Idag var det dags för äventyr ihop med Marina och Marino igen! Planen var att vi skulle rida till det närmaste ridhuset för att det där är tillåtet att hopppträna på söndagar mellan 9 och 11. Det är Clear Round i det ridhuset på lördag och man kan anmäla sig senast i morgon, så tanken var att detta skulle vara ett ridpass för att avgöra om vi vågar vara med och göra bort oss på lördag eller inte. Jag gick upp klockan 6 på morgonen för att ta bussen kvart i 7 och vara på plats i stallet kvart i 8. Efter lite morgonpyssel red vi iväg vid 9. D.v.s Patricia fick rida och jag gick bredvid. Det är låååång väg till ridhuset och eftersom jag inte ville att Esto skulle bli trött redan på ditvägen fick Patricia som är mycket, mycket lättare än mig rida dit. Jag gick med ryggsäck på mig med en del grejor i, och det är inte världens lättaste terräng på slutet av promenaden, så svetten RANN längs ryggen när vi var framme, ha ha, vilken kondis! Helt färdig av 45 minuters promenad! Stackars Esto som behöver släpa runt på en sån heffaklump, jag behöver börja TRÄNA! 

Det är verkligen helt underbart att rida i ridhuset. Ljust och mjukt underlag och man slipper kastvindar och älgar. Esto var visserligen lite spänd och springig i ungefär 25 minuter innan han började bli mer ridbar, men bättre än förut då han knappt gick in i ridhuset. Och sen får han sån fantastiskt fjädrande gång på det sviktande underlaget. Han blev onödigt laddad när vi red på en volt nära hindren, eftersom han hellre ville rusa mot hindren än gå kvar på volten, men det gick också bättre efter ett tag. Patricia red först en stund, sen var jag så ridsugen så jag bad att få sitta upp. Red en stund och började hoppa när han lugnat ner sig. Han var SÅ duktig! Avslutade med att Patricia fick hoppa några språng, det gick riktigt bra, sen hade vi hållt på i 50 minuter därinne och det var dags att släpa undan allt hinder material och gå i 45 minuter hem (PHU!). På vägen hem gick både Patricia och jag för att skona Esto som fick några äppelbitar som belöning och ett fleecetäcke på sig för att inte bli kall. Men det är lite FÖR jobbigt att gå båda vändorna i ridutrustning, det blir väl ca 8 kms promenad allt som allt. Rödansiktade, svettiga, hålögda och leriga överallt (man passerar en riktig kladdstig på vägen till ridhuset) kom vi hem vid halv 12. Patricia satte sig för att äta, stackarn, jag var rädd att jag det blev lite för jobbigt för henne det här, hon såg helt slut ut. Jag bet ihop och svampade benen på Estanyo, gav massage, lade om det ena bakbenet och gav kraft och lade på dubbla täcken innan han fick gå ut. Sen var det dags att ta hand om alla de leriga grejorna! Jag hade lera ända upp på jackryggen, för att inte tala om de leriga skorna och shortchapsen. Smorde sadeln också för säkerhets skull. Nu är det ju så att vi hoppar i en dressyrsadel, jag har en allroundsadel också men den sitter inte alls bra, så jag hoppar hellre i dressyrsadeln även om det ser lite roligt ut! Den gör honom iaf inte illa, men det är klart att vi måste skaffa en riktig hoppsadel också så småningom. Det är bara det att jag fortfarande betalar av på den svindyra dressyrsadeln så den måste vara färdigbetald först.

Vi bestämde att vi ska försöka göra den här turen en gång i månaden även om det är lite jobbigt. Det blir så mycket ordentligare ridning i ridhuset, och ska man tävla där är det ju bra att hästarna är vana vid miljön. Det är ju klubbtävlingar där lite titt som tätt. Hur vi ska göra med Clear Rounden? Jo, Patricia och jag tänker vara med på varsin höjd, mest som miljöträning! Det slutar säkert med fiasko, men friskt vågat! Marina kände att hon och Marino (som bara varit i hennes ägo i någon dryg månad är det va?) behöver få fason på galoppen, så tyvärr, tyvärr får vi inte med oss henne denna gång. Detta är sista tävlingen för säsongen, så det ser vi fram emot sen på vårkanten, eller hur Marina ;) ?

Detta var riktigt kul och bra att vi genomförde det även om det blir lite av ett projekt. Det är så kul att Marina kommit till stallet, jag har inte haft någon att göra sådana här grejor med förut! Ser fram emot fler äventyr. Nu ska jag anmäla mig och Patricia till Clear Ronden (gulp). Det blir ett äventyr i sig det...

Våra kusinbarn kom och red Mango idag, och Wilja har också fått vara ute på tur, skönt.

Kram till alla!

Idag var den sista dagen på ett tag som bilburen. Eftersom bilen stod utanför lägenheten precis och vädret var hyfsat och det passade sig på alla andra sätt och vis, lyckades jag övertala min älskling att följa med mig ut på landet! Härligt! Han tycker att det är skönt att komma ut i friska luften, och har dessutom så läskigt god hand med hästarna! De bara älskar honom och jag förstår det, han utstrålar verkligen lugn och trygghet, och så tar han sig alltid tid att kela med alla hästarna och sticker gärna till dem en godbit.

Med tanke på vad som väntar i morgon ville jag bara ta det lugnt med Esto idag, men ändå hålla igång honom  lite. Så jag passade på att ta en ensamtur utan hästsällskap men med människosällskap (det fungerar konstigt nog lika bra som om vi har hästsällskap, helt ensamma fungerar det inte alls). Jag skrittade alltså runt i byn i ca 45 minuter och min älskade sambo gick med. Eftersom Esto har sånt förtroende för honom går han gärna iväg ensam, bara min sambo går bredvid eller helst först! Han är lustig med det där Estanyo. Så fort min kille stannar vill han helst inte gå vidare.

När vi mötte en kollega till mig och stannade för att prata lite (jättebra träning eftersom han har så svårt att stå stilla), la Estanyo efter en stund upp sitt huvud på min killes ena axel och sen buffade han honom i nacken! Det var så gulligt så det var inte klokt! Allt gick bra och det var lugnt och skönt eftersom vi red bort från älgtillhållet och samma väg tillbaka i stället för att gå runt (för då hamnar man mitt i "älgaland"). 

Det var också lugnt och skönt i stallet idag eftersom de flesta är där tidigt på lördagarna och vi var där först på eftermiddagen. Det är roligt att prata med folk i stallet och trevlig stämning, men ibland är det mysigast att bara vara där själv och inte bli avbruten i sina sysslor hela tiden. Efteråt satt jag och mitt hjärta och fikade lite innan det var dags att åka hem där jag kunde landa en halvtimme innan det var dags att åka och hämta pappa på flygplatsen. Pappa släppte av mig hemma sen, så nu är vi utan bil igen. Men en riktigt lugn och skön dag var det alltså idag. Mysigt! Tack älskling för att du följde med, det betyder mycket!