Idag har jag så ONT i kroppen efter alla ansträngningar igår, men det var det värt! Solen skiner och det är varmt ute och hösten visar sig från allra härligaste sida!

Idag hade jag lite svårt att bestämma vad vi skulle hitta på med hästarna. Patricia var i stallet såklart, så jag ville att hon skulle få rida men samtidigt ville jag rida själv och på samma gång ville jag också hinna med Mango, min älskade, grånande shetlandsponny på 22 år (!) som jag äger ihop med syrran (vi har haft honom i hela hans liv)! Det var några dagar sen han fick komma ut nu. Eftersom jag tror att Estanyo har lite träningsvärk från igår så ville jag ta det lugnt, men att han ändå skulle få röra på sig. Så jag beslutade att Mango och Estanyo skulle få komma ut på en skrittrunda tillsammans, inte allt för ansträngande, Mango förspänd för vagnen och Esto med sadel, så kunde vi turas om med de båda.

Vilken HÄRLIG tur det blev i solskenet! Estanyo var så lugn och fin så jag bad att få byta med Patricia, som började att rida, redan efter 10 minuter! Jag kunde slappna av när han kändes lugn, även om han gick och tittade en del, så Patricia fick inte tillbaka honom! I stället ville jag på hemvägen då vi gick förbi ridbanan gå in där en stund och rida på lite. Patricia fick köra in Mango med vagnen på banan och stå där som betryggande sällskap (för min skull alltså!). Det kändes SUPER att rida idag! Efter en stund kände jag mitt mod återvända och jag började känna mig sådär härligt hemma med att jag faktiskt känner min häst och att det inte är farligt att rida honom, och om jag åker av igen så var ju i alla fall hemma på banan med sällskap...Så jag jobbade honom i skritt och trav på volten och vågade rida på lite och även fatta galopp i båda varven. Han var SÅ fin! Mjuk i kroppen, men stark, och harmonisk och uppmärksam på mina signaler, verkligen lydig! Så det var med en underbar lyckokänsla i kroppen jag satt av idag.

Efter denna lyckade tur övertalade jag mamma att komma ner till stallet med fika, och så dukade vi upp mot en solig vägg, syrran, mamma, jag och Patricia. Stallkatten Majsan kom också och slog sig ner, hon hade precis fångat en mus och tyckte väl att hon skulle picknicka ihop med oss hon också, ha ha! Hon fick dock knapra färdigt på sin mus innan vi andra ville börja äta..Såna här dagar är det i alla fall en verklig gåva att ha häst. Det är dagar som idag man lever länge på, när allt går en emot, det är mörkt och rått, hästen trilskas och det är lera överallt...

Enda smolket i glädjebägaren var att vi hittade Wilja (den andra shettisen i Estos hage, inte vår häst) liggandes på sidan med ena bakbenet sträckt rakt ut. Jag trodde först att hon hade fått kolik igen men när jag skulle leda henne ut ur hagen kunde hon inte stödja på sitt vänstra bakben. Hon verkar ha sträckt sig eller vrickat sig, lite varm runt kotan och öm ända upp i höften. Hon får stå inne i Teiturs box så att hon får vara ifred och vila sig, stackarn. Får se hur hon verkar i morgon. Veterinären kommer ju i morgon för att sedera Esto för skoning, så då kanske hon kan ta en titt på henne. Hon får även titta en gång till på Estos bakben, svullnaden vill inte riktigt ge med sig och en del av såren ser lite suspekta ut. Jag öppnade faktiskt upp dem idag och lät det blöda lite och sköljde med jodopaxlösning.  Inbillade mig att svullnaden lade sig lite efteråt. Men han har som sagt inga tendenser till att halta överhuvudtaget och är ju pigg så det räcker. Hoppas bara svullnaden också kan ge sig snart, för både Patricia och jag är sugna på att hoppträna! Dessutom ska det vara en Clear Round på klubben (FRIS) den 1:a november som vi väldigt gärna vill vara med på...Apropå tävlingar, till helgen är det klubbdressyr somjag skulle ha varit med på också. Men på grund av det som hänt har vi inte kunnat träna tillräckligt, så jag får stå över. Om allt skulle känans fantastiskt bra redan på fredag eller så så kanske jag efteranmäler mig, men jag tror inte det. Uppbunden på tävlingarna blir jag ändå den dagen eftersom jag är med i TK och måste vara med och hjälpa till hela dagen.

Fantastisk dag idag ialla fall! Lägger upp lite bilder som jag och Patricia tog med hennes mobilkamera under våran tur idag, samt en bild som hon tagit av Mango i hagen, så får ni se hur smart den omskrivna hökrubban är...där står han och kan bara plocka de strån som trillar ner när Esto äter, det känns SÅ bra att han får ha maten i fred nu, tack snälla pappa!

Bild 1: Mango under krubban

Bild 2&3: Patricia rider, jag kör

Bild 4: Ombytta roller

Patricia filmade när jag red på banan också, men den får jag inte upp här tyvärr!

P.S Ny bakgrundsbild! Esto och jag gosar i hagen ett par veckor efter att han hade kommit till mig i juni 2007.  D.S

Kram från oss!