Åh, igår började älgjakten...och det märks! I samhället där Estanyo finns vandrar det varje höst in en "galen" älgko som sätter både tvåbenta och fyrbenta i skräck. Det är samma ko som återvänder varje höst, och sedan håller sig i "byn" med sina kalvar fram till vårkanten. Hon har varit benämnd i  de lokala tidningarna flera gånger, och det är många som känner någon som har berättat att de blivit utsatta för denna agressiva älg. Och jag vet att historierna inte är överdrivna för jag har SJÄLV råkat ut för henne,i vintras, och det var en skräckupplevelse jag sent ska glömma!

I alla fall, när jag kom till stallet och fick höra att kon med sina två kalvar synts till i skogen precis bakom stallet tänkte jag att det var ju typiskt, jag som var SÅ ridsugen och verkligen ville jobba Esto ordentligt, och skyndade mig efter jobbet för att hinna byta om och sadla e.t.c innan mörkrets inbrott. På väg ner till ridbanan börjar "Sune" att frusta och göra sig stor, och stannade var tjugonde meter för att vädra. Så plötsligt, kanske tjugo meter längre fram travade en av kalvarna rakt över vägen vi gick på. Sen följde den helt enkelt GIGANTISKA kon. Patricia rusar fram och stampar i marken och tjoar, men bara med följd att den andra kalven oberörd också lufsar över vägen. Esto som stått helt fastfrusen ser heeelt chockad ut, och jag behöver bara titta upp på honom innan han tar sats, tvärt kastar sig om och rycker tyglarna ur handen på mig (hade inte suttit upp än tack och lov) och skeeenar hem till stallet med sadel kåporna fladdrande i vinden och smattrande nyskodda hovar mot vägen. Jag bara höjer handen och säger lite tyst "Hejdååå", för jag är så avtrubbad numera vad gäller Estos explosiva reaktioner på allt vad han blir skraj för. En man som är ute på promenad får gå åt sidan när Esto kommer sprängande (stackarn, mannen alltså).

Tillbaka i stallet har Emma fångat upp honom och försöker lugna, men han var rätt skärrad, det lilla pyret. Sen var det bara att gå åt andra hållet från stallet, ut på fältet som kanske är 900 m varvet runt, och rida runt, runt där tills han började slappna av. D.v.s jag fegade ur såklart och lät Patricia hoppa upp för jag gör det INTE när han är sådär skärrad! Efter några varv i skritt kunde hon i alla fall ta några korta galopper men sen var det mörkt. Därefter fick hon rida på grusvägen som är lite ljusare,skritt mot stallet och galopp bortåt, och så höll vi på ett tag, och Esto njööt verkligen av att få springa av sig, jag tyckte det var bra efter det inträffade. Patricia var jätteduktig och lyckades hålla honom trots att han var tokpigg. Det enda var att han en gång gjorde en liten bakutspark i en av galoppfattningarna, av pur glädje, men det var ingen stor grej. Efteråt var han så nöjd, så nöjd, och fick massage av mig innan han fick smaska gott i krubban. Patricia som gillar fart var också nöjd! Själv var jag hemma nio, trött som bara den och stupade i säng strax efter tio. Ännu en äventyrlig dag läggs till handlingarna.