Usch, jag gillar INTE nederbörd! Idag sov jag länge och åkte raka spåret (eller så "raka spåret" blev det kanske inte för jag hade problem att hitta rätt ställe och syrran fick ringa och guida flera gånger om) till Kungliga Djurgården för att möta upp nyanlända Sara med Teitur och Isse med Kofri. Tjejerna som båda är lediga (men av olika anledningar) den här veckan ville passa på att göra en riktig uteritt. Och då är det så ironiskt att fastän stallet ligger i landsbygd finns det så dåligt med ridvägar att man måste åka transport med hästarna in till stan för att få tillgång till bra ridvägar! På Djurgården och Gärdet finns oändligt långa preparerade turer där man verkligen kan släppa fram hästarna. Kul idé, och jag var inte alls avundsjuk...

Jag filmade tjejerna när de red iväg och tog också några kort. Tyvärr hade de valt en dag med iskallt duggregn, själv höll jag på att gå i bitar i mina alltför tunna kläder och skor. På vägen ut till stallet hoppade jag av bussen vid äldreboendet där min farmor bor. Hon är mycket svag och har kanske inte så långt kvar, så självklart ville jag passa på att hälsa på när jag för en gångs skull har lite tid över. Var där i en timme innan jag åkte vidare till stallet. Väl där såg Sune så blöt och eländig ut (min tolkning givetvis) att jag jag tog in honom och gav honom eftermiddagshö inne. Lade på ett fleecetäcke under regntäcket som han redan hade på sig och kollade hovarna. Jag är noga med den biten sedan han fick en hovböld i våras. Sune fick sällskap i boxen bredvid av Teitur som nu hade kommit hem från Djurgårdsritten (de hade haft det fantastiskt). Pysslade med allt nödvändigt och släppte sedan ut igen. Kunde bara inte ta mig för att rida, var så stelfrusen efter mina utflykter i tunna och fuktiga kläder. Fick lite dåligt samvete, men å andra sidan gillar inte heller Esto att ridas i regn, och i morgon har vi ju planerat en riktig uteritt...så motionen får vänta. Han har det bra i alla fall, min lilla bortskämda gubbi.