Hey, skruva neeeeeeeer volymen! för min skull, snälla....?!

Halloj i solen!

Nu var det extremt länge sen jag uppdaterade och det känns ju inte alls bra att missköta bloggen såhär. Jag kan bara säga att de tre första veckorna i juni varit heeeelt galna, hade jag inte varit så envis och seg som jag är hade jag väl brakat ihop för länge sen. För det första jobbade jag som en hund hela juni, ni vet hur det är med skolavslutningstider, alla omdömen ska skrivas färdiga, man ska förbereda det ena med det tredje, och dagarna på jobbet blir väldigt långa. Jag har ju dessutom lämnat efter mig en massa extra info om min mentorsgrupp för att det ska bli så lätt som möjligt för den nye att ta vid i augusti. Ja, just det, jag har alltså inte fått plats i skolans tjänstefördelning till hösten p.g.a övertalighet, och eftersom jag hade en tidsbegränsad anställning som går ut i augusti så fick jag ingen ny anställning. Ska däremot hålla i en fördjupningskurs på skolan som ska handla om ridsport! Jättekul! I övrigt får jag hoppas på massor av vikarierande för att få in pengar, det kommer att bli knapert. Under nästa läsår ska jag dessutom koncentrera mig på att göra klart mina distansstudier som nu legat på is i nästan två år. Jag har bara två terminer kvar sen får jag äntligen min lärarexamen. Och då kan jag stoltsera med att ha dubbla akademiska examina eftersom jag redan har min magisterexamen i molekylärbiologi, skryt, skryt, skryt! Känner ni hur det luktar illa? ;) Så egentligen passar det bra att ha lite mindre ansvar än vanligt på skolan, och jag vet ju hur det brukar vara, det brukar dyka upp mer jobb än man tror för vikarierna.

Det tråkiga i jobbhistorien var ju såklart att jag inte kunde fortsätta vara mentor i höst. Tog ju emot en ny grupp med sexor i höstas, och vi har blivit ganska sammansvetsade, och det är jättesorgligt att inte få fortsätta följa dem på det sätt som man gör som mentor. Man lägger ju ner så otroligt mycket jobb på sin mentorsgrupp just det första året tycker jag. Vi har haft massor av roligheter för oss och jag kommer att sakna dem mycket. Vi har övernattat på skolan ett par gånger, och nu i juni på klassens dag tältade vi vid den blå lagunen, också ett fint minne. Om någon av mina f.d mentorselever läser det här så TACK för ett roligt läsår och för alla fina presenter på avslutningen! Tjejer, vi ses på ridsoprtfördjupningen i alla fall i höst! :)

Förutom detta ingår jag också i fetskommittén på jobbet så vi hade ansvar för den stora personalfesten som skulle avsluta läsåret. Phu! Jobbade ända in i kaklet t.o.m dagen innan midsommar, och är ändå inte riktigt klar så jag måste in någon dag under sommaren. Midsommarhelgen ägnade jag och min sambo åt att åka till Karlstad och hjälpa min sambos föräldrar med en jätteflytt, så efter den helgen var jag ganska mör. Isse och Jessica skulle hjälpas åt att ha hand om Esto under tiden, men det gick inte så bra, knashäst! Han hade nämligen släppts på bete ett par dagar innan jag åkte iväg, men stod inne på nätterna för att inte chocka magen alltför mycket. Han skulle alltså stå inne de nätter jag var borta, så tjejerna var tvungna att ta in honom åt mig. Första dagarna jag tog in honom var det lite svårt att ta in honom, han ville inte slita sig från flocken och jag tappade honom en gång när han försökte slita sig, tyvärr...satte på honom ett regntäcke när jag släppte ut honom innan jag åkte för det såg ut att bli dåligt väder. Men så fort någon av tjejerna visade sig i hagen under helgen kutade han iväg! Och vad gör man då? Man kan inte springa ikapp en galopperande häst! Och det hjälpte inte att de hade godis med sig. Så när jag kom hem sent på kvällen dagen efter midsommardagen hade vädret slagit om och stackars Esto stod med täcket på sig fortfarande, men han får ju skylla sig själv! Jag kunde iaf helt lugnt gå fram till honom med en hink med morötter och lugnt och fint ta av honom täcket som han var alldeles svettig under! Det värmde gott i hjärtat! Han såg ganska matt ut på ögonen när jag kom hem så han hade nog hunnit tröttna lite på att vara utsatt för elementen dygnet runt :).

Dagen efter, alltså i måndags för en vecka sen, kunde jag bara gå rakt ut i beteshagen med lite morötteroch hämta in honom :D. Han blev ompysslad och om jag red eller inte kommer jag inte ihåg! Har försökt att dra mig till minnes vad jag gjorde den veckan med Esto men jag har redan hunnit bli härligt dagvill! Jo men vänta, nu kommer jag ihåg, jag red ju dressyr då! Teflonminne...

Dagen efter, alltså den 23:e, hade jag helbokat ridhuset för löshoppning. Egentligen skulle Marina & Marino kommit då, men det strulade till sig med transport för Marina, så jag och Isse gjorde det tillsammans i stället. Det var knallvarmt i ridhuset och Estanyo svettades som en gris. Både han och Ringo var såååå duktiga! Jag ska lägga upp ett litet filmklipp, fortfarande är det usel kvalitet på allt det jag filmar eftersom kamerna är så gammal, men håll till godo. Det tråkiga är att minneskortet blev fullt innan vi hade höjt sista gången, men då la vi upp hindrena på 1.10 och vad gör min lilla smidiga häst? Han TRAVHOPPAR de i mina ögon gigantiska hindren helt nonchalant! Det hade varit roligt att lägga upp hindrena lite till (och ännu roligare att få med det på film) för helt klart kan han hoppa väldigt högt, men vi hade redan hållt på så länge att vi avbröt efter 1.10 för att hinna med Ringo inom den bokade tiden. Estanyo tar ju alltid på sig en hel del tid innan han gör som man säger och när han springer fritt så  tramsar han en hel del innan han kommer igång, lite av det ser ni på filmen, bra sprunget med långpisken Isse!

I onsdags skulle vi ridit lektion för Fia men det blev inställt, jag red i stället ut en skrittrunda i skogen med Isse på Ringo och Anki på Zidane. Det blev en lugn och mysig tur och Estanyo skötte sig jättebra (läs betesdrogad). Lagom med motion dagen efter löshoppningen tyckte jag.

I torsdags var det så dags för något spänannde! Vi skulle hoppträna för C-tränaren Fredrik Wahlert! Träningen skedde hemma på Berga. Jag, Isse, Anja och Oskar på sin unghäst red i samma grupp. Jättekul att Isse ville vara med, de hade ju bara hoppat uppsuttet en enda gång, och då var det ett enda hinder. De var jättejätteduktiga! Skönt att vi var tre som hade orutinerade hästar. Jag och Esto fick gå tillbaka till grunderna vilket var jätteskönt, bara hoppa låga hinder och träna gas och broms, jättebra för oss! Det gick hyfsat tycker jag, men jag fick nästan panik av att det var så otroligt varmt i ridhuset. Emma var snäll och filmade oss, och jag delar med mig av en del. Det som hände under träningspasset var att först ville inte Esto ta min skänkel, sen när vi började hoppa började han fjanta sig jättemycket på ett hinder som låg mot den läskiga utgången där det dessutom var en massa människor som stod lutade mot sargen för att titta på. Efter ett antal vägringar så fick jag till slut ta emot ett spö....har inte haft spö på honom sen jag provade en gång för två år sen när han nyligen kommit till mig, varpå han ställde sig på bakbenen....men den här gången tog han det rätt bra, han slutade titta och fjanta sig, men i stället la han sig i mer eller mindre sken efter de hinder där jag var tvungen att lägga på lite, lite spö (jag slår knappt med det ska ni veta, har ju lite svårt för det..), så jag var tvungen att ta kraftigt i honom för att kunna bromsa och flera gånger var jag på väg att åka av när jag var tvungen att styra in honom i sragen för att överhuvudtaget få stopp, men på slutet fick jag igenom rätt mycket. Det kändes HELT rätt att gå tillbaka till grunderna och jag känner att det är det jag vill pyssla med i hoppningen nu tills det sitter. Som Fredrik sa, skruva upp volymen av hjälperna ett tag dör att sen kunna gå tillbaka till att skruva ner hjälperna igen. Just nu ska han bara ta gas och broms, han gör precis som han vill med den saken annars  och det får vara NOG nu! Vi ska inte fara runt som ett skämt på tävlingsbanorna något mer!

Annars har jag bestämt mig för att satsa mest på dressyren, känner att det det är det jag tycker är klart roligast och är det han passar bäst för. Men jag fortsätter att träna hoppning parallellt för att det är väldigt nyttig träning och han har vekligen potential om han slutar fjanta sig. En del i satsningen bestod i att lägga upp ett "camp Fia" med intensiv dressyrträning. Så efter att ha fått vila i fredags red vi dressyr för Fia tidigt på morgnarna både i lördags och söndags. Pust i värmen! Det gick riktigt bra på lördagen men i söndags var han förståeligt nog lite trött och tjurade lite när jag ställde krav, men jag tycker ändå att han var tapper och det känns som om det har lossnat lite i dressyren nu och det är SÅ kul! Ser fram emot att få utvecklas tillsammans med honom och kunna börja göra lite svårare saker så småningom. Det är ganska mycket jobb med galoppen och avsaktningarna kvar dock.

Igår måndag blev det vila och han fick också gå ute natten till måndagen. Tog in honom några timmar så att han fick vila, han fick massage och rykt och jag såg om hans småsår. Han var heeeelt färdig av värmen och sov djupt medan jag pysslade. Efter ett par timmar börjde han kvickna till och fick då gå ut igen och galopperade lyckligt iväg till flocken längre ut och ruskade glatt på huvuduet under tiden han sprang. Jag blir alldleles varm av att se honom sådär lycklig! Han fick gå ute natten till idag också.

Idag tisdag fortsätter "camp Fia". Dressyrlektion i kväll och även i morgon kväll då vi avslutar det hela. Nästan som att vara på lite ridläger! Förutom jag så är även Anki med på Zidane, men vi rider separat. Det är kul att sitta och titta på när hon rider också, man lär sig så mycket. Annars är planen att Esto får vila eller eventuellt skritta ut på torsdag. På fredag har jag nämligen anmält mig till hoppträning för Nikas Jonsson på Farmen...är redan nervös för att ta mig dit och hem men det SKA gå bra! På lördag och söndag får vi se vad vi hittar på, menjag ska försöka göra som förra veckan och låta honom gå 6 dagar och vila en dag. Han behöver jobba! Och jag också....

Nu ska jag hålla i uppdaterandet, jag lovar! Det är SÅ härligt att äntligen vara ledig! Grattis om du orkat läsa såhär långt!

Återkommer med filmklipp inom några minuter. Förresten blir det ingen arabsportcup för oss i år. Jag vill vara mer förberedd och kunna lita på att vi inte bara åker så långt för att göra bort oss och framförallt har jag inte haft resurser att lastträna, så det måste jag lägga upp en mer långsiktig plan för känner jag, det funkar inte att lösa det på en månad när man inte har egen transport och ingen bil. Vill också hinna åka till lite tillställingar här i närheten först inna n jag ger mig iväg på långresor. Men nästa år lovar jag att vi blir livsfarliga på cupen! Det ska vara mitt långsiktiga mål.

Kram till er!

Jag vet inte vad som h'nt med tangentbordet, det g[r inte att skriva svenska vokalerna med prickar l'ngre! Har kommit [t n[t...

Ignorera mitt k'rringskratt p[ slutet, herregud s'ger jag bara..t;nt!

Usch vad drygt det är när man inte uppdaterat på ett tag och har massor att skriva om...egentligen vill man bara skriva från hjärtat lite varje dag men nu blir det en ansträngd sammanfattning...

I onsdags red jag alltså lektion för Fia. Det gick ganska bra men det märks att det blir alldeles för sällan när det blir varannan vecka. Egentligen skulle vi behöva lektionsridning två gånger i veckan för vi har SÅ mycket att träna på. Vi jobbade mycket på galoppen, där har vi massor att göra.

I torsdags eftermiddag vågade jag mig på en kort skrittur ute. Inbäddad mellan supertrygga Kofri och Bollan och med det nya bettet gick det jättebra. Tack tjejer för stödet! Eftersom Esto har börjat reagera när man borstar/trycker på korset hade jag bokat tid för suveräna ET-Malin till i torsdagskväll. Hon sa på en gång att han blivit så mycket bredare i kroppen. Hans korsproblem är inte helt bra men hon tyckte att han blivit bättre. Han svarade mycket bra på behandlingen och som vanligt var han väldigt, väldigt medgörlig med Malin och gjorde det han skulle även när det tog emot lite. Hans nackspänningar hade blivit mycket bättre, skönt! Han fick även akupunktur och svarade mycket bra på det, Malin blev lite förvånad över hur bra han tog det med tanke på hur lättstressad han är. Men han stod och slappnade av helt. Jag ska fortsätta att behandla med Arnika själv på problemområdena, samt fick en övning jag ska göra med svansen, lyfta den rakt upp och göra halvcirklar åt sidorna. Vi får se när Malin kommer nästa gång, skulle tro om en eller ett par månader. Plånkan ekar tom...

Efter behandlingen får man bara jobba lätt från marken och utan att spänna in eller liknande, så i fredags tog jag en promenad runt sommarhagarna med sällskap av Isse, och då gick allt lugnt tillväga, skönt! Efter det hjälpte jag Isse med Ringo, de skulle prova att hoppa. De var superduktiga och Ringo hoppade riktigt bra. Dock ska de inte göra detta med westernsadel nästa gång, den höll nästanpå att slunga av Isse! Funkar på skutthöjd men när vi sen ska höja kommer det inte att vara lämpligt. Men de var båda jätteduktiga så i höst kanske jag kan få sällskap till någon clear round på Farmen!

I lördags, i hettan, blev det inte ens en promenad utan bara pyssel och betande.

I söndags skulle Isse och jag rida på kvällen. Det hade ju varit en lång och het dag och ingen av oss ville rida på dammig och stenhård utebana och definitivt inte i ett svettigt ridhus. Alltså längtade vi ut i skog och mark, men vi har ju båda unga och lite halvt hoppiga hästar som inte är särskilt säkra ute så vi tvekade lite. Maggan som stod bredvid när vi planerade ridningen undrade om vi skulle dra ut i krig?! Konversationen mellan mig och Isse gick väl ungefär: " Men om vi bara skrittar?" "Ja, vi tar det lugnt". "Vi rider inte så långt"" Vi har ju mobiltelefonerna om nåt skulle hända", "Västarna har vi på oss såklart", "Jag tar det skarpa bettet”, ”Ja, och fäst tygeln längst ner så får du bättre hävstång”…osv!  Till slut hade vi rustat oss med rätt grejor och rätt inställning och red ut på våra två hoppetossar. Antagligen hade solen som stekt hästarna hela dagen utan att de kan gå undan i skugga någonstans, tagit ut sin rätt, för de var såååå lugna och fina. På hemvägen låg Esto på bettet som vanligt, men med stången håller han inte på och grejar lika mycket med munnen och jag behöver bara ta lite lätt i honom så ger han sig. Han sänker gärna huvudet väldigt mycket ibland men det gör inget eftersom jag bara har det här bettet som en trygghetsgrej och inte tänker dressyra med det.V'ldigt duktig p[nke fick m[nga klappar p[ halsen under ridturen idag, och jag kunde t.o.m njuta lite!

I går måndag kände jag att Esto skulle behöva dressyra. Det var fortfarande knallhett ute så jag tog in Esto och Isses hästar redan vid tre. De tyckte det var jätteskönt att komma in. Tyckte synd om Isse som varit så allergisk OCH förkyld dagen innan att hon knappt kunde andas, att jag mockade åt hennes två pållar och la in ny torv till dom och fixade vattenkopparna, så behövde hon iaf inte göra det sen när hon kom till stallet. Esto var på kelhumör och hängde efter mig som ett litet barn inne i boxen när jag mockade. Han tiggde om att bli kliad så jag gjorde det, men han blir liksom så till sig att han vill nafsa lite på en tillbaka, så man får akta sig lite. Supersöt var han i alla fall och vi stod och utbytte lite andedräkt och jag ryyyser när han pillar i min nacke. Tur att inte min sambo följer bloggen, han skulle väl blivit avis av att läsa det här ;).

Orkade inte rida ig[r eftersom jag åkt runt i hela Stockholm och uträttat ärenden och då kommunalt under drygt fyra timmar i hetta. Och luftkonditioneringen funkade inte på alla bussar jag satt på kan jag säga…Erbjöd Anso att rida i stället, vi har ju pratat om att hon skulle prova honom någon dag, och hon tackade ja!

Provade med en padd under sadeln eftersom bakvalvet ligger lite, lite, i bakvikt, men padden blev för tjock så stackars Anso fick rida i en sadel som nästan tippade henne lite framåt, men hon red honom ändå så himla bra! Jag filmade lite och skulle gärna lägga upp filmerna på stört, men just nu funkar inte Youtube att lägga upp något på, pga webunderhåll står det. Hoppas det kommer igång snart.

Anso är en riktigt duktig ryttare, och hon plockade fram Estos bästa sidor men utan att vara stenhård mot honom vilket var väldigt roligt att se! Kul at det funkar att vara lugn och mjuk så att det inte behöver vara krig varenda gång innan han ger sig. Men han har också varit väldigt lugn och avslappnad de senaste dagarna, säkert en kombo av att Malin varit här, då brukar han hålla sig lugn några dagar, säkert skönt när spänningar i kroppen släpper, samt ansträngande hetta, och kanske att örtfodret börjar kicka in så smått? Fast det har bara gått en vecka sedan jag började med det. Måste försöka hinna fixa kolla masken idag, vill gärna släppa på bete redan till helgen i stället för att vänta en vecka till. Problemet är att det är rätt långt till närmsta brevlåda från stallet, och jag åker ofta hem för sent för att jag ska hinna lägga på något. Men idag ska jag nog cykla till stallet från jobbet, så då hinner jag det. Ha det bra! Kram

Igår blev det dressyr i ridhuset. När jag var ute på äventyr med mammas bil i måndags och köpte lugnande örter så passade jag på att införskaffa mitt livs första sporrar också. Bara ett par juniorsporrar till att börja med, vill inte överdriva. Hade fullt sjå att få på remmarna åt rätt håll igår, vet inte hur länge jag egentligen höll på, goddag yxskaft, fick också bända ut dem rätt rejält för att de skulle gå på mina Cavallostövlar som jag förresten "ropade in" på Tradera och fick för några dagar sen, ett riktigt fynd! Köpte dem för 630 kr plus frakt och de var i stort sett i nyskick. Dock så måste jag också skaffa stövelpådragare snarast, håller på att förstöra både rygg och stövlar som det är nu. Kunde sen stövla ut till stallet och sadla och tränsa lite kvickt. Hade varit duktig och åkt buss till satllet på min håltimme (!) tidigare under dagen och illa kvickt mockat och fixat foder, och sen åkt tillbaka till jobbet för att konferera och sedan tillbaka till stallet för att rida lite snabbt och sen närvara på stallmötet 18.30

Hann rida ca 30 minuter innan jag var tvungen att skynda mig till mötet. Oscar och Anso red lektion för Emma Karlsson (med Farradera). Jag vill också börja rida för henne, hon verkar så himla bra! Blir alltid superinspirerad när de andra rider för henne. Tyvärr finns det ingen plats för mig just nu, men jag står på kö kan man säga. Hoppas, hoppas, att jag kommer att få plats så småningom, behöver verkligen träna regelbundet även om jag kommer att fortsätta för Fia såklart också, men det blir ju inte alltid 1 gång / vecka. Red iaf runt under tiden de dressyrade med Emma och lät mig inspireras!

Det var första gången jag red med sporrar, Fia har ju tyckt att jag ska börja lite försiktigt med dem. I början hände något som inte var så kul, men ingen fara, och som inte hade med sporrarna att göra, babbligt blir det idag, en annan häst som också var lite på tårna skyggade till rejält för något utanför ridhusporten och kastade sig in mot mitten vilket skrämde upp Esto som också kastade sig inåt och satte av i full fart in mot mitten med teleskophals. Dock stannade han när jag tog ordentligt i honom, skönt, då fick han klapp på halsen. Mitt hjärta hann dock rusa till sig rejält, blev så himla överraskad, han hann komma upp i rätt hög fart och som sagt, han är så jäkla vinglig att sitta på när han gör sådär. Men jag red sen på som om inget hänt fastän jag ändå hann bli rätt darrig i benen av adrenalinrushen. Men sen gick han såååå lugn och fint och jag vet inte om det var för sporrarna, men jag tror faktiskt det, som hans form var såååå fin och stadig med mer bakben än han brukar bjuda på. Vi kändes som ett ett tag, och han lyssnade verkligen på mig! Satt ner mycket i traven och red skänkelvikningar som han nu med min förstärkta skänkel verkligen gjorde bättre än han brukar. Han brukar förflytta sig lite mesigt, men idag trampade han på ordentligt och tog för sig mer, ett kort tag fick jag verkligen in den där rätta känslan, en helt tvåtaktig rörelse som jag bara gungade med i åt sidan, så att det kändes som om vi dansade några steg ihop :).

På stallmötet fick vi veta hur det är tänkt att hästarna ska gå ihop i sommar. Esto ska gå med om det var nio andra hästar tror jag,i den allra största beteshagen som det finns lite skuggande träd i och så, så det känns bra. Den 15:e släpper vi dem. Måste vara flitig med betandet för hand nu fram till dess så att hans stackars mage hinner med. Skulle ha tagit träckprov igår men Esto hade inte gjort ifrån sig något i boxen när jag åkte hem, så jag hoppas jag hinner lägga det på lådan idag i stället, dock måste det bli någon sista-minuten-låda för till klockan sex hinner jag inte.

Idag, onsdag, blir det i alla fall lektion för Fia. Hoppas det går bra.

Kram!