, och när han väl stannar och man ger eftergift så går han framåt igen eller skjuter ut rumpan till höger. När man så korrigerar rumpan rör han sig framåt igen. Sen drar han till höger resten av uppridningen. När vi väl hade tagit oss igenom de här svårigheterna så gick allt superbra fram till galoppprogrammet då djävulen tittar fram igen och han bara springer och det är omöjligt att ens få runt honom på en 15-metersvolt.

Fia tyckte inte att det kändes som om han hade ont någonstans men samtidigt är det ju svårt att säga som hon uttryckte det. När han väl slutade strula med galoppfattningarna var han helt UNDERBAR att se på, och Fia sa även hur underbar han är att sitta på när han rör sig sådär. Hans rörelsemekanik i de där lägena är så att man bara häpnar.

Igår morse hade han även betett sig på samma sätt med min medryttare vilket ju inte känns så kul. Ja, jag vet inte vad som hänt. Jag har lite olika teorier men vi får se vad som händer. Typiskt att det hände nu som sagt var när det är så sällan vi tävlar. Jag som löst lokallicens och allt bara för lördagen. Men jag rider inte om inte problemen vänder innan lördag. Jag ska rida för Fia en gång till innan lördag så får vi se. Jag tror ju mest på att det är mentalt och det tror Fia mest på också men vi får se. Han är ju så känslig och så jädra smart så att man häpnar. Jag vet t.ex att första gången han gjorde såhär med galoppen för ett par veckor sedan så trodde jag att han var irriterad av att sadeln åkt fram lite, följaktligen bröt jag av, satt av och sadlade om. Samma sak gjorde jag nästa gång han strulade. Jag lovar att det räcker för att han ska kunna sätta ett sådant beteende i system. Han är den skarpaste av hästhjärnor där ute. Han slipper gärna arbeta om han kan lura sin ryttare så vi får se om det räcker att Fia red till honom i måndags, i såna fall var det bara en mental grej som kan bero på att jag bara en eller ett par gånger gjort något som han tolkar som en eftergift om han studsar lite.

Äventyren fortsätter...

Ännu en vecka är till ända! Jag fattar inte var tiden tar vägen! Den här veckan har gått ut på att försöka ordna upp min arbetssituation. Fortfarande är det mycket som hänger i luften och det kommer att bli ett himla pusslande med scheman och lektioner för att försöka få ihop lite timmar. Under tiden har jag ordnat med lite jobb på fritidsverksamheten på "byns" låg- och mellanstadieskola. Jättegoa ungar, trevliga kollegor och bra att få jobba lite. Dock inte vad jag skulle kunna tänka mig att pyssla med resten av livet men det var ju inte heller tanken. Har jobbat ons-fre och en stor skillnad från lärarjobbet är att man har mycket mer energi efter jobbet än vad jag haft tidigare. Alltså har Estanyo fått ett omväxlande program denna vecka.

I tisdags, dagen efter Fialektionen, hjälpte underbara Anso mig med markarbete i ridhuset. Jag hade tur och bara ett annat ekipage befann sig i ridhuset och för henne var det helt ok att vi skuttade lite. Anso är en fantastisk hjälp. Hon är lugn och har erfarehet av stirriga araber :). Vi gick över cavalettibommar och skuttade över små krysshinder med målet att bara kunna bestämma tempo och riktning. Anso var uppfinningsrik och ändrade på hindrena/bommarna hela tiden så att det alltid fanns något nytt för Esto att titta på. Som vanligt var han tittig så fort något var nytt, och några tvärnitar blev det tyvärr, men som vanligt går det bra på slutet när han kommit igång och tittat igenom allting. Önskar bara att jag kunde slippa den här första fasen med protester och upphetsning över alla läskiga bommar. Jag fattar fortfarande inte vad det är som gjort att han blivit såhär, vi har aldrig varit med om något läskigt när vi hoppat, och ändå har han blivit så osäker jämfört med hur han var förut då hoppningen bara var något kul och okomplicerat.  Det är verkligen ett mysterium.

I onsdags blev ridningen härligt spontan. Efter att ha jobbat hela dagen med fantastiskt väder ute ville jag inget annat än att rida ut när jag kom till stallet. Tur hade jag och fick sällskap av Anja och Eva som precis kommit dit och också hade tänkt rida ut. Det blev en härlig drygt en timme lång uteritt i skog och mark. Estanyo skötte sig jättebra och jag njööööt verkligen. Vi vågade oss till och med på en galopp uppför backen i den före detta motionsslingan, resten av varvet travade vi och den övriga turen gick i skritt. När vi skrittade hemåt gick sensommarsolen ner över vajande gula sädesfält och hela världen lyste av ett varmt gult sken. Det är ett sånt där ögonblick som dröjer kvar på näthinnan. Tur att jag verkligen präntade in den synen, för igår när jag cyklade upp till stallet hade skördetröskorna varit framme och sädesfälten förvandlats till stubbåker...som man ändå inte får rida på, suck.

I torsdags blev det planerad vilodag och bara mockning, foderfix och rykt. Är noga med Estos ben eftersom han börjat få flugägg på benen (inte mycket alls, men några enstaka) så jag håller efter ordentligt med ryktsten och alla äckliga medel som jag har att smörja och spreja på benen och det har hjälpt, de senaste dagarna har det inte funnits några ägg alls på benen.

På torsdagskvällen träffades jag, Marina, syrran och Patricia hemma hos Marina för en nyinstiftad tradition som vi ska försöka hålla liv i, superbra initiativ Marina! Vi fikade på en massa gott, snackade häst och kollade på mängder av film eftersom Marina och Patricia flitigt filmat en hel del av det dom gör med Marino. Esto var också med på en del av filmerna och det var kul att se eftersom jag inte sett det tidigare. Bl.a höll vi alla fyra på att helt enkelt garva ihjäl oss åt en film som gjordes när Marina och Patricia var på Berga tidigare i sommar och löshoppade, Esto var också med och jag vet att jag skrivit om det tidigare på bloggen. Det var både sättet på vilket det hela filmades och våra försök att styra hästarna på rätt hinder som utgjorde det mest komiska jag sett på länge! Det såg som om vi hade bly i dojjorna där vi kutade runt i ridhuset och gjorde det ena krummare språnget efter det andra för att få hästarna dit vi ville ha ha! Kapten klumpfot var namnet! Kul också var det att se några snuttar från senaste hoppträningen med Niklas (den i helveteshettan). Marina ska fixa det på skiva till mig så kan jag dela med mig här på bloggen sen.

I går var det etthundra steg tillbaka för mig och Esto kändes det som. Fy 17 vad uselt det gick att rida. Vi var ensamma i ridhuset (tack och lov som han höll på) med ösregn utanför. Försökte träna på moment ur LB:3:an, men om det fortsätter på det här viset tänker jag stryka mig ur tävlingen. Min häst förlorade helt plötsligt förmågan att gå i form i galoppen och att styra honom dit man ville var bara att glömma! Vänster galopp vägrade han att fatta, körde upp teleskopet och nästan "backade" in i galoppen i fattningen och rusade sen i förvänd galopp med huvudet rakt upp! Jag fattar inegnting! Han har aldrig betett sig så förut! Vet inte om det var torsdagens vila som gjorde honom på bushumör, eller om han hade ont någonstans. Bytte varv och fattade höger galopp och fick hålla i honom ordentligt för att det inte bara skulle bli sken! Han fick springa runt runt tills han började slappna av och började frusta. Då bytte jag till vänster varv och nu gick det plötsligt att fatta rätt galopp även där! Jag tyckte inte att han kändes stel någonstans men det är svårt att säga, jag tycker inte att jag är så bra på att känna sånt. Konfunderad gav jag mig efter det och han fick trava sig lång och låg innan vi helt sjöblöta av svett knallade tillbaka till stallet. Mysko!

Idag ska jag och Isse rida ut, och i morgon kommer en av de tjejer som svarat på min medryttarannons och provrider Estanyo. Hoppas jag kan hitta någon som funkar med honom!

Kram från en som funderar på att skita i allt vad tävlingar heter ett tag framöver...

Det dumma när man uppdaterar så sällan som jag gjort på sistone är att jag glömmer bort vad jag gjort under veckan! I tisdags kommer jag iaf ihåg att det gick bra igen att få in skrället (läses med kärlek) från betet, men bara för att jag mutade honom med morötter hela vägen :). Städade skåpen gjorde jag i onsdags och det känns så skönt att öpnna dörrarna dit nu och känna att jag har en bra  överblick över mina saker och  att allt ser prydligt ut.

Sammanlagt blev det bara 4 dagars ridning förra veckan. Mycket pga att Esto varit så slut när han tagits in från betet att jag bara inte haft hjärta att sitta upp på honom. Under torsdagen fick Esto klara sig själv på betet, var bara där före jobbet och släppte ut. Hade nämligen upprop på univ. direkt efter jobbet. Torsdagen var för övrigt den sista dagen på min anställning på skolan. På fredagen tog jag in honom från betet för gott. I lördags var jag och min sambo ute och vandrade längs en vandringsled i 14 km och vi hade en underbar dag, vi fick t.o.m se havsörn! En mäktig syn. Jag skulle ridit ut med Isse efter det men hon fick förhinder och utan sällskap vill jag inte ge mig ut på långtur  så han fick stå.

I söndags  var det lektion för Kajsa Renkfors och helt plötsligt, efter två nätters sömn inne, hade min halvsega beteslunkentuss förvandlats till en uppblåst halvvild hetsporre!Visserligen blir han mycket svårare att rida eftersom han ser spöken överallt och bara studsar av energi, men samtidigt är det mycket roligare att rida en häst som orkar röra sig med massor av energi och av egen kraft och som man inte behöver tjata fram. Och han blir sååå tjusig med det där lilla extra krutet! Som vanligt var det lärorikt och inspirerande att rida för kajsa. Idag blev det letkion igen, för min  älskade Fia den här gången, eftersom hon ska vara bortrest resten av veckan. Det var också kul och Esto var ännu hetare idag! Men jag lyckades hålla mig lugn så allt gick bra. Vi tränade lite inför LB:3:an på Farmen den 5:e som jag redan nu drömmer mardrömmar om...hugaligen.

Den här veckan måste jag ta och träna lite hoppning också. Det är kul med Estos nya energi men det kräver ännu mer av mig vad gäller att se till att han får utlopp för sin energi. Håller på och lägger upp nya annonser på nätet för att leta ny medryttare eftersom Jessica inte anser sig ha tid att fortsätta. Ser inte fram emot hela den här jobbiga processen igen, men jag måste ha en medryttare, annars har jag inte råd att stå kvar på Berga, särskilt inte nu när jag inte har något riktigt jobb. Allt känns ganska svart på den fronten just nu. Känner mig obehövd. Tur att Esto finns även om jag inte alls har råd att ha honom, och Calle stöttar mig också på alla sätt och vis. Jag tar mig nog ur det här också. Har iaf fått besked från universitetet att jag får tillgodoräkna mig mitt examensarbete från molekylärbiologin eftersom den är gjord på magisternivå! Märkligt kan jag själv tycka, eftersom den inte har ett dugg att göra med läraryrket, men inte mig emot. Det betyder att jag helt plötsligt efter år av tragglande med distansstudier vid sidan av jobbet bara är en enda 5-veckorskurs från att få lärarexamen! Ska bli skönt att få behörigheten på papper. Hoppas att jag får fast tjänst så fort som möjligt så att jag kan börja få en drägligare tillvaro.

Måste komma ihåg att ringa veterinären i morgon, för att få tävla den 5:e måste Esto vaccineras innan den 25:e augusti! Hade helt förträngt att det var ett helt år sen sist.

Kram!

På bilden pussar jag på Esto efter fredagens segpass. Patricia Viberg fotograferade.

I torsdags blev det en heldag med Patricia! Jag satt iofs framför datorn i flera timmar först så en heldag var  väl att ta i, men på em åkte jag ut till ön och längtade så efter att få komma ut på sjön, solen stekte verkligen. Mamma var snäll och mötte upp mig med bilen så att det hela inte skulle ta så lång tid och körde mig till Berga och jag  gick och hämtade Esto som slääääpade benen efter sig och var jättetrött i solgasset. Han fick komma in vid tvåtiden. Kände mig lite sällskapssjuk så jag bad Patricia följa med ut i båten. Vi tog pappas eka och rodde runt i ett par timmar, solade och badade vid min hemliga strand och pratade häst. Och åt bullar! Det var hur mysigt som helst och jag vet inte hur jag ska klara mig utan att få sola och bada hela hösten och vintern och våren. Jag älskar verkligen sol och värme och börjar frysa så fort det är under 15 grader, ha ha!

Jag var nyfiken på hur Marino (Patricias nya medryttarhäst som stod i samma stall som Esto förut) hade det på det nya stället. Efter att vi gått ut med hundarna en sväng efter båtturen följde jag med Patricia hem till henne och blev bjuden på smarrig mat. Sen gjorde jag något som jag inte gjort på 16 år - jag åkte moppe! Patricia som tagit moppekörkort skjutsade mig först till Berga där jag i princip bara borstade och smörjde sår innan Esto fick gå ut igen, betydligt piggare nu efter 5 timmars sömn i boxen. Hade inte tänkt att han skulle vila egentligen men nu blev det så eftersom klockan var så  mycket och jag ville följa med Patricia vidare. Vi åkte vidare till Munsö och red Marino där. Det var ju väldans kul att sitta bakpå moppen och känna sig som 15 igen, ha ha! På ett ställe körde en Volvo fullastad med killar i 18-årsåldern om oss och tutade och hade sig. De skulle bara veta vilken gammal skräppa som dolde sig under moppehjälmen, ha ha ha!

Marinos nya ställe var jättemysigt och det var kul att få rida honom igen, tack Marina! Han har verkligen blivit mycket starkare i kroppen och på slutet av passet när jag hittade de rätta knapparna gick det riktigt bra. Patricia var också jätteduktig och har blivit mycket stadigare i sitsen.

I fredags red jag sent på kvällen efter att Esto fått sova i ett par timmar bara. Kände mig taskig som fick väcka honom för att kunna rida, men jag kunde ju inte vänta hela kvällen på att han skulle vakna. Varmt som i en bastu var det i ridhuset och följaktligen blev ridpasset ganska segt, varken jag eller Esto orkade riktigt tända till, men vi red iaf i 40 minuer och Patricia var snäll och kom förbi med moppen på väg hem från Marino för jag ville bli lite filmad. Tyvärr ger sig den om nämnda segheten tillkänna såklart även på filmen. Så döm oss inte så hårt! Han har iaf blivit mycket stadigare i formen och han går hyfsat även såna här sega dagar. Det är mest kul att ha något att lägga ut på bloggen, även om det är av usel kvalitet, alltså både filmen och i det här fallet själva ridningen också.

I lördags var det dags för hoppträning! Hade i juni redan anmält mig till en hoppträning för Niklas Jonsson, C-tränare i hoppning, på Farmen. Ångrade mig en del och var rejält nervös, har ju inte hoppat på jättelänge nu, och inte varit ute och ridit i omgivningen ensam heller.  Alltså red jag dit, en skrittur på en halvtimme och fick hjälp av syrran för att ta mig dit, tack så mycket för hjälpen i hettan! Hon fick cykla före oss hela vägen med godis i en hink i cykelkorgen bakpå så att Esto hade nåt att haka på! Det gick bra hela vägen och det är ju faktiskt en tur som han gjort några gånger nu så det finns inga ursäkter att inte sköta sig. Dock blev han rejält skrämd när några motionärer på rullskidor dök upp på cykelvägen och då försökte han vända. Men de var sjyssta och stannade så att vi kunde trippa förbi, jag hoppade av och ledde honom förbi medan Sara lockade med hinken. Sen var han lite på tårna efter det ett tag, men det gick bra och jag promenerade resten av vägen. Framme vid Farmen var klockan 10.20 och träningen skulle börja 10.30 Solen STEKTE verkligen och det fanns ingen som helst skugga att vänta i. Jag hade ju också gått ett par km i full ridutrustning så jag KOKADE under kläderna. Så var allting försenat en halvtimme! Och vi fick inte veta det utan stod bara utanför paddocken och väntade och väntade i i hettan, drygt! Till slut var gruppen före klar och vi fick komma in. Det började såklart med tokhetsig häst som vägrade gå i form, för det fanns ju HINDER att titta på ÖVERALLT! Efter ett tag lugnade han sig dock lite  men det kändes ändå jobbigt för att han var så på. Sen fick vi börja med att hoppa två sockerbitshinder på volt och det var likadant där, tokhetsig häst som vinglade runt volten och lika vinglig matte ovanpå. Niklas rättade min sits och jag kortade stiglädrena. Fick kritik för min vingliga underskänkel och att jag måste hålla om mer med den. Efter det gick det lite bättre men forfarande ingen riktig kontroll på varken tempo eller riktning. Efter hindrena drog han bara iväg och jag fick jobba som en dåre för att få stopp efter hindrena och hitta en bra riktning. Alla de andra hästarna galopperade lugnt och rytmiskt runt på volten, rättställda och lydiga. Vi for mest runt hej vilt och jag tyckte synd om de andra som var tvungna att lämna utrymme åt oss hela tiden. Sen kom jag på att att rida med sporrar kanske inte var det smartaste om jag nu skulle hålla om med underskänkeln mer. Tog av dem och efter det gick det bättre. Ett par tittstopp blev det, vilket är väldigt lite för att vara oss, och jag kände att nu vet jag precis hur jag ska gå tillväga med hoppningen för att lösa våra problem, men jag MÅSTE öva minst en gång i veckan med hinder tyckte Niklas, för att matta ner hans oerhörda upphetsning inför hinder lite. På slutet blev det en massa väntetid då de andra skulle hoppa högre hinder och även andra hinder än jag skulle ge mig på, så efter ett tag i solen tackade jag för dagens pass, betalade och red hem, för det kändes som om jag skulle svimma i hettan och Esto var alldleles mörk av intorkad svett och det började dyka upp bålgetingar i hettan där vi stod. Sammanlagt blev det 2,5 timmars ridning i hettan! Jag var så slut sen så det var inte riktigt klokt, häststackarn också. Esto blev duschad i spolspiltan, torkad, masserad och fick kraft med extra salt i. Sen var det bara det att jag cyklade både till och från stallet den här dagen, sammanlagt en mil, så när jag kom hem till mamma var det bara att lägga sig ner och vila i ett par timmar innan jag ens orkade duscha (fräscht)! På kvällen var hela familjen på kräftskiva hos min faster, hur trevligt och gott som helst, behöver jag nämna att jag somnade på hennes soffa redan vid 11-halv 12-tiden? Bara att gå hem till mamma och sova i stället.

I söndags var det såklart vila på schemat men hade ändå tänkt ta in Esto en stund, massera och stretcha och kanske ta en promenad. Men nej, det blev inget av med det för jag fick inte in Spöket från hagen! Jag orkar inte skriva  ett ord till om det lilla missödet, suck! Kan bara säga att jag var skitförbannad på honom. Så mycket träningsvärk hade han nog inte som han höll på i hagen. Förbaskade kräk.

Igår måndag var det stor städdag i stallet. Egentligen ska man hjälpas åt att städa alla gemensamma utrymmen men jag hade ännu inte tagit tag i den årliga och obligatoriska rengöringen av boxen, så jag ägnade mig åt det i TRE timmar utan paus! Skrubbade rent träväggarna med vatten, såpa och skurborste! Gjorde rent stålgallret och det vita på övre halvan av väggarna och sen kalkade jag allt det vita. Att kalka var bland det svåraste jag gjort. Det bara kladdade och skvätte kalk överallt och torkade ut huden gjorde det något vansinnigt. Men skam den som ger sig och  attans vad fint det blev när kalken torkat och träväggarna ljusnat lite. Kl 7 var det gemensam grillning och det var så gott och mysigt och kul så jag hade kunnat sitta hur länge som helst, men vid 8 var det dags för sen ridning med värkande armar kan jag säga. Anso var jättesnäll och hämtade in honom åt mig när jag berättat vad han gjort kvällen innan. Det gick jättebra,  han tittade till på de nya torvbalarna som hamnat utanför grinden. Jaha, var det det som hade "skrämt" honom kvällen innan?! Idiotiska fåntratt! Ridpasset blev iaf väldigt mysigt och avslappnat. Hade dåligt samvete för att jag tagit så fruktansvärt mycket i hans stackars mun under hoppträningen och hade dessutom värk i armarna efter skrubbandet så jag försökte att bara rida med skänklarna på ganska lösa tyglar. Esto fick gå i en låg och avslappnad form och det var mysigt att rida så på en helt eftergiven och nöjd häst. Vi var helt ensamma så i galoppen tryckte jag på ordentligt på långsidorna och det var kul tyckte jag också! Jag vågar ju inte rejsa så mycket ute. Esto var med på noterna hela vägen och skötte sig jättebra.

Idag ska jag, förutom att rida eller tömköra, skrubba klart boxdörren och städa alla mina skåp. Sen kan hösten få komma! Usch.